När avståndstagandet blir viktigare än allas lika värde

13 mars 2014

Förstasidan, Kommentar, Opinion

kristinawicksell webI lördags natt blev flera personer i Malmö knivskurna och sönderslagna av ett gäng nazister. En av de skadade ligger fortfarande nedsövd och läget för honom är allvarligt. För mindre än tre månader sedan blev en fredlig antirasistisk manifestation i Kärrtorp attackerad av beväpnade nazister. Nazister ur en militant rörelse som bara växer. De senaste månaderna har klotter och skadegörelse med nazistiska syften ökat och tonläget inför valet är spänt. Hur ska nazisterna benämnas? Ska de släppas in i samtalen? Yttrandefriheten tycks i många fall stå obegränsad, trots att yttrandefrihetens själva moder, FN, menar att yttrandefriheten bör begränsas till förmån för andra mänskliga rättigheter.
Efter lördagsnattens händelse har protesterna runt om i landet varit överväldigande. Redan på söndag eftermiddag, dvs mindre än ett dygn efter den tragiska händelsen, samlades tusentals människor landet över till stöd för de drabbade och framförallt i protest mot det eskalerade nazistiska våldet.
Manifestationerna domineras av vänsteranhängare och rörelser i vänsterkanten. ‘Varför?’, är en fråga som många nu ställer sig. Varför är det främst vänsteranhängare som organiserar sig antirasistiskt? Samma fråga diskuterades efter attacken i Kärrtorp och alla de stödmanifestationer som arrangerades då. Vissa riktade till och med kritik mot oss som arrangerade manifestationer eftersom de menade att vi exkluderade alla andra än just vänsteranhängare. Jag höll min manifestation i Hudiksvall partipolitiskt obunden, likaså gjordes den stora stödmanifestationen i Kärrtorp, men jag kan ju inte mörka mina socialistiska värderingar. ‘Ska jag då låta bli att arrangera en manifestation?’, undrade jag när jag mottog denna kritik.

I ett samtal på radion härom dagen sa en kvinna från ett liberalt förbund att hon inte ville delta i manifestationen i söndags eftersom några av deltagarna kom från ”extremvänstern”. Hon ville inte delta i ett sammanhang med dessa personer. Hon tog avstånd från allt våld. Så uttryckte hon sig. I samma samtal försökte man tvinga generalsekreteraren i SAC-syndikalisterna att ta ställning till ”vänstervåldet”, trots att samtalet var tänkt att handla om det nazistiska våldet.
Såhär ser det ofta ut. Samtal som borde handla om den växande nazismen och det medföljande våldet kommer allt för ofta i slutändan att handla om vem som tydligast kan ta avstånd från vänstervåldet. En person som inte tar aktivt avstånd från till exempel RF eller AFA anklagas för att vara hycklare om hen vill diskutera nazistiskt våld.

Vi har olika metoder för att motverka rasismen idag. Jag står för mina metoder, inga andras. Jag vet inte vad som hänt men på senare tid verkar det som att människor automatiskt anses stödja saker om de inte tar tydligt avstånd från det. Avstånd från tårtningen av Åkesson, avstånd från en partimedlem som råkat säga något klantigt, avstånd från ett terrorattentat. Fort fort måste alla ta avstånd. Den som tydligast tar avstånd vinner.
Jag föredrar en politiskt kamp som sker utan våld. Jag är ingen stark anhängare av vare sig AFA eller RF. Jag står inte bakom allt som dessa organisationer gör. Däremot kommer jag aldrig ta avstånd från dem på det sätt jag varje dag tar avstånd från nazistiska rörelser. Våldet är inte detsamma. Syftet är inte detsamma. Värderingarna är framförallt inte desamma. Det går inte att likställa dessa med varandra.
(En rapport från Säpo och Brottsförebyggande rådet visar dessutom att nazister de tio senaste åren stått bakom 14 mord medan islamister och vänsterextremister stått bakom 0.)
När det för vissa blir viktigare att vara rättvisa i sitt avståndstagande än att faktiskt ta avstånd från ett av de största hoten mot hela vårt samhälle, viktigare att kunna stå för allt som alla deltagande i en manifestation står för än att själv medverka och aktivt protestera mot vad som just nu händer med vårt land – mot den oroväckande starka nazismen… Var hamnar vi då?

Jag vill leva i ett Sverige där alla är välkomna. Ett Sverige där personer inte riskerar att bli nedslagna på gatan på grund av deras hudfärg eller för att de står upp för allas lika värde. Jag vill leva i ett Sverige utan rasism, helt enkelt.
Därför kan jag inte förstå hur man dagar då personer blir knivhuggna och hotade till döden i nazismens namn, kan tycka att det är viktigare att prata om vänstervåld. Hur man dagar då organisationer som tränar sina medlemmar att slåss för att med våld ta över Sverige växer, låter bli att protestera eftersom manifestationen anordnats av vänsterorganisationer eller personer med vänsteråsikter.
Jag förstår helt enkelt inte den prioriteringen.

Kristina Wicksell
Tidigare publicerat på
kickanwicksell.wordpress.com

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.