”Marknaden varken vill eller kan lösa klimatfrågan”

24 mars 2014

Förstasidan, Inrikes, Nyheter

Malström foto:Alf Storm

Det går att rädda både planeten och välfärden. Ökad offentlig välfärd är till och med en förutsättning för att lösa klimatfrågan. Det var budskapet på Nätverket för gemensam välfärds seminarium i Stockholm förra helgen.
– Välfärdskrisen är ett batteri av olika kriser. Det är därför nödvändigt att vi förenar klimatkampen med den sociala kampen. Det är den enda lösningen på klimatfrågan, sa Asbjørn Wahl från den norska organisationen For velferdsstaten.
Asbjørn Wahl presenterade ett antal utgångspunkter som han menade att vi ska arbeta utifrån: ”Vi erkänner att klimathotet existerar. Konsekvenserna av detta ligger inte i framtiden, utan vi ser redan nu tecken på att vi närmar oss en katastrof. Huvudorsaken till klimatförändringarna är överförbrukningen av fossila bränslen. Oavsett om vi gör något eller inte, så kommer vi att få ta konsekvenser av det valet och ställa om våra livsstilar. Ju längre vi väntar, desto värre och dyrare kommer det att bli. Och det står klart att  marknadskrafterna varken kan eller vill lösa problemet.”

Den sista punkten är viktigast att inse om vi ska få igenom en omställning.
– Nej, vi ska inte tro att kapitalismen och marknaden kan lösa klimatkrisen. Tvärtom så är det kapitalismen och marknaden som har skapar klimatkrisen, sa Asbjørn Wahl.
– Demokratisering av ekonomin genom ökad styrning och statlig kontroll är nödvändig för att rädda jorden. Men då står vi inför konfrontation med starka ekonomiska krafter. Det krävs därför en välorganiserad social och politisk kamp, sa han och tillade.
– Bara arbetarklassen kan leda den kampen. Strategiskt och socialt är det vi som ska genomdriva denna omställning. De som profiterar på oljesamhället vill inte ställa om till klimatvänliga alternativ, enligt Asbjørn Wahl, och istället försöker de skrämma folk med att de kommer att förlora sina jobb ifall oljeförbrukningen ifrågasätts.
– Men vår omställning skulle leda till många nya jobb, dessutom med säkrare och bättre arbetsförhållanden Vi kan inte fortsätta med rovdriften på naturen, men inte heller rovdriften på människan, sa Asbjørn Wahl och menade att både miljön och den allmänna välfärden kan gynnas av effektivisering och bättre fördelning av arbetet och sänkt arbetstid.
– Det handlar inte om att folk ska ”offra” något, en bekväm livsstil eller nåt sånt, utan om att bygga en bättre värld för oss alla. Det handlar om mänsklighetens och jordens överlevnad, sa Asbjørn Wahl.

Transporterna är en av de största klimatbovarna. Men det är viktigt att förstå att det är ett resultat av hur produktionsförhållandena ser ut. Det vill säga att varor tillverkas i billiga länder, där utsläppen är mindre reglerade, och sedan dessutom transporteras långa vägar till väst, sa Asbjørn Wahl.
Men det problemet går att lösa, genom att man ställer om till miljövänlig energiproduktion, och miljövänligare transporter med till exempel järnväg istället för lastbilstrafik, förklarade Asbjørn Wahl.
– Dessutom kan vi minska transportbehovet genom att producera mer lokalt.
– Alla drömmar vi har om social rättvisa kommer att gå förlorade om vi inte löser klimatfrågan, menade Lina Hjort, från Klimataktion, som höll med Asbjørn Wahl om att välfärden och miljöfrågan hör ihop.
– Vi måste sy samman kampen för social rättvisa med lösningen på klimathotet, och även koppla ihop det med ett feministiskt perspektiv, som att sträva efter kortad arbetstid, sa hon.
– Vi kan skapa meningsfulla jobb genom omställningen, istället för fas 3-skräp.

Lina Hjort menade också att de politiker och företag som styr världen idag inte har några intressen av att ställa om till miljövänlig produktion, utan att förändringen måste ske genom tryck underifrån.
– Det finns ett motstånd från de styrande och därför måste det vara en folkrörelse och fackrörelse som tar initiativet och kämpar för omställningen, sa hon.
– Det finns en bristande insikt om att vi måste ta tag i klimatfrågan. Det finns förhoppningar om att vi kan ”informera bort” hotet, om alla bara fattar. För problemet är inte att folk inte känner till klimathotet.
– De flesta vet att det är illa, men folk tror också att vi är på rätt väg, att politikerna arbetar för att stoppa klimathotet. Men de gör inte det, sa Lina Hjort.

– Ingenstans syns den borgerliga politiken så tydligt som i bostadsfrågan, sa Clara Lindblom från Hyresgästföreningen. Staten har dragit sig tillbaka, man tar bort alla investeringsstöd och marknaden anses vara den enda aktör som kan lösa bostadsfrågan.
– Nu har vi extrem bostadsbrist, och det nya som byggs är bara dyra lyxlägenheter, samtidigt som dessa nya bostadsområden, som riktar sig till övre medelklassen, sällan har kollektivtrafik. Folk uppmanas att ha bil och att ta bilen varje dag. Man skapar vanor som sedan är svåra att ta sig ur, sa Clara Lindblom.
Till den onda cirkeln hör också en lag som säger att för varje lägenhet som byggs, så måste det också byggas en parkeringsplats, påpekade hon.

Det är nu som miljonprogrammet i våra storstäder ska rustas upp, men det ges inga som helst statliga stöd till att det ska genomföras en miljövänlig upprustning, sa Clara Lindblom. Hon berättar att bostäderna står för 40 procent av energianvändningen, men också att det finns effektiva åtgärder att minska denna energiförbrukning.
– Men det ska göras i samband med stambyte, och borde därför göras nu i samband med renoveringen av miljonprogrammen. Staten måste kliva in och styra det här, sa Clara Lindblom.
– Det är en unik chans nu, som håller på att gå förlorad.

Lars Henriksson, Volvoarbetare från Göteborg och fackligt aktiv i IF-metall, började med att berätta en historia om hur de styrande i Göteborgs stad år 1849 tog beslut om att bygga nya bostäder till stadens fattiga arbetare. Det var inte av välvilja, utan för att stadens borgare var rädda för det växande missnöjet bland arbetarna, förklarade Lars Henriksson och påpekade att året innan hade en våg av revolutioner svept över hela Europa.
– Det är en myt att vi i Sverige har den ”svenska modellen” som ett resultat av att vi är kompromissvilliga och gillar förhandlingar. Det var folkrörelserna som genom organisering och med gemensam styrka krävde förändring, vilket ledde till 8-timmarsdagen och byggandet av välfärdsstaten, sa Lars Henriksson.
– Vi måste lära oss av folkrörelsernas kamp i historien. Det saknas idag ett tillräckligt starkt folkligt tryck på politikerna och företagen för att genomdriva en omställning, sa Lars Henriksson.

Fackföreningsrörelsen kan få en enorm betydelse, men det är också ett enormt glapp mellan vad fackföreningarna säger och vad de faktiskt gör, påpekar Lars Henriksson.
– Vi måste vända oss direkt till fackmedlemmarna och göra varje arbetsplats till ett slagfält mot den globala uppvärmningen, sa han.

Per Leander

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.