Det behövs mer än en vitbok

26 mars 2014

Förstasidan, Kommentar, Kultur

Romer i Sverige. Illustration: Emma Lundström

Så kom den då, regeringens vitbok om hur romer har behandlats i Sverige under 1900-talet. Integrationsminister Erik Ullenhag uttalar sig hit och dit. Säger att vitboken avslöjar en systematisk diskriminering av en omfattning som tidigare inte varit känd. Säger att den tar kol på myter och bland annat talar om att romer faktiskt ville få bli bofasta och gå i skolan.
Många medier härmar hans ord. Skriver att vitboken ”avslöjar” registrering och sterilisering. ”Avslöjar” att förföljelsen av romerna var regeringspolitik.
Avslöjar. Ordet får det att koka i min hjärna. Det låter ju som att vi inte visste hur illa det var. Låter som att Katarina Taikon aldrig skrev Katiziböckerna. Att 60-talet aldrig hände. Att romernas medborgarrättsrörelse aldrig existerat. Att vi inte varit ganska många som pekat på hur det faktiskt ser ut, än idag. I Sverige och i Europa.

Visst är det bra med en vitbok. Framförallt är det viktigt med de romska rösterna som kommer till tals. Men det är fortfarande bara en gest. Leder inte självklart till handfast arbete på bred front mot den rasism och diskrimineringen som fortfarande existerar. 500 år av systematiskt förtryck behöver snarare göras upp med genom en oberoende sanningskommission, som många kräver. För Europas romer jagas fortfarande. Och Sverige deltar i jakten. Vare sig det gäller avhysningar, romregister, eller att tvinga en kvinna iförd finskromsk dräkt att inta sitt morgonkaffe i en hotellobby eftersom hon ju inte rimligtvis kunde ha tillstånd att vistas i matsalen.

Text och illustration:
Emma Lundström

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.