Vill regeringen byta fot i mineralfrågan?

05 februari 2014

Förstasidan, Inrikes, Kommentar

Manifestation för fast mark och rent vatten. Foto: Emma Lundström

Alltsedan protesterna mot kalkbrytningen i Ojnareskogen på norra Gotland sommaren 2012 hamnade på allas läppar har gruvmotståndet vuxit sig allt starkare i Sverige. Ett av motståndsrörelsen tydligaste krav har varit att minerallagen måste ändras. Trots att regeringen verkat både blind och döv i sin iver skänka bort mark och vatten genom att förverkliga den nya mineralstrategin som kom förra året, verkar det nu som att de styrande ändå har tvingats lyssna. Idag, onsdag, kom nämligen ett ändringsförslag från Rosenbad.

Och det verkar faktiskt som att den eller de personer som är ansvariga för utredningen har tagit sig lite tid att förstå vad det egentligen rör sig om. Åtminstone framstår det nya förslaget som att det kan komma att innebära att de människor som berörs av undersökningsarbeten kan få mer att säga till om. Efter att ihärdigt ha kört över lokalbefolkning och urfolk menar regeringen nu att ”enskildas ställning vid prospektering efter mineraltillgångar behöver stärkas.

I nuläget gör den exploateringsvänliga minerallagen att staten kan ge prospekteringsbolag tillstånd att undersöka och utvinna mineralfyndigheter på annans mark. Den som har beviljats ett undersökningstillstånd har ensamrätt till undersökningar i det berörda området, Markägaren står maktlös. För att inte tala om dem som kanske brukar markerna, men inte äger dem.
Det nya förslaget vill sudda ut den ”misstro och maktlöshet” som finns och har som syfte att ”utveckla regelverket så att markägare, sakägare och kommuner med ökad tydlighet och effektivitet ska få information om vad som avses med en undersökning enligt minerallagen”. Tilltro ska skapas till systemet, samtidigt som mineralnäringens krav på snabba beslut inte får åsidosättas: ”ett rättssäkert system undanröjer grogrunden för misstro, vilket i längden kommer att underlätta även för gruvnäringen.”

Om förslaget blir verklighet skulle det, åtminstone i teorin, bland annat innebära att ordet ”sakägare” tas bort ur minerallagens och mineralförordningens bestämmelser som avser undersökningstillstånd och arbetsplaner, och ersätta med begreppet ”innehavare av särskild rätt”. Det skulle också kunna få till följd att alla som berörs av prospekteringarna nås av informationen om ansökningar och beslut och att prospektören skulle bli skyldig att i alla ansökningar ange vilka fastigheter som berörs.
Det undantag från kommunikationsprincipen som nu finns i minerallagen kan komma att plockas bort så att alla ”innehavare av särskild rätt” får yttra sig, och kommunen kanske får möjlighet att yttra sig kring varje enskild ansökan. Det kan eventuellt också bli svårare för den som fått undersökningstillstånd att ta mark i anspråk för vägar och dylikt.

De som utformat förslaget vill att kraven på vad arbetsplanen ska innehålla både skärps och förtydligas. Arbetsplanen ska också innehålla en beskrivning av vad en arbetsplan är, tala om att mottagaren har rätt att invända, vad som händer om mottagaren inte invänder, samt vara försedd med kontaktuppgifter till tillståndsinnehavaren. Det föreslås också att det ska framgå i minerallagen att arbetsplanen måste vara skriven på svenska och att den som så vill ska kunna få den översatt till något av de nationella minoritetsspråken. Det står också att en gällande arbetsplanen ska sändas till kommunen, länsstyrelsen och Sametinget.

Sammanfattningsvis går förslaget ut på att minerallagen måste se till så att det finns tillförlitlig information och att rättigheterna i förhållande till prospektören ökar för dem som berörs. Att förslaget kommer just nu kan bero på att det är valår, att Alliansen seglar i motvind och behöver all goodwill de kan skrapa åt sig. Ett försök till att stryka det växande gruvmotståndet medhårs kan vara ett taktiskt drag.
Om det blir så, och vilka de verkliga konsekvenserna i så fall blir, det återstår att se.

Text och foto:
Emma Lundström

Faktaruta:
Minerallagen reglerar undersökningar och utvinning av de mineral, så kallade koncessionsmineral, som är svåra att hitta och där undersökning, utvinning och återställande är långsiktiga och kostnadskrävande verksamheter med hög risk för verksamhetsutövaren.

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.