Ukraina och Moderaternas historieförfalskning

28 februari 2014

Förstasidan, Kommentar, Nyheter

Ukraina gasmaskdemonstrant

I Litauen där jag sedan många år bor var upproren i början av 1990 talet riktade mot Sovjetsystemets brutala förtryck. Ingen tid ödslades på frågan om vad man ville ha istället. Kanske var detta en avgörande anledning till att man lyckades med sin frigörelse, att man alla kunde enas mot något.
Idag tampas länderna i Östeuropa fortfarande med osäkerheten om vilken typ av samhälle man vill leva i. Allt är okej så länge det inte fanns i Sovjet, tycks man ofta resonera. Pensioner, fackföreningar och offentlig sjukvård ses däremot som komprometterade. Dessa existerade, i likhet med majoriteten av befolkningen, även innan 1991.

Ingen vet var tragiken i Ukraina kommer att sluta. Den korrupte och auktoritära Viktor Janukovytj som nu har störtats, var senast i somras EU-ledarnas favorit i Öst och sågs som en kraft för europeiska reformer. Det våldsbejakande nazistpartiet Svoboda som med flaskor och påkar stoppade Prideparaden i Kiev 2012 upplevdes som störande extremister.
Idag, slutet av februari 2014, så är situationen det omvända. Svoboda ses som en självskriven del i Ukrainas politiska system. I de rent medeltida sammandrabbningarna på Maidan i Kiev har man med våld skapat sig en plats i rådslagen om landets framtid. De medeltida värderingarna tar man med sig in i förhandlingsrummen.

I ett sådant osäkert läge är det viktigt för diplomatin och byråkratin att EU-länderna lägger band på otåligt twittrande politikers jakt efter utrikespolitiska framgångar. Att som ledande europeiska politiker stå på rad i Janukovytjs presidentpalats i oktober för att någon månad senare delta i demonstrationerna på Maidan tyder på dåligt omdöme i val av vänner.
Bakom kristallkronorna och gatustridernas rök skymtar många goda krafter som förtjänar stöd och uppmuntran. Fackföreningar och folkrörelser har i det tysta fortsatt sitt arbete för ett mer demokratiskt Ukraina utan besök eller uppmuntran från EU:s borgerliga politiker som tycks förblindade av gammal rysskräck och hatisk jakt på inbillade planekonomer som kanske övervintrat i östra Ukrainas gruvdistrikt.

Att Moderaterna gör anspråk på arbetarrörelsens historia är idag inte ens särskilt kontroversiellt. Det ”nya arbetarpartiet” genomdrev rösträtt och var mot apartheid heter det. Att också den naiva revolutionsromantiken nu ska erövras från vänstern är däremot en nyhet.
Varsågoda, ta den och behåll den. Ni kan säkert få med några urvuxna Che Guevara t-shirts också. Vi som står för solidaritet och jämlikhet fortsätter däremot vårt arbete för en rättvisare värld som vi alltid gjort; genom att organisera oss och argumentera.

Lena Holm

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.