Ryska politiska fångar i svensk medieskugga

14 februari 2014

Förstasidan, Nyheter, Utrikes

Russian riot police detain a protester during the "march of the million" opposition protest in central Moscow

Varför är det så tyst om de politiska rättegångarna i Ryssland? Hans Linde (V) bjöd svenska politiker, diplomater och journalister till riksdagsseminarium. Stig Fredrikson ser Bolotnajafångarna som modiga kämpar mot förtrycket.

Just nu pågår den största politiska repressionen i Ryssland sedan Sovjets fall. Trots det är det helt tyst i svenska medier om de så kallade Bolotnajarättegångarna, där ett 20-tal vänsteraktivister står åtalade för sin roll i proteströrelsen mot Putin. I princip är det bara Internationalen som hittills har rapporterat om detta i svensk press. Men nu har frågan nått riksdagsnivå.
– Det är en ny ung vänster, fri från det stalinistiska arvet, säger Hans Linde, Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson, som den 6 februari tog initiativet till ett seminarium i riksdagen om den ryska nya vänstern och förföljelserna som nu pågår mot dem.

Hans Linde får medhåll från liberalt håll av Amanda Lövkvist från Folkpartiets stiftelse Silc. Hon är journalist och författare till boken I väntan på Lenins begravning från 2007, i vilken hon intervjuade flera unga ryska aktivister med olika politisk härkomst.
– Jag letade efter vettiga unga vänsteraktivister när jag skrev min bok. Det fanns inga då, men det finns det nu, säger Amanda Lövkvist.
Hon syftar på Vänsterfronten, ett koalitionsparti grundat 2008, som blev en av de mest drivande krafterna i demokratirörelsen i Ryssland under 2011-2012.

Stig Fredrikson

Stig Fredrikson

Vid seminariet i riksdagen deltog även journalisten Stig Fredrikson, en av Sveriges mest erfarna Rysslandskorrespondenter. Redan på 70-talet lärde han känna dissidentförfattaren Aleksander Solzjenitsyn och senare den oppositionella oligarken Michail Chodorkovskij, som satt fängslad i tio år för sin kritik mot Putin.
– Jag har hela tiden sett hur kampen böljar fram och tillbaka mellan de som står för förtryck och de som vill ha demokratisering i Ryssland, säger han.
– Putin har anslutit sig till den auktoritära traditionen att styra Ryssland. Jag tror att han tror att det är det enda sättet som det går att styra på, och att han är rädd att landet ska slitas sönder annars, som Sovjetunionen gjorde 1991. Dessutom finns det många vanliga ryssar som delar Putins uppfattning om detta och därför stödjer honom, säger Stig Fredrikson.

– Sen har det alltid funnits modiga människor i Ryssland som sätter sig emot. Som Solzjenitsyn på sin tid, och senare Chodorkovskij. Jag ser även de här Bolotnajafångarna som en del av den traditionen. Som modiga kämpar mot förtrycket, säger han.
Stig Fredrikson nämner därefter Putins uppmärksammade amnesti i julas, då bland andra de två tjejerna i Pussy Riot blev frisläppta, samt Michail Chodorkovskij, medan majoriteten av Bolotnajafångarna inte omfattades av amnestin utan nu istället riskerar mellan 6-15 års fängelse.
– Det råder inget tvivel om att de är politiska fångar, säger han.

Vänsterfrontens Sergej Udaltsov

Vänsterfrontens Sergej Udaltsov

Jag frågar Stig Fredrikson varför svenska medier inte uppmärksammar Bolotnajafångarna, när tidningarna hela tiden skriver så mycket om Pussy Riot.
– Jag har svårt att förklara det, men Pussy Riot är färgstarka. Det har varit svårare för svenska journalister att ta till sig Bolotnajarättegången, svarar han och menar att det kan bero på att Bolotnajafångarna är så många att de framstår som mer anonyma. I alla fall för folk i väst.
– Men om det finns någon karismatisk gestalt så är det Sergej Udaltsov, säger Stig Fredrikson.
Sergej Uldatsov är Vänsterfrontens ledare som sedan exakt ett år nu sitter i husarrest, nästan helt isolerad från omvärlden med undantag av kontakten med sin advokat Violetta Volkova, som för övrigt är samma advokat som Nadezjda Tolokonnikova från Pussy Riot hade.

Att svenska medier är dåliga på att rapportera om de politiska rättegångarna i Ryssland bekräftas även av UD.
– Informationen om Ryssland är bristfällig och knapphändig i Sverige, säger diplomaten Hans Gunnar Adén, före detta svensk ambassadör i Georgien, som också deltog vid seminariet i riksdagen.
– Vi har blivit så influerade av västerländsk kultur att vi i regel vet allt vad som händer i USA på andra sidan Atlanten, men nästan ingenting om vad som händer i världens största land alldeles intill oss på andra sidan Östersjön, menar Hans Gunnar Adén.

Något som däremot får mycket uppmärksamhet i Sverige är förföljelserna av ryska homosexuella, efter att Ryssland antagit lagar som förbjuder ”homosexuell propaganda för minderåriga”.
– Men det är viktigt att se anti-homolagarna i ett större sammanhang, där det handlar om att alla oliktänkande och alla som försöker vara annorlunda än staten vill att man ska vara, blir utpekade och förföljda, säger Joanna Kurosz från Civil Rights Defenders.
Hon är rädd för att västerländska politiker och journalister kommer att intressera sig ännu mindre för ryska oppositionellas situation när OS i Sotji är över, och fokus flyttas till andra håll i världen.
– Saker och ting kommer att bli värre i Ryssland efter OS, varnar Joanna Kurosz.

Ett par dagar efter seminariet i riksdagen, hålls ett liknande men mindre seminarium om ryska vänstern på bokhandeln Interbok i Stockholm. Där deltar en annan känd Rysslandskorrespondent, journalisten Bert Sundström från SVT. Det diskuteras om Putins regim är en diktatur eller inte, vilket Bert Sundström menar att det trots allt inte är.
– Ryssland är ingen totalitär stat, men om man som oppositionell blir lite för stor, som Vänsterfronten blev under proteströrelsen, då slår staten till, säger han.

Jag frågar Bert Sundström samma sak som jag frågade Stig Fredrikson: Varför uppmärksammas inte Bolotnajaprocessen i svenska medier. Han ger ungefär samma svar. Pussy Riot fick stöd från hela världen, inklusive artister som Madonna. Pussy Riot var PR-mässigt mycket framgångsrika och blev lätta för media att ta till sig och att skriva om.
­– Men Bolotnajarättegången framstår som tråkig och det är inget som tidnings- eller TV-chefer orkar lägga energi på att sätta sig in i eller få journalisterna att skriva om, säger Bert Sundström.

Per Leander

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.