Protester mot privatiseringen av Tuzlas industrier

15 februari 2014

Förstasidan, Nyheter, Utrikes

Tulza

3000 industriarbetare demonstrerade tillsammans med studenter och aktivister. Myndigheterna svarade med våld. Demonstrationen kan bli startskottet för en ny våg av klasskamp i Bosnien-Hercegovina.

En våldsam demonstration utbröt i staden Tuzla i Bosnien-Hercegovina den 5 februari. Protesterna började som en fredlig demonstration som samlade huvudsakligen industriarbetare från nyligen privatiserade och nerlagda företag, tillsammans med studenter och aktivister.
Demonstrationen var en reaktion mot privatiseringen av Tuzlas tunga industri, där majoriteten av stadens befolkning arbetar. Nedskärningarna som följer med privatiseringarna har kastat ut arbetarna på gatan, där de nu måste kämpa för sin överlevnad.

Runt 3 000 människor deltog och ockuperade två av stadens huvudgator så att trafiken stoppades i flera timmar. Det var först när kravallpolis sattes in mot demonstranterna som protesterna blev våldsamma. Arbetarna kräver arbetstrygghet och att innestående löner, sjukpengar och pensioner ska betalas ut. De kräver också drägligare levnadsförhållanden samt att myndigheterna ska lösa frågan om den växande ungdomsarbetslösheten.
Information om demonstrationen spreds snabbt via Facebookgruppen ”50 000 Za bolje sutra” (50 000 för en bättre morgondag). Men det var framför allt de drabbade arbetarnas fackföreningar som organiserade protesterna, och det visade sig bli en betydligt mer framgångsrik manifestation än de mindre protester som arbetarna på respektive företag genomfört separat de senaste tio åren. Det var också det första framgångsrika försöket att ena arbetare i en demonstration sedan kriget i Bosnien-Hercegovina.

Som utgångspunkt för att förstå vad kampen handlar om, ska jag berätta hur privatiseringen av tvättmedelsfabriken Dita genomfördes, vilket ger ett tydligt exempel på vad som har hänt och händer i Tuzla. År 2005 köptes Dita upp av företaget ”Lora”, som ägs av det stora kemiföretaget Beohemija med säte i Belgrad, Serbien. Därefter har Dita systematiskt utsatts för kapitalförstörelse. Från att ha varit ett produktivt företag med goda arbetsvillkor, började det gå utför för fabriken.
Vad som verkligen hände förblir ett mysterium, men enligt flera arbetare blev de beordrade av den nya ledningen att hälla salt i maskinerna så att de sakta men säker förstördes och produktionen försämrades. Företaget förklarades i konkurs i december förra året. Arbetarna började protesterna genom att demonstrera utanför fabriken för att rädda sitt företag. Men det intressanta med denna händelse var att arbetarna valde att inte strejka, vilket skulle skada produktionen ännu mer, utan efter demonstrationen gick man tillbaka till arbetet och krävde att få öka produktionen för att rädda fabriken. Som det ser ut idag har de flesta arbetarna inte fått lön på flera månader, och de är för unga för att få gå i pension. Deras fackföreningar har försökt stämma både Lora och Beohemija, men misslyckats.

Demonstrationen började som en fredlig manifestation utanför kommunhuset, men det blev våldsamt när arga demonstranter började kasta sten mot byggnaden. Myndigheterna svarade med den enda metod de känner till, det vill säga med en god dos polisvåld, vilket ledde till att demonstrationen blev ännu våldsammare.
Polisen försökte kontrollera folkmassan med tårgas och polishundar, men flera demonstranter lyckades storma kommunhuset. 30 människor greps och 18 skadades. En av huvudorganisatörerna för Facebookgruppen misshandlades svårt av polisen, varefter han greps och togs in för förhör utan att få den läkarvård han behövde. En kameraman från den lokala TV-stationen RTV Slon blev också slagen av polisen.

Den här protesten har potential att växa och bli mera framgångsrik än tidigare gånger då folk uttryckt sin ilska och sitt missnöje, eftersom det var första gången som myndigheterna tog till våld mot folket. Tidigare protestyttringar har varit sporadiska och utan samordning, vilket har fått arbetarnas kamp för sina rättigheter att framstå som isolerade händelser, istället för att visa att de hänger ihop. Det är ett problem som visar på någonting mycket mer traumatiskt än minnet av det krig som tog slut 1995, nämligen att den nationalistiska elit som styrt de senaste 20 åren med sin propaganda försökt splittra folket. Massdemonstrationen på gatorna i Tuzla kan därför vara en efterlängtad chans att väcka liv i klasskampen i Bosnien-Hercegovina, och få folket att sluta tro på den nationalism som predikas av eliten.
Protesterna visar att klassintresset kan tala högre än etnisk tillhörighet. Det blir tydligt att arbetarna inte längre är splittrade och isolerade i sin kamp. Denna demonstration ska ses som en väckarklocka för alla oss som lider av de orättvisor vi utsätts för av den styrande eliten varje dag.
Denna kamp är inte min, inte din, inte deras, utan vår kamp tillsammans.

Emin Eminagic
Aktivist i Bosnien-Hercegovina.

Översättning Per Leander

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.