Jubileumshälsning från Sydafrika

10 februari 2014

Förstasidan, På plats

Älskade kamrater, jag önskar att jag kunnat vara med er för att fira de band som aldrig kan brytas och gratulera Internationalen på 40–årsdagen.
Men jag är i Sydafrika, och när jag skriver detta, lite mer än en månad efter begravningen av nationens hjälte, Nelson Mandela, är 90 000 gruvarbetare åter i strejk. Vi hoppas på seger, men vi hoppas också att slippa fler mördade arbetare. Den 8 februari sköts en gruvarbetare till döds av polis i Limpopoprovinsen. Därmed är nio skjutna till döds av polis hittills sedan första januari. Morden har skett under marscher och revolter för värdigt liv, bostäder, vatten och arbete.

Nästan mer outhärdligt är våldet bland de fattiga, mest riktat mot kvinnor och barn. Devalveringen av ett livs värde i en kris som denna – där absolut ingenting ändrats i pengarnas regim sedan kraschen 2008 – tycks just nu till och med ske snabbare än randens fall i valutahandeln.
Men det finns hopp. Metallfacket beslöt i december att bryta helt med det fördärvade ANC, bygga en ”Rörelse För Socialism” och en enhetsfront med viktiga sociala rörelser. På extrakongressens andra dag tågade 1200 delegater in och sjöng öronbedövande och vackert: ”Zuma måste avgå på grund av Marikana!” De hade med sig hopsamlade pengar till de mördades familjer.
Otroligt! Förtrollningen, fördumningen, var bruten. Det var som om vi alla kunde sluta skämmas för denna förbannade tystnad, realpolitiken, den förljugna allianspolitiken, som varit så nära att få arbetarrörelsens hjärta att stanna efter massakern, sjukt av ren vanheder.
När börjar ett nytt ”skov” i historien? Kanske när idén sprider sig: nu är allt möjligt. Det sker väl så där en gång per kvartssekel?
Där jag bor mobiliserar just nu Vilda Kustens befolkning, amadiba, mot sin egen hövding som sålt sig till ett australiskt gruvbolag. I förra veckan anlände 300 till hans hov. Till fots, på cykel, på lastbilsflak och till häst – en sträcka på 30 km. De skrämde honom på flykt med sång och dans. I hela landet pågår sådana strider mot kapital, roffar­politiker, och överklass. Hur ska de förenas?

Socialismen är både en nyfödd och oskuldsfull upptäckare av livet för vilken historien just börjat… Och en över 100-årig förbittrad och tandgnisslande åldring. I det perspektivet träder nu Internationalen in i yngre medelåldern. Det har tagit mig 50 år att förstå dess namn. Men nu tror jag äntligen fan att jag begriper. Framåt i vår internationella rörelse kamrater! Phambili, Phambili, Phambili!!! Tack för allt ni lärt mig! Jag behöver det nu mer än någonsin.

Dick Forslund , Sydafrika

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.