I väntan på upphörandet

16 februari 2014

Förstasidan, Kultur, På plats, Reportage

Gropen slukar alltmer av Malmberget. Foto: Emma Lundström

Vi kliver av vid Gällivare station. Går genom samhället. Installerar oss på ett litet B&B. Skyndar till busstationen för att inte missa de få timmarna av halvdager. Far genom Mellanområdet där stormarknaderna avlöser varandra. Ser Malmberget träda fram ur den molntunga dagens grådisiga töcken. Domedagsaktigt.
Gruvlavarna på berget försvinner i molntaket. Fokushuset reser sig som en tornande jätte bland samhällets annars ganska blygsamma hus.
Temperaturen sjunker i takt med skymningen.

Här är ett samhälle som bit för bit äts upp av sin egen födkrok. Av gruvan. Den domedagsaktiga Gropen – slukhålet som förrädiskt slukar alltmer av det som en gång fanns. Samma sak som händer i Kiruna, men ouppmärksammat i jämförelse.
Vi går förbi Konsum. En bit därifrån, på vänster sida om Kaptensvägen, från centrum sett, stod det tidigare en stor tegelbyggnad, en folkskola. Men det börjar vara många år sedan. Området blev för farligt och revs. Allt som finns kvar är grinden in till skolgården. En ickeplats. Tömd på liv.Fokushuset i Malmberget.  Foto: Emma Lundström

Lite längre bort tar samhällets alla vägar tvärt slut. En skylt på staketet talar om att det är förbjudet att beträda marken här bortom. För dem som bor i resten av samhället, på andra sidan Gropen, har det blivit långt hem. Malmådern går rakt igenom stan. Gatlyktorna står kvar och slokar längs vägar som ingen längre går på. Snön mildrar intrycket. Om det inte vore för de kvarglömda lyktorna kunde vi tro att här aldrig funnits affärer, kyrka, Folkets hus, biograf och bostadsområden med lekande barn och luft fylld av stekos.
1980 hade Malmberget över tiotusen invånare. Idag är det bara hälften kvar. Om fem år ska det sista av centrum vara rivet.

Vi står på en snödriva som är som ett litet berg och spanar bort mot Gropen som gömmer sig i dunklet, bakom slyiga snår, träd och snömassor. Som en dov närvaro. Ett ständigt hot. Liksom i Kiruna vibrerar porslinet på hyllorna hos dem som bor kvar. Just nu är det tyst och stilla. Vi vänder om. Går tillbaka in i det av samhället som fortfarande står kvar. På Konsum hinner kassörskorna knappt ta betalt för varorna eftersom de också måste sköta postärenden. En man står och röker utanför Fokushusets port. Om fem år är det borta. Samma sak med Sporthallen vid busstationen, än så länge sjuder den av liv.
Bussen svänger in. Vi kliver ombord. Det är nästan helt mörkt ute. Malmbergets gatljus tänds när vi rullar ut från stationen. Men borta vid Gropen är det svart.

Text och foto:
Emma Lundström

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.