Fyrtio år är ingen ålder!

IMG_2998

Sorlande röster, medryckande sånger, god mat och hälsningar som ritade röda trådar genom luften från Sverige till Europa, Ryssland och Sydafrika. När Internationalen firade 40-årsjubileum i Stockholm i helgen vibrerade Hartwickska huset vid Mariatorget av tidningsminnen och framtidsfunderingar. Och av vingslag från en socialistisk rörelses historia, och möjliga framtid.
En rörelse för ett samhälle som är mer demokratiskt än det mest demokratiska kapitalistiska samhället. En rörelse för ”demokratin förverkligad”, som en av tidningens tidigare chefredaktörer, historikern Håkan Blomqvist, uttryckte det.
1974 blev månadstidningen Mull­vaden till veckotidningen Internationalen. Hittills har den kommit ut i ungefär 2000 nummer, sammanlagt kanske fyra miljoner spridda exemplar. Och överlevt, mot alla odds, i snålblåsande högervindarna, i vått och torrt, i med- och motgång. Trots minimala resurser och nedskärningar.
En alternativ röst. En annan bild. Ett annat perspektiv på Sverige och världen än det gängse. En uppfriskande fläkt med hopp om bättre tider. Hopp därför att den visar att det pågår saker, att kampen inte upphört, att det finns människor på alla håll och platser som kämpar för ett samhälle där demokratin står befriad från kapitalismens bojor, på riktigt.

IMG_1519Medan vintern sakta smälte bort utanför dörren lästes varma hälsningar upp. Bland annat från Fjärde Internationalens franska sektion som ville se ett utvidgat samarbete i framtiden. Från Sydafrika kom en hälsning från Dick Forslund som berättade om den alltmer intensifierade kampen mot kapitalism och korruption, om gruvarbetarstrejker och socialistisk radikalisering.
Aleksej Sachnin från Ryssland och Nadia Driai från Syrien, båda på flykt från sina hemländer, vill tacka tidningen för att den försöker se bortom maktens perspektiv och inte drar förhastade slutsatser kring komplexa händelseförlopp.
Gunvor Karlström avtackades med rungande, stående ovationer – både för sina 25 år med tidningen, och för sina år som chefredaktör – och Marco Espvall välkomnades som hennes efterträdare.

Ett bultande hjärta alltså. Din lillasyster i storebrorssamhället. Ett lyhört öra. En öppen blick. Internationalens hjärta fortsätter att bulta med stadig rytm. Förhoppningsvis tills den förverkligade demokratin är införd, överallt.

Text och Foto:
Emma Lundström

Här är några utdrag ur hälsningarna och gratulationerna till Internationalen

”Fantastiskt att Internationalen, efter 40 år, fortfarande lever och sparkar! Under min tid på tidningen, i slutet av 70-talet, var väl dess materiella resurser ungefär lika knappa som nu, men jag är säker på att ni idag arbetar mer proffsigt än vad vi kunde göra.
Även om man följer de stora drakarna kan man vara säker på att varje vecka i Internationalen kunna läsa reportage, analyser och tankeväckande debattinlägg som man inte hittar någon annanstans.
Internationalen, 40 år, grattis! Och lycka till under de närmaste 40 åren!”

Taras Kentrschynskyj, chefred 78-79.

”I stort sett varje vecka slås jag av att Internationalen är rent överraskande bra – tidningen är ofta mycket mer på bettet än annan press som har helt andra ekonomiska förutsättningar. Det är därför jag med stolthet minns att jag för väldigt länge sedan, i början på 80-talet, var chefredaktör för Internationalen och därmed, tillsammans med andra medarbetare, en liten tillfällig kugge i det mänskliga maskineri som så länge hållit tidningen levande och livaktig.”

Gunnar Wall, chefredaktör 80-82.

”Vi är alla här för att fira Internationalen, men jag själv som syrier vill fira tidningen extra. Ni har utmärkt er genom er inställning till den syriska revolutionen. Ni har kunnat se maktspelet och situationen utan den trånga syn som vänstern i allmänhet har fastnat i. Den gamla vänstern sitter fast i Kalla kriget, är fixerad vid USA-imperialismen och känner inte igen en folklig revolution. Det gör att den i vissa fall hyllar diktatorn, i andra fall är tyst trots fruktansvärda massakrer på civila i Syrien. Hela världen vet nu att Assad inte bekämpar terrorister, det är FSA som tar striden med Islamismens ISIS och Hizbollah, Hela världen vet att Assad inte är sekulär, hans närmsta allierade är Iran och Hizbollah. Tack Internationalen. Tack SP. I historieböckerna kommer det att stå vem som stött den Syriska Revolutionen och vem som svikit . Länge leve Solidariteten, länge leve Revolutionen!”

Nadia Driai-Bayrakdar, kommittén Stöd den syriska revolutionen.

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.