Edward Snowden vs amerikanska staten

01 februari 2014

Fokus, Förstasidan, Nyheter

Edward Snowden

Vad har visselblåsaren Edward Snowdens avslöjande om massövervakning haft för betydelse? Jeff Mackler från amerikanska Socialist Action reder ut frågan om NSA:s spionverksamhet och i vems intresse staten verkar.

Edward Joseph Snowden, 30 år, före detta anställd vid National Security Agency (NSA) och världens kändaste visselblåsare, fortsätter att vara ett problem för USA:s regering och dess spionorganisationer. Trots USA:s försök att förneka att man bedriver massövervakning, går det knappt en vecka utan att Snowden avslöjar nya hemligheter från sin tid hos NSA.
Utifrån de hundratals hemliga dokument som Snowden har släppt sedan maj 2013, kan ingen idag, med undantag av en handfull NSA-folk och president Barack Obama själv, förneka att en myriad av statliga och privata spionorgan samlar in all e-post och alla telefonsamtal i USA, ja i hela världen. Det uppskattas att 50 miljarder dollar om året går till denna verksamhet, finansierad genom en ”svart budget”, och att övervakningen sysselsätter 1,3 miljoner agenter.

Bara sex månader efter att Obama rakt av förnekat Snowdens unika avslöjanden, bekräftade två federala distriktsdomare att Snowdens påståenden var sanna, men med olika slutsatser. Den 16 december beordrade domaren Richard J Leon i Washington att staten skulle upphöra med att samla data från två målsägares telefoner, samt förstöra alla samlade dokument med deras samtalshistoria. ”Jag kan inte tänka mig någon fräckare invasion i privatlivet än denna systematiska och högteknologiska insamling och lagring av personlig information av samtliga medborgare, utan något juridiskt godkännande” skriver domaren i sitt uttalande.
Jag vill understryka domarens avslutningsord: ”utan något juridiskt godkännande”. Det kan tolkas som att han menar att det skulle ha varit okej ifall det först fanns ett sådant juridiskt godkännande. Justitiedepartementet har insisterat på att massövervakningen är laglig eftersom den har godkänts av domare från FISA (Foreign Intelligence Surveillance Act). Men deras beslut togs i största hemlighet utan att deras offer, eller någon annan, fick möjlighet att bemöta de anklagelser man utsattes för.

Angående domare Leons beslut skrev New York Times i en ledare den 17 december: ”En federal domare har dömt att NSA:s systematiska insamling av samtliga amerikaners telefonsamtal med största sannolikhet bryter mot konstitutionen. Han beskriver denna teknologi som ”nästintill orwellsk” och tror att James Madison, den amerikanska konstitutionens fader, skulle bli bestört om han visste på vilket sätt staten idag inskränker människors friheter.”
Ett par dagar senare dömde domaren William H Pauley från New York i en stämning mot staten som gjorts av American Civil Liberties Union. Men till skillnad från Leon menade Pauley att statens insamling av telefondata var laglig. Hans uttalande avslutades med: ”Det råder ingen tvekan om att varje telefonsamtal till, från, eller i USA registreras och samlas in. Men det är det som är tanken, eftersom det gör så att NSA kan upptäcka saker som annars aldrig skulle ha upptäckts. Att missa någon information kan få förödande konsekvenser, vilket 11 septemberattacken visar. Teknologin har gett al-Qaida möjligheter att arbeta decentraliserat och planera internationella terroristattentat på avstånd. Den insamlade informationen om telefonsamtal är nödvändig för att staten ska kunna bekämpa al-Qaidas hemliga nätverk.”

Utan tvekan kommer båda domarna att stötas och blötas i USA:s högsta domstol, där tolkningen av den amerikanska lagen ”majestätiskt” avgörs av de högsta domare som utsätts som representanter för den amerikanska kapitalismen. Och utan tvekan kommer det, som i alla tidigare fall i klasskampens historia, att bedömas vara viktigare att skydda ”nationens intressen” än medborgarnas rättigheter.
Edward Snowden har upprepade gånger förnekat statens anklagelser om att han har hoppat av till Ryssland (där han mottagits som politisk flykting) eller Kina, att han skulle vara en spion som ville skada USA. ”Om jag är en avhoppare, så har jag hoppat av från staten och anslutit mig till folket”, säger han själv.

Washington Post har tillsammans med New York Times och brittiska The Guardian varit de stora tidningar som fått ta emot Snowdens hemliga material, vilket hittills uppgått till 1,7 miljoner dokument, vilket bara är en bråkdel av vad som hittills har offentliggjorts.
Den mängd av amerikanarnas och hela världens befolknings privata kommunikation som samlats in av NSA är ofattbar. Bert Gellman skriver i Washington Post: ”Med hjälp av de privata kommunikationsföretagen har NSA fångat upp enorma dataflöden med ljusets hastighet från fiberoptiska kablar som bär vår internet- och telefontrafik över land och under hav. Enligt en av Snowdens dokument konstaterades redan 2006 att man varje 14,4 sekund samlar in lika mycket information som finns i hela USA:s kongressbibliotek.”

”Varje år”, fortsätter Gellman, ”samlar NSA in hundratals miljoner e-postadressböcker, hundratals miljarder mobiltelefonsamtal och biljoner hemtelefonsamtal.” Med hänvisning till den trohetsed som Snowden svor när han fick jobbet på NSA, säger Snowden till Washington Post: ”Jag fick svära en ed om trohet till konstitutionen, inte en ed om tystnadsplikt. Jag har hållit den eden, till skillnad från NSA-chefen Keith Alexander och säkerhetschefen James Clapper.”
Gellman tillägger: ”Snowden liknar NSA:s befogenheter med dem som de brittiska myndigheterna hade när Amerika fortfarande var en koloni, då de fick göra husrannsakan hos vem som helst i jakt på rebeller. ’FISA ger tillstånd att övervaka hela befolkningen. Sist det hände utkämpade vi ett krig’, säger Snowden och syftar på den Amerikanska revolutionen 1776.”

Samtidigt har två expertgrupper, en tillsatt av Obama och en annan som påstås vara oberoende, rekommenderat att NSA:s övervakningsbefogenheter på ett eller annat sätt bör begränsas. Den så kallade oberoende panelen, som består av fem ”övervaknings- och juridiska experter”, har förslagit att datainformationen först ska sparas av de privata kommunikationsföretagen, och att NSA först måste gå via en domstol för att få tillgång till den information man vill ha från företagen.
På detta sätt skulle NSA:s obegränsade möjligheter att spionera stramas åt något och enligt teorin sättas under juridisk kontroll. Detta menar ”experterna” skulle ”skydda de amerikanska medborgarnas privatliv och värdighet, och samtidigt återvinna folkets förtroende så att myndigheterna kan fortsätta bedriva den övervakning som är nödvändig för att avvärja verkliga hot”.

Om man bortser från det retoriska resonemanget om hur man ska förhålla sig till folkets missnöje med övervakning, så var båda distriktsdomarna överens, precis som expertpanelen som tillsatts av presidenten, om att staten agerar i medborgarnas intresse. Ingen sa något om att staten agerar för den lilla minoriteten som utgör härskarklassen. Den så kallade ”nationella säkerhetsfrågan” som alltid sätts i första hand, har inget med den arbetande klassens intressen att göra.
Varje amerikanskt krig idag rättfärdigas som nödvändigt för ”nationens säkerhet”, det vill säga, den kapitalistiska härskarklassens rätt att föra krig för att stjäla naturresurser från förtryckta folk världen över. Dagens krig för olja i Mellanöstern och Nordafrika sägs vara krig för den ”nationella säkerheten”. Samma sak påstås om deportationen av över en miljon invandrare sedan Obama tog över presidentposten, och förföljelserna och övervakningen av 700 000 amerikanska muslimer sedan 11 september. Allt genomförs för ”nationens säkerhet”.

”För mig”, sa Snowden stolt till Washington Post: ”vad gäller min personliga upprättelse, så har jag redan vunnit. Så fort journalisterna började arbeta med materialet jag släppt fritt, blev allt som jag sagt bekräftat. Själv vill jag inte förändra samhället, men jag vill ge samhället en chans att bestämma om det vill förändra sig självt.”
Snowdens fortsatta avslöjanden har väckt ilska hos militära ledare och andra statstjänstemän, som kräver hans huvud på ett fat. Man försöker åtala honom för spioneri och stöld av dokumenten. Han anklagas för att ha lämnat statshemligheter till Ryssland och Kina. Men eftersom 99 procent av hans material ännu inte har släppts, funderar andra på vad de kan göra för att försvara statens trovärdighet. Ingen vet när Snowden kommer att släppa nästa hemlighet, eller om vad.

NSA-chefen Rick Ledgett sa i TV-programmet 60 Minutes att han förespråkade att man skulle ge Snowden amnesti, ifall han gick med på att lämna tillbaka allt material som han ännu inte släppt fritt. Men Obamas rådgivare i säkerhetsfrågor Susan Rice avslog förslaget.
Snowden, som fortfarande söker uppehållstillstånd i olika länder, framför allt Brasilien, och som med all rätt fruktar för sitt liv, har inte sagt nej till något sådant avtal. Det råder ingen tvekan om att han redan uppnått mycket av det han ville göra eftersom hans avslöjanden har tvingat fram en diskussion om behovet att reformera övervakningssystemet.

Samtidigt har Tysklands och Brasiliens statsöverhuvud skarpt fördömt att USA spionerar på dem genom att bland annat avlyssna deras telefonsamtal. Trots Obamas ursäkter, så vägrade presidenten att låta Tyskland och Brasilien ta del av den information som samlats in om dem, och ett par veckor senare släppte Snowden nya listor med 1 000 namn på nationella ledare och affärsmän världen över, som USA spionerade på, vilket ledde till fortsatt upprördhet.

Ingenting är skyddat från USA:s spionverksamhet. Den 3 november hade New York Times framsida rubriken: ”Ingen smula är för liten för allätande NSA.” Artikeln fortsatte: ”Utifrån de tusentals dokument som släppts av Snowden, framstår NSA som en elektronisk allätare med en svindlande kapacitet att ta sig in överallt i världen för att sluka statliga och privata hemligheter, samtidigt som man nästan helt lyckats dölja sin egen existens. Den spionerar systematiskt på vänner så väl som fiender, för att till exempel vinna ’diplomatiskt övertag’ gentemot allierade som Frankrike och Tyskland, och ’ekonomiskt övertag’ över Japan och Brasilien.”

När de konfronteras med Snowdens sanningar, som nu nästan dagligen sliter loss lager efter lager av den amerikanska statens hemliga skyddsmur, svarar topptjänstemännen i bästa fall att USA bara gör det som alla andra länder också gör vad gäller spioneri. Men USA är ju den ledande spionnationen på jorden!
Att spionera på alla rivaler är faktiskt normen – ja, lagen – i den kapitalistiska hund-äter-hund världen, där inga begränsningar får råda i jakten på vinst och makt. Massövervakningen är en inbyggd del av kapitalismen, precis som krig, rasism, sexism och nedskärningar.

Kanske är Edward Snowdens absolut viktigaste bidrag till samhället, att han har exponerat det enkla faktum att staten (och den kapitalistklass som staten representerar) har helt andra intressen än folket.
Snowden har helt rätt när han säger att han redan har vunnit. Han har öppnat miljoner människors ögon världen över, och gjort en ovärderlig insats vad gäller att förklara varför det rådande förtryckarsystemet måste skrotas och ersättas med ett samhälle där majoriteten styr med allas gemensamma intressen i åtanke.

Jeff Mackler
Översättning Per Leander

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.