Björn Fries: ”Vi ska skapa opinionen – inte följa den”

11 februari 2014

Förstasidan, Inrikes, Nyheter

Björn Karlskrona Frälsarkrans framtidsrynka

Politikern och ämbetsmannen Björn Fries gick nyligen över till Vänsterpartiet efter 40 år som socialdemokrat. Internationalen träffade honom över en fika för att tala om vad som verkligen är viktigt i politiken – och livet.

Efter 40 år i Socialdemokratiska arbetarpartiet var det den sociala likgiltigheten som till sist fick Björn Fries att gå över till Vänsterpartiet. Att det görs så lite när det gäller drogpolitiken.
– Vi har nära 900 000 människor i landet med ett klart riskbeteende när det gäller alkohol och narkotika. De orsakar kostnader på 150 miljarder per år: lika mycket som fyra stycken försvarsbudgetar.
Sådant missar man när man bara mäter vad storstädernas medelklassväljare prioriterar.
– Dom tror att hemlösa och knarkare inte angår dem direkt. Det är där man måste upplysa om hur det hänger ihop. Hur vi måste kunna få med de svaga grupperna också. Annars får vi betala på annat sätt för dom som inte tas omhand.
– När partiet så mycket hemfaller åt att enbart försöka följa den aktuella opinionen – då vill jag inte vara med längre, politik fungerar inte så för mig, säger Fries.

Hans politiska engagemang började i SSU-Nättraby, en liten ort i Blekinge där Socialdemokraterna av hävd varit starka länge. I Nättraby hade väldigt många förverkligat framgångsdrömmen att som vanliga arbetare ändå ha råd att bo i egen villa, en följd av femtiotalets och sextiotalets goda tider.
SSU var det självklara valet då familjen var socialdemokratisk, plus att det inte fanns mycket mer i Nättraby än fotbollen, som han tränade rätt länge, och SSU.
De sociala frågorna var självklara inom socialdemokratin dåförtiden. De låg alltid närmast för Fries.
– Vatten och avlopp lockade mig aldrig även om det också är viktigt. För mig var det intressanta vad samhället kan göra för att hjälpa dom som inte klarar sig själva. Dom med resurser klarar sig alltid, men det är med dom svagare som vi behöver vara solidariska så att alla får en chans, poängterar Björn.
Efter att ha varit valombudsman 1971 blev ABF nästa station.
– Det var mycket aktivitet på den tiden. Medlemskurser och politisk skolning. Åren i ABF var väldigt lärorika och jag började förstå folkbildningen som förändringskraft på olika nivåer.
1975 träffade han sin fru. Björn var lovad jobb i central position inom socialdemokratin i Stockholm, men övertalades att istället flytta till Karlskrona och ägna sig åt kommunalpolitiken där.
– Min fru Yvonne flyttade med till Karlskrona till mångas förtret, fast hon hade plats i VU i Stockholm. Minns att Lars Enqvist ställde sig frågande till att hon satsade allt på en sådan där poet och spelman som mig.
Internt hade Fries ett rykte som poet, sedan han vunnit en poesitävling inom SSU. Priset var att på ett läger läsa upp sina dikter för Thorstein Bergman vid en lägereld.
Även om många skakade på huvudet när paret Fries valde Karlskrona före positioner i Stockholm,är det ingenting de någonsin ångrat.
Björn Fries sociala engagemang fortsatte i Karlskrona. 1979 kom han in i Socialnämnden. 1982 blev han ombudsman för (s) i Karlskrona.
– Det var oerhört lärorika år. Vi hade vuxit i en sammanslagning av kommunen då. I socialnämnden satt erfarna politiker och den gamla sortens socialsekreterare. Dom gick omkring med bidraget på fickan och tog beslut väldigt nära klienterna. Dom uppfattade sig ofta som klienternas ombud mot politikerna, och såg till att vara så generösa som dom ansåg vettigt. Tyvärr ändrades mycket under 1980-talets slut då det blev tal om budgetansvar och sparbeting. Många bytte sida och började genomföra politiken mot klienterna, i stället för att arbeta för dem. Det var ytterst olyckligt.
1989 blev han vice ordförande och 1994 kommunalråd.
Som kommunalråd stod Björn Fries upp mot nynazisterna i Karlskrona. Han mordhotades regelbundet och när det var höjd hotbild kunde han inte röra sig fritt på stan.
– Det måste jag säga, att utan SÄPO:s arbete hade jag aldrig klarat av den tuffa tiden. Jag hade skottsäkra rutor, och en dörr som var skyddad mot brandbomber. Och polisskydd större delen av dygnet. När jag skulle tala i Klippan bestämdes det att jag skulle ha skottsäker väst på mig. Det var nödvändigt, och då undrade Yvonne, min fru, om det verkligen var värt det. Men det var inte fråga om det längre. Om jag vek mig, vem skulle då stå emot?
Tack vare skyddet gick det bra och idag är det längesedan några hot förekom överhuvudtaget.
– Fast en gång höll det på att gå snett, minns Björn. Det var jag och den avhoppade nazisten Anders Högström på ett möte med över 400 deltagare i Bromölla. Det stod 5 nynazister framme vid scenen då vi talade. Så gick alla, mötet var slut. Och SÄPO och polisen hade fullt upp med att kolla publiken när den lämnade. Vi kom ut lite senare än de andra. Då stod dom där vid bilen, de fem nynazisterna. Jag sa till Anders: vi får inte ge oss nu. Måste vi så får vi slå oss fram. Så har vi i alla fall gjort motstånd. Men dom vågade inte ge sig på oss. Fast du skulle sett hur jag darrade när jag kommit in i bilen. Sprängfylld av adrenalin. Det är sådana gånger man bara är glad att man klarat sig.

2002 blev han chef för den nationella narkotikasamordningen,och var det fram till 2008.
– Sedan rekryterades jag som konsult med uppdrag att påverka beslutsfattare inom offentlig sektor. Lärorikt, men jag slutade efter knappt två år. Det uppstod intressekonflikter som bara växte. Till slut ville dom att jag skulle lobba för marknadshyror och annat som jag är emot eftersom det ökar den sociala utslagningen och segregationen.
2010 blev Fries egen företagare. Föreläsningar, konferenser och att moderera debatter höll honom flytande. Han arbetade även med olika klientorganisationer inom det sociala området, och på socialhögskolan i Lund där han var med i det spännande brukarprojektet.
Över tid växte Fries frustration gentemot socialdemokratin:
– De ser inte de sociala frågorna som något man vinner val på, och menar att man i stället måste tänka på partiets bästa för att inte stöta sig med medelklassen. Oerhört frustrerande att man helt enkelt väljer bort frågor som social utslagning och hemlöshet, för att man inbillar sig att det inte går att vinna val på dem. Jag köper inte den analysen alls! Vi ska skapa opinion istället för att följa den. Folk måste få klart för sig att en manlig heroinist kostar två miljoner per år om det inte sätts in åtgärder. En plats på behandlingshem kostar bara några hundra tusen kronor om året.
Björn Fries ogillar hur socialdemokratin låter sig styras av triangulerings-experternas diktatur, som säger att val vinns bland storstädernas medelklass, där man med små opinionsundersökningar ser vilka frågor som kan vara gångbara bland just dessa väljare.
Efter 40 år som socialdemokrat var övergången till vänstern inget lätt steg, men mötet med Jonas Sjöstedt gav Fries ökad respekt för Sjöstedt och dennes försök att ge Vänsterpartiet en ny profil.
– Man har verkligen lyssnat på mina synpunkter. Men det är viktigt att poängtera att jag vare sig fått löfte om position eller välavlönat arbete i Vänsterpartiet. Det är enbart så att jag har fått gehör för mina åsikter i sociala frågor.
– Vänsterns tydliga ställningstagande när det gäller vinster i välfärden betydde också oerhört mycket. Vi ser vinsterna försvinna ur välfärden. Det är ju något som inte bara stör väldigt många socialdemokrater, utan även borgerliga väljare.
– Men visst vill jag se Stefan Löfven som statsminister efter valet i september. Men det gäller att vi stärker vänstern så att det blir ett klart rödgrönt alternativ som avlöser alliansen och inte något som riskerar att bli en fortsättning, med en mildare alliansen-politik, avslutar Björn Fries.

Text och Foto: Andreas Altermann

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.