Spännande om Hitlers läkare

13 januari 2014

Böcker, Förstasidan, Kultur

ogonvittnet

Med Ögonvittnet introduceras den österrikiske antinazistiske författaren Ernst Weiss för första gången på svenska, och det är bara att hoppas att förlaget Bakhåll kommer att låta ge ut fler av hans böcker. Författad 1938 och utgiven postumt 1963 är Ögonvittnet en roman som sägs bygga på sanningen om Hitlers försvunna läkarjournaler från när den blivande diktatorn låg inlagd på soldatsjukhuset Pasewalk 1918.
Huvudpersonen är en godhjärtad ung läkare. Vi får följa honom från barnsbenen till studentåren, då han offrar sig ekonomiskt för att försörja sin fars oäkta barn, till krigsutbrottet 1914, då det visar sig att även en vegetarian och pacifist kan dras med i krigsyran: ”Man måste någon gång ha upplevt det där andra som våra förfäder sedan urminnes tider upplevt och älskat, man måste någon gång stridslysten ha gått till attack med bajonetten på geväret. Man måste någon gång ha rusat fram över de rasslande sandsäckarna med handgranater i händerna, en i höger, en i vänster, man måste ha känt hur det är att fastna i taggtråden med byxorna.”

Vid krigsslutet arbetar han som läkare i Pasewalk, och det är då han får en viss ögonskadad korpral A.H. som patient. A.H. är en vidrig människa som föraktar de svaga, judarna, kommunisterna och demokratin. Ofta hamnar han i bråk med de andra soldaterna på sjukhuset, men han har också en beundrarskara som skyddar honom när det blir slagsmål.
Sen blir det fred och det tar många år innan vår läkare åter stöter ihop med A.H., som nu håller tal för tusentals människor i en ölkällare i München. ”Till och med en person som jag, som var skeptisk och hade kommit till mötet med hans psykiatriska diagnos, blev hänförd av honom. Visserligen bara tillfälligt,
men ändå fullständigt överväldigad.”

När A.H. till slut kommer till makten börjar den nazistiska säkerhetspolisen jaga läkaren eftersom de vill ha journalerna som kan avslöja sanningen om deras Führerns sjukdom: att han 1918 inte var inlagd för hjältemodiga krigsskador, utan för psykisk sjukdom som orsakade skenblindheten.
Att fortsätta leva i Tyskland under nazismen blir omöjligt för ögonvittnet, och efter en spännande flykt ur landet slutar boken hoppfullt med att huvudpersonen tar värvning på republikens sida i spanska inbördeskriget för att kämpa mot fascisterna. I verkligheten slutade det inte lika lyckligt. Hur det gick i Spanien vet vi, och författaren Ernst Weiss kommer själv att begå självmord i Paris den 15 juni 1940, dagen efter att Hitlers trupper intagit Frankrike.

Per Leander

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.