I svallvågorna efter Fittstimsstormen

22 januari 2014

Förstasidan, Krönika

Det är meningen att jag ska skriva en krönika. Om stormen kring Belinda Olsson och SVT:s programserie Fittstim – min kamp. Har läst text, på text, på text med kritik och ilska. Tvingade mig till slut till att även se själva programmet, som jag hade missat. Ungefär samtidigt händer en stor manifestation mot sexuellt våld, för en lagstiftning som bygger på samtycke. En följd av ännu en friande dom i ett våldtäktsmål. En sådan där dom som sätter gråtkramp i halsen.
Rätten fann att kvinnan rent objektivt hade blivit våldtagen, men att mannen inte förstått att det var så. Ny statistik från Brå visar att det sker hundra våldtäkter varje dag.
Hundra.
Förstå vad varje enskild händelse gör med den som utsätts. Stunden när det sker. Livet efteråt.Emma Lundström. Foto: Jonatan Johansson

Men jag ska skriva om Fittstimsstormen.
De kritiska rösterna kallade bland annat Belinda Olsson för en vit, sårad liberalfeminist. Menade att hon helt missar målet. Att hon förlöjligar feminismen. Skjuter den i knäskålarna. Att hon har helt fel när hon tycker att feminismen har blivit elitistisk och självupptagen istället för att syssla med de viktiga frågorna, som lika lön för lika arbete. Att hon vill peta ut queerfeministerna i kylan. Att hon går antifeministernas ärende. Är osaklig, ytlig och egocentrerad. Att programmet är en katastrof. En skymf mot de olika feministiska kamper som pågår varje dag.
Hon får också kritik för att hon säger sig vilja rikta fokus just på de viktiga frågorna, men sedan bara visar vad som i allmänhetens ögon ofta uppfattas som extremer: barbröstade Femenaktivister, kvinnor som vill kunna bada topless på badhus, ett ”hen-dagis” (snarare ett vanligt genusdagis) och en kvinna som inte vill könsbestämma sitt barn.

Flera av kritikerna verkar ha fått se hela programserien. Det har inte jag. Men det program jag såg fick mig att fundera över den så omfattande och hårda kritiken. Inte för att jag tycker att programmet var bra. Utan för att jag undrar vad kritikerna hade förväntat sig.
Programtiteln mer än antyder att det är ett egocentrerat program. Inte ett program som ska ge en så ärlig och rak och tydlig bild av den samtida feminismen som möjligt. Vilket ju är synd. Men nej. Serien handlar om Belinda Olsson som, åtminstone i detta första program, gör ganska mycket av en karikatyr av sig själv och sina funderingar. Hon, och SVT:s filmteam, får också de andra deltagarna att bli karikatyrer. Bland annat Grupp 8-veteranen Ebba Witt-Brattström som börjar svamla om att hon faktiskt befinner sig i Finland under veckorna, när Olsson påpekar att varken hon själv eller Brattström deltar i några demonstrationer till stöd för barnmorskor och sjuksköterskor, och kanske därför inte har rätt att gnälla på andra feminister som inte gör det.

För femton år sedan tillhörde Belinda Olsson den mediaupphaussade gruppen som skrev boken Fittstim och därigenom blev en slags symbol för tredje vågens feminism. Nu känner hon sig omsprungen, dinosaurielik, frågande. Hon verkar inte ha någon vidare koll på vilka feministiska kamper som verkligen förs i Sverige idag. I programmet verkar hon göra sig dum med mening, tvekar på orden, fumlar med formuleringarna, verkar lite vimsig och oklar på vad hon egentligen är ute efter, vilket, enligt henne själv är att ifrågasätta feminismen inifrån.
Eftersom hon aldrig kommer in i något verkligt feministiskt sammanhang som hon kan ifrågasätta, misslyckas hon kapitalt i den föresatsen. Detta till trots sätter ändå programmet fingret på en hel del. Genom sitt blotta koncept. Genom att mediebilden av feminismen – som sysslande med konstiga, överdrivna, onödiga saker – förstärks, blir den ju också avslöjad.

Ingen borde kunna ta Belinda Olsson på allvar när hon efter ett samtal med hjärnforskaren Martin Ingvar, utbrister att hon själv har varit med och skapat det könslösa samhället. Eller när hon verkar så oerhört frågande inför en genusförskola.
Öppna ytterdörren och det finns inget könlöst samhälle så långt ögat kan nå.
Däremot finns det ett feministförakt, och en okunskap, och en rädsla.
De kvinnor Belinda Olsson pratar med på stan har knappt ens ett vagt hum om vad feminism är och vad en feminist kan tänkas stå för.
Kvinnan som arbetar på ett äldreboende känner sig inte hemma i rörelsen, trots att den står för hennes rättigheter.
Katerin Mendez, styrelseledamot i Feministiskt Initiativs nationella styrelse och ordförande i FI Malmö, skriver att ”dagens feminism ”ägs” av en liten grupp människor med rätt så snarlik sociokulturell bakgrund.” Hon skriver också att Belinda Olsson ”ger oss andra en chans att bemöta hennes frågor i det offentliga rummet. Jag misstänker att hennes frågor delas av den breda massan och bekräftar allmänhetens uppfattning av vad det innebär att bära den feministiska fanan idag.”

Saken är den att Fittstim – min kamp är en svepande gest som bekräftar fördomar. En svepande gest – och en bagatell i den större kampen – som inte hade fått så mycket uppmärksamhet om den inte hade legat på bästa sändningstid. Det tål att ifrågasättas. Vilket nu görs från alla håll och kanter.
Så programmet verkar ändå ha lett till någonting. Det viktigaste. För nu blir det ju i alla fall en bred diskussion. Förhoppningsvis. Och förutom att FI kan gratuleras till att redan ha fått flera hundra nya medlemmar på bara några dagar, så kanske det också blir fler som sluter upp när det verkligen gäller. Som börjar bry sig om dem som kämpar de mindre mediehaussade feministiska kamperna, i förorterna, på landsbygden, i kommunfullmäktige runt om i landet, varje dag, och på ihärdiga demonstrationer för till exempel höjda sjuksköterskelöner, bättre arbetssituation för barnmorskor och rätten till heltid.
Det kanske blir fler som sluter upp för dem som drabbas värst av de patriarkala strukturerna som fortfarande är på plats, i så hög grad. För att debatten kring Fittstim ändå gav en sorts insikt, insikten om att den feministiska kampen behöver breddas, att alla behövs i den.
Både hon, han och hen.

Emma Lundström

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.