En systemskapad klimatkris

23 januari 2014

Ledare

LEDAREN # 4 2014

Utsläppen bara ökar Omställningen måste kombineras med en social omfördelning
Vi måste gå utöver kapitalismens ramar

Den globala klimatkrisen förpassas allt mera in i en pinsam tystnad. Medan tiden för att ingripa rinner iväg vänder världens statsmän ryggen åt problematiken. Forskare vädjar för döva öron. Under tiden som utsläppen ökar och medan torka eller översvämningar drabbar allt flera, särskilt bland världens fattiga, så minskar massmedias intresse. Hur hamnade vi där?
Svaret kan sökas i att den globala politiska och ekonomiska eliten varken förmår att föreslå eller enas kring några effektiva åtgärder som kan vända utvecklingen i en hållbar riktning. Det i sin tur har sin grund i att det ekonomiska systemets företrädare inte kan tänka sig några ingrepp som stör ”business as usual”.

Det är inte bara dumhet och girighet, eller kortsynthet, som frambringar detta. Forskarna och världssamfundet har slagit fast att klimatförändringarna är människoskapade. Men hur vi påverkar miljön beror också på den typ av samhälle vi lever i. Aldrig förr har människan påverkat klimatet på det sätt som sker nu och det i form av ett samhälle som lider av tvångstillväxt och överproduktion av varor.
Grunden till konsumismen finns i den kapitalistiska produktionen som sker för profit och inte för människors verkliga behov. Konkurrensen får varje kapitalägare att ersätta arbetare med maskiner som är mer produktiva för att skörda en merprofit utöver den genomsnittliga vinsten. Därför produceras ökande mängder av varor som försöker hitta köpkraftig efterfrågan. Energi- och materialintensiteten minskar visserligen, men det uppvägs av den ökande produktionsvolymen.
Tvånget till kapitalackumulation är grundläggande hos systemet. Till detta kommer det fossila kapitalets maktställning och monopol.
En grön omställning är bara möjlig genom att gå utöver kapitalismens ramar. Marknadsbaserade lösningar håller inte måttet. Minskad produktion betyder kris under kapitalismen, kris som i första hand drabbar dem som redan har det sämst. Drivkraften för en grön omställning måste vara social rättvisa och ett bättre liv för samhällets stora majoritet.

Energiförbrukningen måste minskas för att möjliggöra övergång till förnyelsebara energikällor. Det kan ske delvis genom effektivisering, men framför allt genom att producera och transportera mindre: begränsa vägtransporter, bestämma standarder för produkters hållbarhet, stödja närproducerat, eliminera onyttig verksamhet och så vidare.
En uppgörelse med kapitalismens sätt att producera och konsumera måste vara förenad med en social omfördelning. Skattereformer för att omfördela rikedomen, bankerna under allmän kontroll för att kunna styra investeringar, expansion av den offentliga välfärden för att undvika att kapitalismen ställer miljoner utan arbete.
En grön omställning kan ske i ett samhälle där vi arbetar mindre och annorlunda, där vi förorenar mindre, där vi utvecklar de sociala relationerna, där vi når mycket större välfärd, hälsa, utbildning och demokratiskt deltagande. En rikare värld i den meningen att den är mer meningsfull, mindre upptagen och stressad, ett samhälle där vi producerar, transporterar och konsumerar mindre för att kunna leva bättre.

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.