Att kasta sig ut i läsning

17 januari 2014

Böcker, Förstasidan, Kultur

Jag har undvikit att läsa den i många år. The Historian, Historikern, den amerikanska författaren Elizabeth Kostovas debutroman från 2005. Undvikit den för att jag tänkte att jag skulle bli alldeles för rädd. Men så kom den i mina händer. Och jag trotsade till slut tanken, bryggde en kopp te, drog upp fötterna från det vinterkalla golvet, satte mig till rätta och började läsa. Och läsa. Och läsa. Och jag ville inte sluta. Även om ögonen gnydde och blev blodsprängda, nacken kved.
Det är bara att gå rakt på sak: The Historian är en modern vampyrhistoria. Men det rör sig inte om någon lätt liten munsbit, ingen enkelThe historian uppdatering av Bram Stokers Dracula. Istället är det resultatet av tio års arbete och ett stort mått fantasi. Och en konsekvens av att Elizabeth Kostovas far tog sig för att berätta vampyrhistorier för sin dotter.
Fyra dagar i sträck läste jag. Med påtvingade pauser för visst socialt umgänge. Över sjuhundra sidor av krypande rädsla, berättarglädje, och historia; Europas, Istanbuls, och de forna Sovjetstaternas.
Maten, sångerna, berättelserna, drömmarna, vemodet.

Boken väckte den aldrig särskilt vilande reslusten. Påminde om tågresor som börjar ligga långt tillbaka i tiden. Om att korsa gränser om natten. Se floder, bördiga sädesfält, knotiga skogar och tornande berg. Färdas i timma efter timma. Dricka en kopp te på en främmande station, andas in de annorlunda dofterna och iaktta människorna runtomkring.
Väckte längtan efter att åter få vandra i de slovenska alperna, köpa frukt på Ljubljanas marknadsplats, simma mot de adriatiska vågorna från en kroatisk strand.
Väckte längtan efter att resa så igen, med tåg, om det bara inte hade blivit så dyrt, och krångligt, så mycket lättare att ta flyget, det farliga, skadliga.

Men boken. Hela tiden, en tvingande känsla av att måsta läsa hela vägen till slutet, för att komma ut på andra sidan, förhoppningsvis helskinnad.
Fick till och med mardrömmar om nätterna. Eftersom historien känns obehagligt verklighetsnära, om än lite överdriven i kanterna. Och eftersom den verkligt verklige Dracula, Vlad Ţepeş – han som pålade både fiender och fränder på störar när han härskade i Valakiet och höll den ottomanska expansionen stången på 1400-talet – har en sådan ondska strålande från sig, ett sådant bloddrypande rykte, som färdats över århundraden. Helt utan hjälp från sentida pålagda blodsugarepitet.
Boken må innehålla en mängd stereotyper. En hel del att vara skeptisk mot och kritisera.
Men den har hittat en ton, och den griper an. Kastar om könsrollerna en liten, liten smula. Och går, som sagt, inte att sluta läsa.

Emma Lundström

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.