Sydafrika: Revolutionen som aldrig blev av

13 december 2013

Förstasidan, Nyheter, Utrikes

Nelson Mandela. Illustration: Emma Lundström

Nelson Mandela. Illustration: Emma Lundström

 

Ingen nationalisering av gruvor och banker. Ingen utmaning av de gamla vita ägarfamiljerna. Ingen radikal jordreform för att knäcka farmarnas diktatur över arbetarna. 

”Nationalisera gruvor, banker och industrimonopol. Det är ANC:s politik som inte kan överges.” (Nelson Mandela vid frigivningen från fängelset 1990.)
Den allmänna rösträtten innebar en politisk revolution för Sydafrika och lagstiftningen garanterar nu en mängd rättigheter.
Men i ett avtal 1993 sveks löftena under påtryckningar från Internationella Valutafonden och Världsbanken. Ingen nationalisering av gruvor och banker, ingen utmaning av de gamla vita ägarfamiljerna, ingen radikal jordreform för att knäcka farmarnas diktatur över arbetarna. Därigenom uteblev den ekonomiska revolution som var nödvändig för att de politiska rättigheterna skulle kunna omsättas i praktiken. ANC kapitulerade för globaliseringen och undanröjde hinder för kapitalexport.

Enda skillnaden var att nu även svarta skulle kunna bli rika. Inom gruvindustrin innebar det att 26 procent av aktierna måste innehas av ett ”Black Economic Empowerment-företag”. Ingen tröst för 500 000 gruvarbetare. Samma farliga förhållanden och låga löner utgjorde bakgrunden till revolten 2012.
Regeringens inriktning på exportledd tillväxt havererade med den ekonomiska krisen. I hela världen sjunker nu löneandelen av förädlingsvärdet i företagen liksom löneandelen av BNP. Detta gör det nödvändigt med högre löner på profitens bekostnad – löneledd ekonomisk utveckling – istället för ingen utveckling alls. I Sydafrika såväl som i Europa.

Överger man sitt program överger man sin moral. Ett politiskt program handlar om vilket slags samhälle man vill ha. Tar man motståndarens program (affärsplan) då kan man bara fortsätta som moraliskt bruten politiker. Då återstår att sko sig för egen del. Tage Erlander bodde i lägenhet, Palme i radhus. Perssongänget har herrgårdar.
1944 ville svensk socialdemokrati så ”omdana samhället att bestämmanderätten över produktionen läggs i hela folkets händer, att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför deras kontroll och att en på klasser uppbyggd samhällsordning lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande människor”.
2001 heter det att ”Socialdemokratin vill låta demokratins ideal prägla hela samhällsordningen och människors inbördes förhållanden. Vi strävar efter en samhällsordning, där varje individ kan påverka både utvecklingen i stort och samhällsarbetet i vardagen.”
Inte längre några krav på bestämmanderätt över produktionen. Framför allt saknas ambitionen att i grunden omdana samhället. Det handlar inte längre om att lägga makten i folkets händer. Demokratins ideal ersätts i praktiken av råa marknadskrafter.
Men vill man ha ett jämlikt samhälle måste man konfrontera det internationella kapitalet. Man måste utstå bojkotter och kapitalflykt. En seriös reformist måste kunna bryta med borgerligheten.

Det svenska stödet för apart­heidmotståndet var betydande men genom stridsflygplans­affärerna 1998-99 har Sverige ansvar för den skenande korruptionen i Sydafrika, som liksom Sverige är ett land i politisk och moralisk kris.
I Sydafrika har nu den älskade symbolen för de en gång så vackra idéerna lämnat jordelivet.
I Sverige saknar allt fler Palmes visioner.

 Lars Lundström

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.