Michelle Bachelet tar över rodret i Chile, ”den mest nyliberala ekonomin i världen”

20 december 2013

Förstasidan, Nyheter, Utrikes

Michelle Bachelet

I den andra valomgången i Chile den 15 december vann Nueva Mayorías
presidentkandidat över högerns. I Nueva Mayoría (Ny majoritet) ingår
socialdemokrater av olika schatteringar, kristdemokrater och även
Kommunistpartiet. Michelle Bachelet blir president för andra gången
och nu för perioden 2014-2017. Valdeltagandet var lågt, 41 procent röstade
och 59 procent vände valet ryggen. Alex Fuentes förklarar bakgrunden till
det låga valdeltagandet och varför Michelle Bachelet kommer att fortsätta med den nyliberala modellen.

Media talar om en ”bekväm seger” för Michelle Bachelet eftersom vinnaren fick 62 procent av rösterna mot medtävlarens 37 procent. I det president- och parlamentsval som ägde rum innan, den 17 november fick den socialdemokratiska Michelle Bachelet 46,7 procent av rösterna. På andra plats kom då den ärkereaktionära högerns Evelyn Mathei med 25 procent. Femtio procent av väljarkåren avstod från att rösta.

När omröstningen var obligatorisk fanns det 8,5 miljoner personer i valregistren, men endast 7,5 miljoner röstade. Den 17 november handlade således om en frivillig röstning och då stannade 6,7 av 13,5 miljoner röstberättigade hemma. Det var det lägsta valdeltagandet sedan diktator Augusto Pinochet (1973-1990). Många bekymrades över det låga valdeltagandet.
Bachelet och Mathei gick vidare till en andra valomgång den 15 december. Etablissemanget drabbades av panik. Dagen innan uppmanade till exempel den sittande presidenten chilenarna att gå och rösta: ”Den som inte röstar älskar inte sitt land”, sa den avgående Piñera.

I den andra valomgången vann förvisso Bachelet då hon fick 62 procent av de framlagda rösterna medan hennes motståndare fick 37 procent. Men den verkliga majoriteten var ”Abstención” (de som avstod från att gå till urnorna) eftersom bara 41 procent röstade och 59 procent vände valet ryggen. En majoritet struntade följaktligen i valet, medan andra bojkottade på olika sätt ett hårt kritiserat bipartiblock som ärvdes från diktaturens tid genom att i valsedeln kräva en konstituerande församling. Resultatet från den andra valomgången visar att en utbredd valapati vann; det är utan tvekan en legitimitetskris för den samlade borgerligheten.
Valapatin är en direkt följd av 20 år av diktaturens arv, det vill säga en kombination av en konstant straffrihet för alla brott mot mänskliga rättigheter som militären och polisen gjorde sig skyldiga till sedan militärkuppen 1973 och den råa nyliberalismen som förstört tillvaron för de förtryckta. Den politiska klassen har lyckats demolera den representativa borgerliga demokratin. I Chile sägs det nu att den politiska klassen lika gärna kan välja en president på en fotbollsmatch med två halvlekar – den som vinner blir president – det skulle vara mer intressant och spännande.

Det finns här en paradox. Å ena sida nfinns det cirka en miljon chilenare i exil som hela tiden krävt att få rösta men inte fått det. Samtidigt finns det nästan lika många i Chile, framförallt ungdomar, som vägrade rösta eftersom de tycker att val enligt diktaturens spelregler är ett spel för galleriet. Utöver detta ifrågasättande finns det många andra som inte heller attraherades av att rösta. Hur man än hade valt att rösta skulle man ha ”valt” mellan socialdemokratisk högerpolitik och högerpolitik, eller pest och kolera om man så vill.

Nu är valet över och den nyliberala modellen som i ekonomiska termer i världen skönmålats som ”Latin Tiger” kommer att fortsätta. Chefen för NGO ”Educación 2020”, Mario Waissbluh, ser tigern med andra ögon: ”Chile representerar den mest nyliberala ekonomiska modellen i världen. Nyliberalismens pelare, USA och Storbritannien, verkar vara socialistiska länder jämfört med Chile.”
Under första mandatperioden (2006-2010) utmärkte sig Bachelet bland annat genom sin utrikespolitik. Då sade hon att hennes regering hade valt en ”konvergens med planetens hegemoniska makt” det vill säga USA. Det finns därför knappast någon anledning att tro att Bachelet, efter detta val, kommer att föra en annorlunda politik.
Det spelar mindre roll att hon i denna andra valomgång fick stöd av Kommunistpartiet. Hon fick nämligen också stöd från en del av borgerligheten, Internationella valutafonden och Världsbanken. Samtliga politiska bedömare, både i Chile och utomlands, säger samma sak. Bachelets Nueva Mayoría kommer att fortsätta föra en nyliberal politik. Det lär få konsekvenser.

Studentrörelsen lyckades tack vare sina massiva gatuprotester påverka väljarkåren och fick in fyra före detta studentledare i det nya parlamentet. Dessa har åtagit sig att använda denna tribun för att driva studenternas krav. Gratis och kvalitativt bra utbildning och en demokratisk konstituerande församling har varit studenternas främsta krav. Studentrörelsen har varit en obestridlig politisk huvudaktör under den senaste tiden och är djupt skeptisk till parlamentet. Det finns bland studenterna en klar insikt om att Nueva Mayoría har försökt utnyttja deras krav för egna syften, att kraven inte kommer att genomföras.
Studentrörelsens ledare inser mycket väl att bortom valresultatet den 15 december kommer framtiden att präglas av kamp och organisering. Det kommer att bli nya kraftmätningar eftersom nyliberalismen inte kan tillgodose människornas behov; varken de arbetandes eller studenternas. Nyliberalismen skapar på löpande band nya problem; det hänger intimt ihop med kapitalismens natur.
Studentrörelsen har inte gett upp, långt ifrån. I slutskedet av andra valomgången sade studenternas ledning: ”Vi kommer att arbeta outtröttligt för att förena dagens och morgondagens kamp. Vi väljer att fortsätta vara en konsekvent och stark social rörelse.”
Michelle Bachelets karisma kan vara etablissemangets sista hopp, men det räcker väl inte med bara hopp? Huvudvärken som de styrande har på grund av det extremt låga valdeltagandet försöker man lösa genom att vifta fram att det framöver ska bli obligatoriskt att rösta. Studentledaren Andrés Fielbaum bemöter detta så här: ”En ’obligatorisk röst’ som svar på den förhärskande politiken mot dem som avstår från att rösta speglar en otrolig brist på självkritik.”

Bortom president- och parlamentvalet den 17 november och andra valomgången den 15 december återstår en fråga för alla som tar avstånd från postdiktaturens misskrediterade valsystem. De som motvilligt röstade på Bachelet och de som på olika sätt bojkottade valet söker ett alternativ. Ett sådant kan bara nås genom en process av enighet och politisk kamp, en process som bör utmynna i en konstituerande församling. Det är en utmaning för alla som vill begrava Pinochetdiktaturens farsartade gällande konstitution. Först då ska man kunna skönja att ett annat Chile är möjligt.

Alex Fuentes

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.