Bolivia: Reformer och ökad exploatering

07 december 2013

Förstasidan, Nyheter, Utrikes

Evo Morales foto: Alain Bachellier cc-by-nc-nd

Arbetare kan inrätta ”sociala företag” av bolag som gått i konkurs, och själva
sköta dem. Det meddelade Bolivias president Evo Morales nyligen. Fattigdomen
har minskat sedan 2006 då Evo Morales tillträdde som president. Regeringen
har genomfört en rad åtgärder som gynnar de fattigaste, och nationaliserar vissa
företag. Samtidigt har regeringen kommit i konflikt både med fackliga
organisationer och ursprungsbefolkningar. Rolf Bergkvist ger en bakgrund.

Den 7 oktober utfärdade president Evo Morales ett dekret som tillåter arbetare att etablera ”sociala företag” av bolag som gått i konkurs eller stängts på ett orätt sätt. Dessa företag ska administreras av arbetarna och är kvalificerade för stöd från regeringen. Dekretet 1754 presenterades vid en ceremoni i presidentpalatset i samband med 62-årsfirandet av bildandet av fabriksarbetarförbundet, Confederación General de Trabajadores Fabriles de Bolivia (CGTFB).

Arbetsmarknadsministern, Daniel Santalla, hänvisade till paragraf 54 i Bolivias nya konstitution, som slår fast att arbetare ”i försvaret av sina arbetsplatser och till skydd för sina sociala intressen i enlighet med lagen kan återstarta och reorganisera företag som går i konkurs, likvideras eller stängs eller överges utan förklaring och kan bilda gemensamma eller sociala företag. Staten kommer att stödja arbetarnas aktion.”
I sitt tal till de flera hundra fackföreningsaktivisterna pekade Morales på att arbetsgivarna ofta försöker utöva utpressning mot arbetare med hot om nedläggning då krav på löneförhöjningar ställs. ”Om de hotar er nu kan företaget lika väl gå i konkurs eller stängas eftersom ni sen blir ägare. Företagen blir nya sociala företag.” Enligt Santalla har redan några sådana företag bildats: Enatex, Instrabol och Traboltex. Han gav även exempel på fall där regeringen intervenerat till försvar av arbetare som angripits då de försökt bilda fackföreningar.
Ett exempel är Burger King som förra månaden dömdes att betala 30 000 bolivianos (ungefär 28 000 kronor) i böter, beordrades att återanställa avskedade anställda och erkänna den nybildade fackföreningen.
Även på en rad andra områden har regeringen genomfört förändringar som gynnar de fattigaste familjerna.

I mitten av februari deltog Evo Morales vid invigningen av 1 600 nya gasledningar till hushåll i ett av de fattiga kvarteren i Oruro. Gasen kommer via pipeline från Chaco. Månadskostnaden för familjernas subventionerade hushållsgas ligger runt 10-15 kronor. Regeringen framhåller gärna gasdistributionen, som ett exempel på hur dess politik gynnar landets fattiga. Detta är den ena – och positiva – sidan av saken.

Den andra sidan är att den andel av gasutvinningen som konsumeras i det egna landet är relativt liten. Av den totala produktionen går 57 procent till Brasilien och 28 procent till Argentina. Endast 15 procent blir kvar i det egna landet. Till detta ska läggas att besluten över exploateringen av gasfyndigheterna fortfarande bestäms i stor utsträckning av de tre största utländska energibolagen spanska Repso, franska Total och brasilianska Petrobras.
I siffror betyder det att brasilianska Petrobras och spanska Repsol 2012 svarade för nästan två tredjedelar av all olje- och gasproduktion i Bolivia. Och deras närvaro växer. I maj förra året fick Repsol rätt att starta provbrytning i helt nya områden och Petrobras fick rättigheter till utvinning i tre reserverade områden (Astillero, Sunchal och San Telmo) i Tarija. Enligt ekonomen Carlos Arze kontrollerar de utländska bolagen större gasreserver och en större produktion än den bolivianska staten. Regeringens beroende av skatteintäkter från gasexploateringen ökar trots allt tal om diversifiering. Exporten av andra varor sjunker.

Den utökade exploateringen av naturresurser försvaras av regeringen med att det ger möjlighet att med högre skatter få in pengar till sociala reformer. Och fattigdomen har minskat sedan 2006 då Evo Morales tillträdde som president. Men exploateringen av ”Moder jord” – som Morales talar om i högtidligare sammanhang – har samtidigt lett till sociala konflikter och – paradoxalt nog – konfrontationer med ursprungsfolk.

I slutet av september 2011 hamnade Bolivia på nyhetsplats på svenska dagstidningars utrikessidor. Anledningen var att polis med tårgasbeskjutning och kraftigt våld angripit omkring 1 500 kvinnor, män och barn från Yuracaré, Mojeño och Chimané-folken, som deltog i en protestmarsch som pågått i över 40 dagar. Ett tremånaders barn dödades av tårgasen vid attacken och många skadades.
Protesten – organiserad av CIDOB, som företräder ursprungsfolk i Bolivias lågland – var riktad mot ett planerat motorvägsbygge genom ett område som tillhör ursprungsfolk, Tioc, och nationalparken Isiboro Sécure (TIPNIS), en av Bolivias äldsta nationalparker.
Övergreppet ledde till att Central Obrera Boliviana (COB), landets motsvarighet till svenska LO, utlyste en generalstrejk i protest mot polisens angrepp och till försvar av demonstrationsrätten. Stora demonstrationer genomfördes samtidigt på flera håll i landet och tre ministrar tvingades avgå.
I konflikten mellan Yuracaré, Mojeño och Chimané-folken och Bolivias regering, finns Brasilien med i bakgrunden. Den statliga, brasilianska utvecklingsbanken BNDES står för 2,17 av vägbyggets budget på 2,71 miljarder kronor. Vägen byggs dessutom av det brasilianska företaget OAS. Representanter från ursprungsfolken protesterade mot vägbygget för att det enligt den nya grundlagen från 2009 strider mot deras konstitutionella rätt att bli konsulterade innan den här typen av stora projekt genomförs i deras områden. Det bryter även mot miljölagstiftningen.

De pekade på att det verkliga motivet för vägbygget är att öppna för oljeutvinning i området. De misstankarna stärktes av en rapport. Enligt rapporten har redan 27,5 procent av TIPNIS (nationalparken) 1,3 miljoner hektar mark delats upp för undersökning och projektering. Kontrakt för kommande oljeutvinning hade i tysthet undertecknats med det brasilianska oljebolaget Petrobras och franska Total (tillsammans på 9,8 procent av marken) medan 17,7 procent öronmärkts för YPFB-Petroandina-SAM, ett samägt bolag mellan de statliga oljebolagen i Bolivia och Venezuela.
President Evo Morales påstående att vägbygget bara handlar om att förbättra kommunikationerna mellan Beni och Cochabamba är uppenbarligen inte hela sanningen.

Konflikten har skapat djup splittring och fortsatt våldsamma sammanstötningar. Efter nya sammandrabbningar i juni i år har ordförande för CIDOB, Adolfo Chávez, ordförande för TIPNIS, Fernando Vargas, och sekreteraren för ursprungsfolkens sekretariat, Pedro Nuni, arresterats.

Även med fackliga organisationer har regeringen hamnat i konflikter. Mellan 6 och 21 maj i år genomförde COB en nationell protest för en ändring av den pensionslag som trädde i kraft i december 2010. COB:s krav var att pensionen ska uppgå till 100 procent av slutlönen istället för maxnivån 70 procent. Den nya lagen från 2010 innebar att alla privata pensionsfonder övertogs av staten, att pensionsåldern sänktes från 65 år till 58 år för män och från 60 år till 58 år för kvinnor. De fackliga ledarna hänvisade till det orättvisa att endast militär personal är garanterade en 100-procentig pension. Regeringen avvisade kravet som helt ohållbart och skickade ut polis och militär mot de strejkande (bland annat de 4 700 gruvarbetarna från Huanuni) med 23 skadade och 367 anhållna som följd. Strejken avslutades utan att något uppnåtts.

På årets första maj annonserade Evo Morales att USA:s hjälporganisation USAID utvisades från landet. Skälet var att organisationen arbetat för att underminera hans regering. För fem år sedan, efter våldsamma angrepp från borgerlig opposition och godsägare i södra delen av landet, utvisades även USA:s dåvarande ambassadör och antinarkotikapolisen, DEA, ur landet. Det är möjligt att president Obamas order till flera tjänstvilliga regeringar i Europa att stoppa det bolivianska presidentplanet i somras – på resa från Moskva till La Paz – med hänvisning till att Edward Snowden, som avslöjat USA:s massiva spioneri mot andra länder, kanske fanns ombord, kanske kan ses som en primitiv hämndaktion mot Bolivias allt tydligare brott med USA-imperialismen.
Samtidigt har regeringen fortsatt sin politik att nationalisera vissa företag. I slutet av förra året tog regeringen över fyra elbolag ägda av det Spanska Iberdrola. De fyra svarar för elförsörjningen i La Paz och Oruro. Nationaliseringarna följer på det tidigare förstatligandet av elbolaget TDE som ägdes av spanska REE i maj förra året. Enligt energiministern har företagen inte genomfört de utlovade investeringsplanerna för att utöka och uppgradera infrastrukturen på landsbygden.

Istället har Bolivia under 2013 fått allt större ekonomiskt och militärt stöd från Kina. 19 juni undertecknade utrikesminister, David Choquehuanca, ett samarbetsavtal till ett värde av 63 miljoner kronor med den kinesiske ambassadören, Li Dong, för ospecificerade ”ekonomiska och tekniska projekt”. En månad tidigare, 11 maj, donerade Kina 52 miljoner kronor för inköp av utrustning åt den bolivianska armén. Överenskommelsen undertecknades av försvarsminister Rubén Saavedra och vicechefen för Kinas armé, Wang Guanzhong. Sex kinesisktillverkade K-8-plan kommer att levereras under 2013 (med ett styckpris på 379 miljoner kronor) för kampen mot knarksmugglingen. Till detta kan läggas att under de fem första månaderna i år gick Kina även om Venezuela som Bolivias största kommersiella långivare.

Rolf Bergkvist

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.