2013 – Hästkött, vinster och förortskamp

29 december 2013

Förstasidan, Krönika, Nyheter

IMG_9358 copy

Vad hände detta år, vad har vi att se fram mot nästa år?
Var detta motståndets år i Sverige? Ja, på sätt och vis. Var det girighetens år? I allra högsta grad.

Förra året präglades av vårdskandaler. Det var skandaler av två olika slag. Själva vården ifrågasattes på många ställen, därför att de vårdtagande inte fick det de behövde. Men det var också vinstskandalen. Som höga vederbörande gjorde allt för att sopa under mattan. Det handlar inte alls om ägandeförhållanden, det handlar om valfrihet, gapar politiker och ägare.
Men inte är det slut på vårdskandaler. I december i år åkte Omsorgshuset AB ut från Södermalms nattpatrull i Stockholm. De svarade inte på larm, de bytte inte kateterpåsar, de påstod att de besökt personer som i själva verket varit på sjukhus. De åkte ut och kommunen tog över nattpatrullerandet. Det vanliga uppstädandet efter det fria valets och vinstmaskinernas härjande, ja.
I oktober skrev Kvällsposten om ett mystiskt fall av vårdmiljoner som försvann till ett okänt bolag i Tunisien, via Region Skånes vårdexportbolag Skåne Care AB som tycks ha gått på en bluff enligt tidningen.
I november konkursade ambulansföretaget Sirius Humanus. Region Skåne ville ha tillbaka ett förskott på dryga 21 miljoner, men får bara en miljon. S i Skåne skyller på den borgerliga majoriteten som la ut ambulansverksamheten på privata företag.
Bara ett par smakbitar. Det finns många fler. Det märkliga är att det finns några skattepengar kvar över huvud taget i offentliga kassor…

Men i år var det också skolans år. Alltså skolskandalernas år. Den mest spektakulära måste ha varit JB Educations (John Bauer) konkurs där mer än 15 000 elever stod där och såg sina skolor försvinna. På gymnasier, grundskolor, vuxenutbildning. Kent Werne skrev i dagens Arena att JB-koncernen hade en omsättning på 1,4 miljarder och en rörelsevinst på 74 miljoner 2011. Ägd av riskkapitalbolaget Axcel.
Sen kom Pisa-undersökning som en käftsmäll mot skolminister Björklund. Hur man än vrider och vänder på resultatet och hur mätningarna går till, så låter det inte bra. Ordning och reda krävs, säger Björklund igen, lås dörrarna till klassrummen så att försenade elever inte kommer in.
Samtidigt körde P1 i radio en serie om kaos i skolan, med hemska interiörer. Barnen med särskilda behov skulle ”inkluderas” i de vanliga klasserna, givetvis utan det lagstadgade stödet. Det finns inga pengar till sånt i kommunerna, har vi hört det förut? Och följden blev i otaliga klasser kaos, berättar radion.
Men liksom när det gäller vården ska privatiseringen, segregeringen och vinsterna fösas undan ur debatten. Inför valåret kör alliansen med valfrihet, valfrihet, valfrihet. Ägandeförhållandena spelar absolut ingen roll.

Inte så välplanerat, det här med privatskolor. Betygen har försvunnit för två årskullar från JB-gymnasiet i Sundsvall. Först 2012 måste friskolor skicka betygen till kommunen. Eleverna som slarvat bort sina betyg kan få svårt att bevisa att de gått gymnasiet…

Det är så mycket elände med skolan att en bok inte skulle räcka till. Så snabbt över till något annat: lite positiva tongångar från förorternas ungdomar kanske? På Socialistiskt Forum i Stockholm i höstas (se Internationalen nr 48) ordnade tidskriften Mana ett samtal med folk från olika förortsorganisationer.
Emma Dominguez, 24 år, en av initiativtagarna till Alby är inte till salu (ett nätverk mot utförsäljningen av hyresrätter). Hon säger:
– Vi har agerat utifrån vår verklighet, våra behov, vad vi upplever. Sedan har man förstått i efterhand att det vi gör är en antirasistisk klasskamp.
Murat Solmaz, 27 år, en av grundarna till Pantrarna för upprustning av förorten i Göteborg, vill vara ”för”. Han var trött på att vänstern var mot allting.
– Fritidsgården var det första vi kämpade för, genom namninsamlingskampanj, att organisera skolorna, prata med ungdomarna. Sen stormade vi politikernas stadsdelsnämnd och kastade ut dem därifrån.
De kämpade för tända gatlyktor, för en fotbollsplan, och har haft läger för ungdomar.
Förortens ungdomar visar upp lite av motståndets år, och ett motstånd som också vill kämpa ”för”.

Och det var också året när Folkkampanjen för Gemensam Välfärd trädde fram med parollerna: Nej till vinst i välfärden! Stoppa nedskärningarna! Försvara och utveckla den gemensamma välfärden! I september förekom aktioner över hela landet, en avslutning på en lång kampanj, och en avstamp för det fortsatta arbetet. Folkkampanjen ska arbeta nästa år för att påverka politiker och väljare inför riksdagsvalet.
En del av motståndets år, och vad finns det för utsikter inför riksdagsvalet?

Jo, detta var det år när vi fick klart för oss att det verkligen var så: större delen av befolkningen är mot vinster i välfärden. Den ena undersökningen efter den andra visade detta. Vinsterna i välfärden är årets hetaste potatis, den som inga partiledare vill ta i, förutom då Vänsterpartiet. Förhoppningsvis blir den också nästa års hetaste potatis.
Daniel Suhonen, vänstersocialdemokrat, är en av dem som ligger bakom häftet Välfärden är vinsten, Katalys nr 1. Där finns siffrorna. Ett citat ur häftet: ”90 procent vill förbjuda, begränsa, återinvestera vinsterna i välfärden eller villkora dem med höga kvalitetskrav.” Bara 8 procent av de tillfrågade är för helt fritt vinstuttag.

Och skatterna? Också en het potatis. Sänka skatter och förvandla de skattepengar som finns kvar till vinster i privata företag, det har varit alliansens tysta men allt överskuggande vallöfte.
Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys och Dany Kessel, nationalekonom på Katalys, skrev i februari ett inlägg på DN debatt med rubriken ”Vinsterna i välfärden bra valfråga för oppositionen”. Och där kommer det:
”I en opinionsundersökning vi låtit Novus göra om svenska folkets inställning till välfärd och vinstbegränsning visar det sig att 96 procent tycker välfärdens kvalitet är viktig, 80 procent tycker välfärdens driftsform spelar stor roll och 67 procent vill att välfärden ska utföras av offentlig sektor alternativt med komplement av andra utförare. En majoritet – 59 procent – är beredda att betala högre skatt om det går till skola, vård och omsorg.”
Folk vill ha offentlig sektor och folk vill betala skatt – eller? Ligger där inte en fin valfråga för oppositionen nästa år, som artikelförfattarna säger?

Det här var förstås det år när halva riksdagen gjorde ett tappert försök att stoppa ytterligare en skattesänkning för högavlönade, en höjning av brytpunkten för statlig skatt. Kanske det lyckades. Kanske det är en liten liten glimt av något nytt tänkande inom oppositionen?
Och det här var året när utdelningsrekord väntas på börsen i vår. Nära 166 miljarder kronor, rejäl ordentlig ökning från året innan.

Samma år som Vimmerby kommun sparade in på frukostäggen inom äldreomsorgen. De måste spara, och gissa på vad? Fast efter protester backade kommunen på äggen.
Som synes finns pengarna ofta på fel ställe.

Och det var året när en häpen allmänhet fick veta vad som sker på fina internat för skattepengar: vuxna män (över 18) går in på natten till barn (under 15) och bränner dem med glödande järn.

Det var året när DN kom med ett verkligt avslöjande: det finns ett register över romer med många tusen namn hos polisen i Skåne. Vi har hört otaliga bortförklaringar, först fanns det inget register, sen var det inte ett register över romer, sen var det ett arbetsmaterial för brottsutredningar. Det senaste är att registretet är borttaget men har överförts till ett nytt register…

Det var året när offentligheten äntligen uppmärksammade gruvbolagens härjningar i landet och deras utmärkta ekonomiska villkor. Påminner starkt om situationen i Sydafrika, Latinamerika, lite varstans i världen. Storbolag får plocka åt sig naturresurser i stort sett gratis och sen sticka.
Po Tidholm skrev i Aftonbladet i september att Sverige är ”billigare än Uzbekistan, säkrare än Kongo, lägre skatter än Elfenbenskusten”. Och: ”Medan Australien höjt sin mineralavgift till 30 procent har vi sänkt vår till 0,05 procent.”
Här får vi minsann veta sånt vi inte visste förr. Sverige är fantastiskt.

Året när Yvonne Ruwaida och ett två andra miljöpartister gjorde en fin pudel i Aftonbladet:. ”Förlåt. Vi var naiva. Det blev fel… Vi insåg inte hur vinstintresset skulle sabotera i skolsektorn. Skolan har till delar förvandlats till en marknad, öppen för aktörer med stort intresse att tjäna pengar.”

Det var året när Sverigedemokraterna framträdde som det tredje största partiet i mätningarna.

Året när egendomliga våldtäktsdomar upprörde många: vet ingen i rättsapparaten vad en våldtäkt är?!? Är det omöjligt att döma för våldtäkt? Diskussionen bröt ut på nytt: Hur ska man definiera våldtäkt?
Jodå, nu har lagen ändrats lite så då kan man säkert döma någon. Ibland.

Det var året när också svenskar blev medvetna om att hästkött går att äta. I Europa var det stor skandal när hästköttets väg till färdig lasagne spårades via ett antal företag genom hela världsdelen. En ny skandal poppade upp senaste veckan i Frankrike, med kött från hästar som använts att framställa vaccin, med förfalskade papper och så vidare. Oberoende av hästköttet frågade sig nog många vad det egentligen är vi äter, vad vi köper och betalar för.

Vad mera har hänt? Avlyssningsskandaler i parti och minut, Fästning Europa och de drunknande i Medelhavet, en miljon Swedbankkunder har betalat flera miljarder kronor för en aktiv fondförvaltning som visat sig vara en bluff, jobben hotade på Volvo i Umeå…
Och fantastiskt nog det år då en ny ärkebiskop valdes, en kapabel kvinna sägs det, men vilket ledde till en närmast osannolik debatt om kristna trosfrågor – var jungfru Maria verkligen jungfru…? år 2013!
Det blev en liten övergång till julen: redaktionen önskar alla läsare sköna dagar och hoppas att många av er kan ta lite ledigt.
Vi ses igen den 10 januari nästa år. Valåret.

Gunvor Karlström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.