Syriendebatt: Vi hoppas på eld upphör i Syrien

18 november 2013

Debatt

Ronny Åkerberg tycker att vi som hoppas på eld upphör i Syrien är sekterister som med floskler döljer våra dåligt underbyggda föreställningar. Låt oss säga så här: Jag är övertygad om att om de demokratiska och sociala förändringar som i alla fall jag vill se i Mellanöstern och Nordafrika ska se dagens ljus, så krävs en politisk formering av arbetande och fattiga människor på demokratiskt socialistisk grund.
Det nuvarande läget i Egypten och Libyen visar vad frånvaron av en sådan de arbetande och fattigas självständiga och klassmedvetna organisering leder till. I Egypten sluter en del av arbetarklassen och fattigfolket upp bakom Muslimska Brödraskapet. En annan del bakom militären. När dessutom samhällena är infekterade av religiös sekterism som ställer fattiga mot fattiga då är det väl ganska solklart att en klassmedveten arbetarorganisering är en förutsättning för framsteg över huvudtaget. Vi vill inte se arbetare och fattiga som fotsoldater åt olika borgerliga fraktioner och islamistiska borgerliga populister (Hamas, Hizbollah, Muslimska Brödraskapet) eller jihadister av den typ som idag dominerar den militära slagstyrkan på oppositionssidan i Syrien.

Kraven på demokratiska förändringar som restes i Tunisien, på Tahrirtorget, och i Damaskus för två år sedan är naturligtvis hörnstenar i förändringsprocessen. Men jag hävdar att krav på demokratiska rättigheter och verkliga sociala förbättringar inte kommer att ros i land om inte arbetare och fattiga organiserar sej oberoende av olika borgerliga krafter.
Skillnaden mellan oss och Ronny är alltså inte att vi inte stöder demokratiska eller begränsade dagskrav. Skillnaden är att Ronny sätter upp en mur mellan denna kamp och kampen för arbetarnas styre. Den sistnämnda står inte på dagordningen säger Ronny. Vi hävdar att kampen måste nå dit om de demokratiska kraven ska kunna säkras. Socialistiska arbetarklasskrafter är mycket svaga i dagens Syrien. Slut på skjutandet är en förutsättning för att de ska kunna växa.

Ronny vet att vi alla hälsade massprotesterna mot Assadregimen för två år sedan med glädje. Han vet att vi fördömer Irans och Rysslands stöd till regimen. Men jag finner det nästan otroligt att man kan undgå att se att konflikten ändrat karaktär. Med Qatars och Saudiarabiens inträde på scenen. Med USAs, Englands, Frankrikes och Turkiets strävanden. Med al Qaidas och andra jihadisters allt mer tunga roll som medvetet försöker dra in Syrien i den reaktionära sekteristiska konflikten mellan sunni och shia. Vilket i sin tur lett till att alawiter och kristna alltmer slutit upp bakom regimen.
Min fråga till Ronny blir: Ökar möjligheten till kamp för demokratiska och sociala förändringar liksom möjligheten till att organisera arbetare och fattiga gemensamt oavsett religion om Assadregimen tvingas upphöra med flyganfall och granatterror?

Att ställa frågan är att besvara den. Men Ronny verkar tycka annorlunda. Fortsatt krig ligger i den demokratiska kampens intresse verkar han tycka. De miljoner syrier som flytt, som dör på Medelhavet, som framlever sina dagar och nätter i skräck för regimens bombardemang och oppositionsjihadisternas terror tycker kanske annorlunda.
Ser inte Ronny att kriget i sig idag skapar ett outhärdligt lidande och minskar möjligheten för demokratisk och sociala framsteg för varje dag. Och om en vapenvila skulle proklameras, kommer Ronny Åkerberg då att gå emot den?

Peter Widén

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.