”Sverige bryter mot sina egna regler och lagar”

25 november 2013

Förstasidan, Intervju, Nyheter

Bilden är från en tidigare demonstration mot Reva, Drottninggatan, Stockholm. foto: Emma Lundström

16 afghanska flyktingar utvisades från Sverige tisdag i förra veckan sedan Afghanska föreningen och Asylrörelsen förgäves försökt att stoppa utvisningarna genom en demonstration utanför Migrationsverket i Märsta, Stockholm. Internationalen kontaktade Faryana Asghari från nätverket som berättar om tragiska öden och hycklande politiker.

Det var en regnig och mörk tisdagskväll i förra veckan som 16 afghanska flyktingar, neddrogade och i handklovar forslades bort i minibussar, från Migrationsverkets förvar i Märsta mot Arlanda och vidare till ett okänt öde i Afghanistan. Många av afghanerna som utvisades denna dag hade varit i Sverige under flera år, och en av dem, Farid, hade skaffat sig jobb och familj. Han hade hela tiden bott på den adress som Migrationsverket känt till och verket hade helt enkelt glömt bort honom och hans familj, fram tills för fyra månader sedan då han började arbeta i en pizzeria för att hålla sig sysselsatt.

Han fastnade i en av Revas civilklädda kontroller, efter ett tips från en annan restaurang och hur mycket han än sa att han inte hade för avsikt att avvika, på grund av sin familj och sin övertygelse om att han har skäl som motsvarar alla olika krav till att få PUT (Permanent Uppehållstillstånd), så greps han och togs till förvar.
Bland de nu utvisade afghanerna återfinns också tidigare hungerstrejkande flyktingar från Boden, vilka uppmärksammades i media i våras. Under hungerstrejken hade några av dem i desperation sytt ihop sina läppar och en av dem, Sami, skar av sitt finger för att visa att han helt enkelt inte kan åka tillbaka.
Här berättar Faryana Asghari vad som hände den 12 november, vad hon tycker om svensk migrationspolitik och vilket öde som nu väntar de utvisade afghanerna.

Vad hände vid demonstrationen utanför Migrationsverket i tisdags?
– Vi var där vid 14-tiden och redan då såg vi att polisen hade börjat spärra av stora områden, till och med några busshållplatser bort. När jag fick en stund över till att prata med receptionen och polisen så berättade de att de inte alls känner sig bekväma i den här situationen. Asylrättsaktivisterna och alla andra riktar sin ilska mot dem som jobbar där när de egentligen inte har något att säga till om som receptionist eller vakt. Vi försökte få dem att förstå att man faktiskt kan organisera sig mot det, men de var rädda om sina jobb. Vi behöver faktiskt ”whistleblowers” från Migrationsverket och polisen! Sedan försökte vi prata med de intagna men det gick inte, när vi ringde en av dem sa han att de redan hade börjat ta ut dem två och två, så vi gissade att de körde iväg dem också i minibussar.
– Senare såg vi en vit buss köra in och då fattade vi att det var så afghanerna skulle ut. Vi fick bråttom och sökte identifiera vilken utgång de skulle använda, och det var då polisen tvingade oss till avspärrningarna. De av oss som varit med tidigare om blockader berättade för de andra att de som skulle tvångsutvisas hade handklovar och fick lugnande, det var därför det var så lugnt inne i bussarna. Några av oss försökte blockera och blev omhändertagna av polisen och ivägkörda, men de andra som var kvar gav inte upp. Det var kanske fyra-fem polispiketstyrkor på plats.
– Det var stor förvirrning för oss aktivister, många försökte samtidigt ansöka om verkställighetshinder från migrationsdomstolen, men tiden var knapp och polisen hade visst tidigarelagt utvisningen. Det brukar bli senare på kvällen annars. När den sista bussen bröt blockaden och försvann var det många aktivister som grät, det var sorg men mest var det beslutsamhet. Att det här måste stoppas. Det här handlar inte längre om främlingar som inte ser ut som vi, det här har blivit en svensk fråga, då svenska medborgare med alla papper i ordning råkar illa ut på sina arbetsplatser.

Vad har hänt med de asylsökande afghanerna, har ni någon fortsatt kontakt med dem?
– Jag har försökt skapa kontakt men inte lyckats. Men jag har pratat med aktivister bland tidigare utvisade i Afghanistan, och fått veta att flyktingar har landat, fem av dem i Kabul och fem av dem finns på Jangalaks mottagningscenter för migranter. De skulle ta reda på mer och vi söker information om dem.

Vilken framtid väntar dem i Afghanistan?
– Vilken framtid som väntar dem? Ingen framtid. De har sålt allt de hade, de har riskerat sina liv, och efter flera år av starka psykiska påfrestningar och fysiska utmaningar så är de tillbaka på ruta ett. Minus ett! Innan de reste så gjorde de det med hopp, med tillförsikt, nu är det bara bottenlös avgrund! Många av dem tillhör minoriteter som är starkt diskriminerade. För dessa väntar en långsam död, att de har varit utomlands betraktar många som landsförräderi, de tas inte emot som vanliga afghaner, de tas emot som ”européer” – främlingar.
– För de som flydde på grund av risk för direkt död och tortyr, så kvarstår hotet, för de lever ju ännu. En människa som tar till självstympning för att visa sin desperation har ju verkligen inget att vända tillbaka till, en människa som har sin fru och sitt barn i Sverige, det är klart att den försöker att ta sig tillbaka igen, med vilka medel som helst. Många beblandar sig i kriminalitet i jakten på snabba pengar för att kunna fly igen och om de överlever det så beger de sig än en gång ut på den farliga vägen av människosmuggling. Så jag kan svara dig, att nej, det finns ingen framtid.

Vad händer nu i ärendet?
– Tyvärr handlar det inte om dessa flyktingar mer, det handlar om att Sverige bryter mot sina egna regler och lagar för att verkställa migrationsverkets beslut. Skillnaden mellan liv och död i Sverige just nu är ett enda papper. Och tjänstemännen som handlägger ärendena har för lite kunskap om dessa människors livsöden och situation, och för mycket makt. Hur kan Sverige som slår sig för bröstet i stolthet över alla de olika fackliga organisationerna om att vi värnar våra arbetstagare låta situationen för de anställda hos gränspolisen och förvaret och migrationsverket fortgå?
– Hur kan Sverige som hävdar att de stödjer demokratiutveckling till exempel i Afghanistan och avsätter enorma summor av skattepengarna till bistånd, ändå sluta avtal med korrupta myndigheter och regeringen i Afghanistan? Det förekommer ”överenskommelser” när folk utan resedokument skickas till Afghanistan – dessa överenskommelser är baserade på ekonomiska bidrag – mutor helt enkelt. Sveriges byråkratiska demokrati befinner sig på högsta nivå av hyckleri och ignorans. Sverige har blivit så byråkratiskt att man inte ser männi­skorna i fallen längre, utan dessa är endast sifferstatistik. De styrande är medvetna om det här men väljer ändå att blunda. Men vi ger inte upp, om vi har lyckats upprätthålla systemet till den grad att det har blivit så här, så är jag övertygad om att vi på samma sätt, tillsammans, kommer att ändra det.

Liza Ahnland

Mer information hittar du på
migrationspolitiskasforeningen.wordpress.com

Asylrörelsen i Stockholm hittar du på
facebook.com/AsylrorelsenStockholm

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.