Släpp snuttefilten och väx upp!

28 november 2013

Film, Förstasidan, Kultur

Alltså de här förorättade människorna. De här som vinnlägger sig om att hitta en hatvinkel på allt. Förstår de själva hur komiska de blir när de liksom vrider allt till det absurda? Förstår de att det inte handlar om att ”det får man väl inte säga i det här landet”, utan om totalt naturliga saker, helt vanliga saker, och att det är de själva som framstår som alldeles hejdlöst mycket ”hej kom och hjälp mig jag får inte ihop det, min hjärna har gått i spinn och jag ser rosa elefanter överallt”?
Förmodligen inte. Senaste exemplet: Jönssonligan. Hatbrev till skådespelarna i den nya filmen, Den perfekta stöten, som just nu håller på att spelas in.
Det är som att de blir alldeles till sig i trasorna, hatarna, över att de hittat någonting nytt att bli kränkta av. Detta nya, som verkar skrämma dem enormt: att en kille som heter Alexander Karim ska spela Vanheden. Hjälp! Kris och panik sprider sig vid tangentborden. De vill ha det som det alltid har varit, sedan tidernas begynnelse. De vill ha Ulf Brunnberg, eller någon som ser ut som Ulf Brunnberg. Eller någon som åtminstone har samma hud som Ulf Brunnberg. Men Ulf Brunnberg vill inte spela Vanheden igen, och verkar faktiskt inte ha problem med att någon annan tar över, oavsett hudfärg, trots att han kan vara nog så obstinat annars.Jönssonligan och Dynamit-Harry.

Hat. Somliga verkar leva på att hata. Det måste vara väldigt utmattande. Bara detta att komma på tanken att skicka hatmejl till Alexander Karim och skriva: ”Hur skulle det vara om Martin Luther King spelades av en vit man?”
Ja, visst, intressant tanke, om det hade varit så att Vanheden var en person som funnits på riktigt och som kämpat för vitas rättigheter. Men det har han ju inte. Vanheden är bara en fjantig, stroppig, påhittad, misslyckad tjuv i lättsmälta familjefilmer med ganska skön humor.
Och jag har inte den minsta lust att hitta på några sociala och kulturella ursäkter för hatmejlen. Orkar inte vara förstående en sekund. Känner bara att det hade varit så fantastiskt skönt om vissa tänkte efter. Tänkte lite, lite längre, bara några sekunder till.

Tydligen har också de andra skådespelarna fått ta emot hatbrev, så fruktansvärt känsligt är det med Jönssonligan. Hatarna vill hata. De skriver: ”Vad gör ni med vårt kulturarv?!”
Och här blir det väldigt spännande. För jag hade faktiskt ingen aning om att just Jönssonligan räknades som en del av vårt kulturarv. Det var liksom en nyhet. Speciellt som serien inte är en svensk idé utan har dansk förlaga. Så jag hoppas i så fall att de syftar på något slags kollektivt, internationellt kulturarv, för det finns säkert liknande filmer över hela världen. Det skulle vara förvånande annars. Men då borde de ju också förstå att precis vem som helst, som ser ut precis hur som helst, kan spela Vanheden, Sickan och Dynamit-Harry, det handlar bara om att vara en bra skådespelare.

Kan tyckas onödigt att ägna en hel text åt något så fullkomligt idiotiskt som just den här sortens meningslösa, idiotiska, korkade hat. Eftersom det egentligen mest bara känns sorgligt och väldigt, väldigt beklämmande att det existerar. Att folk inte har något bättre för sig än att vara förorättade och känna sig hotade av saker som varken är förorättande eller utgör något hot mot dem. Men det är ju inte onödigt att skriva om det. Eftersom det ska bort. Eftersom det måste sluta hatas. Överlag. På alla håll och kanter. Det är strukturer som måste förändras. Därför är det helt klart stor vits med att peta i skeva synsätt. Också med ett visst mått av humor, speciellt när det handlar om Jönssonligan.

Emma Lundström

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.