Norrköping: Syndikalistisk segerfest

25 november 2013

Förstasidan, Nyheter

Segertårta Thomas Selig, till vänster, och SAC:s förhandlare Rickard Karlsson firar förlikningen.

 

▶Thomas som sades upp från jobbet fick 250 000 kr i förlikning
▶”Förlikningen på 250 000 kr det högsta belopp som betalats ut i ett diskrimineringsärende i Sverige”

 

Fredag 15 november hade ett 30-tal syndikalister från Norrköping, Katrineholm, Linköping och Motala party på lokalen Träffpunkten i Norrköping. Segerfesten, som evenemanget kallades, var för att fira att kommunikationsstrategen Thomas, medlem i syndikalisternas (SAC) lokala samorganisation (LS) i Norrköping, fått 250 000 kr i förlikning från sin arbetsgivare, ett medelstort företag som sade upp hans anställning i maj 2013.

Thomas har ADHD, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (npf). Den officiella motiveringen till uppsägningen var arbetsbrist, det vill säga att företaget behövde minska sin personal. Dock hade uppsägningen föregåtts av att Thomas arbetsuppgifter ändrats till rent tekniska göromål utan samråd med honom. Dessutom har två anställda som jobbade nära Thomas i hans ursprungliga arbetsuppgifter, och hade kortare anställningstid än han, fått stanna utan hänsyn till turordning.
Därför är det troligt att en domstol skulle ha sett den påstådda arbetsbristen som en förevändning för att bli av med Thomas av personliga skäl. Det juridiska begreppet för detta är ”fingerad arbetsbrist”. Thomas säger att han också fått muntlig information som bekräftar att det var så, även om det är svårt att bevisa.

Nu behövde fallet inte gå till domstol, eftersom parterna förlikades. Thomas, som själv är juristutbildad, biträddes i förhandlingen av Rickard Karlsson, förhandlare från SAC vid Norrköpings LS. Thomas hade dessförinnan antytt i media och på Facebook vad som hänt, men inte nämnt arbetsgivaren vid namn, då han ville erbjuda fortsatt diskretion på denna punkt som en insatsbricka i förhandlingen. Detta blev också en del av förlikningsavtalet, varför arbetsgivaren inte heller hängs ut i denna artikel. En dom i tingsrätt eller Arbetsdomstolen till Thomas fördel, vilket arbetsgivaren uppenbarligen var rädd för, skulle däremot ha skadat dess varumärke.

I förlikningen ingår också att arbetsgivaren, genom en kurs hos föreningen Attention som organiserar personer med npf, ska utbildas om vad neuropsykiatriska funktionshinder hos vuxna innebär. Om arbetsgivaren därefter vill profilera sig som ett företag som numera har kunskap om npf, kommer Thomas att hjälpa dem med det. Han tror att det ofta är okunskap snarare än illvilja som gör att npf-personer fortfarande diskrimineras i arbetslivet.
– Om man får förståelse för sitt npf behöver funktionsnedsättningen inte bli handikappande. Personalchefen medgav att de inte skött mitt ärende så smidigt. Personer med högfungerande adhd som jag har, under optimala omständigheter, en särskild snabbtänkthet, energi och kreativitet som kan bli en enorm tillgång, och som har varit det under min karriär. Jag är dock beroende av en arbetsmiljö utan alltför många yttre störningar, men tvingades på detta jobb att sitta i ett rörigt kontorslandskap utan ens en bestämd plats.
– Såvitt jag vet är min förlikning på 250 000 kr det högsta belopp som betalats ut i ett diskrimineringsärende i Sverige. Jag hoppas det kan få ringar på vattnet genom att det blir känt att det kan vara kostsamt att diskriminera en arbetstagare för att han har ett npf.

Thomas tycker det är lite olyckligt att den svenska debatten om diskriminering i arbetslivet (se Bengt Westerberg m fl på DN Debatt den 13 november) just nu är så fokuserad på de så kallade handskakningsfallen, där en platssökande på grund av religiösa dogmer vägrat ta en kvinnlig chef i hand och sedan känt sig diskriminerad när han inte fått jobbet. Thomas säger:
– Jag vill inte uttala mig generellt om de fallen. Men som platssökande och anställd måste man bjuda till själv. Det har jag gjort, både under anställningen och vid förlikningen. Jag var hela tiden öppen med min diagnos. Att anpassa arbetsplatsen till en anställds funktionsnedsättning är ett delat ansvar mellan arbetsgivaren och den anställde själv, men i detta fall gjorde arbetsgivaren inte sin del. Jag kände mig själv inte kränkt, men mina vänner och min fru Elin, som varit ett stort stöd, tyckte att jag måste agera.

Text och foto: David Munck

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.