Myten om den judiska världskomplotten

22 november 2013

Böcker, Förstasidan, Kultur, Nyheter

JudebolsjevismenHistorikern Håkan Blomqvist berättar om sin nya bok

Styrs världens öde av hemliga judiska nätverk? Föreställningar om hotfulla judiska världskomplotter var under några decennier efter andra världskriget 1945 förvisade till den yttersta marginalen av nazistiska spillror som överlevt kriget. Dessförinnan hade emellertid idén om internationella judiska sammansvärjningar varit högst levande i samhällsbärande kretsar. Gamla kristna myter om Guds egendomsfolk som förrått Hans son och bestraffats med evig fördrivning, omformades i slutet av 1800-talet till den moderna rasbiologiska antisemitismen. Medeltida anklagelser från korstågens dagar om judarnas blodsoffer av kristna barn, förgiftning av brunnar och spridning av pest moderniserades till det judiska ansvaret för penningmakt, finanskriser, ekonomisk utsugning och krig.
I 1800- och det tidiga 1900-talets antijudiska stridsskrifter som larmade om judiska världskonspirationer, förflyttades tiden och platsen där de hemliga världsplanerna skulle ha dragits upp; från Paris under Napoleon I, över sionismens grundningskongress i Basel 1897 till den ryska bolsjevismens maktövertagande 1917 och bildandet av Kommunistiska internationalen, Komintern 1919.
Med bolsjevikrevolutionen och den internationella revolutionära arbetarrörelsens hot mot den dåvarande borgerliga samhällsordningen fick de antisemitiska konspirationsidéerna en samlande måltavla. Bolsjevismen stämplades som en judisk rörelse och dess kamp för världsrevolution handlade om judarnas försök att ta över världen. Bakom idén stod inte bara hatfyllda antisemitiska sekter. I det ryska inbördeskriget var samlingsparollen för den så kallade vita sidan ”Död åt judebolsjevismen!” Från brittiska regeringskretsar och ledande press varnades 1919 för en ”Pax Judaeica” – en fred som behärskades av världsjudendomen. I USA drog militären upp etniska kartor och förberedde sig för att militärt krossa de judiska massorna i New Yorks fattigkvarter. I Tyskland växte den nationalistiska agitationen som hävdade att judarna stod bakom Novemberrevolutionen 1918 som störtade kejsardömet.
Det var mot den ”judiska världskonspirationens bolsjevistiska centrum”, som Hitler anförde sin framväxande nazistiska rörelse och som med anfallet på Sovjetunionen 1941 inledde förintelsen av det judiska folket i Europa. ”Myten om judebolsjevismen”, tillhörde i själva verket, som forskningen formulerat det, ”en av 1900-talets kraftfullaste myter”.
I boken Myten om judebolsjevismen – antisemitism och kontrarevolution i svenska ögon” har jag undersökt hur denna föreställningsvärld slog igenom i svensk offentlighet under åren efter första världskriget. Studien ger både perspektiv på hur den antibolsjevikiska motrevolutionen föreställde sig vad som stod på spel efter 1917 och på antijudiska konspirationsidéer i vår egen tid, när Israels förtryck av palestinierna utnyttjas av antisemitiska krafter för att återuppväcka myten om en global judisk världskonspiration.
Följande avsnitt från boken sätter kanske dessutom nutida svensk polisverksamhet i blixtbelysning. Finns det inte ett obehagligt släktskap mellan Skånepolisens register över romer och kartläggningen av judar misstänkta för bolsjevism i Stockholm för snart hundra år sedan?

Håkan Blomqvist

 

Här följer ett utdrag ur Myten om judebolsjevismen – antisemitism och kontrarevolution i svenska ögon

Under inverkan av den revolutionära utvecklingen i öster infördes hösten 1917 pass- och viseringstvång till Sverige och från november 1918 så kallade uppehållsböcker för utlänningar. Redan efter den första ryska revolutionen 1905 hade anmälningsskyldighet stadgats för det växande antalet ryska flyktingar i landet och med världskrigets utbrott inrättades en särskild polisbyrå under Generalstabens ledning för skärpt övervakning av utlänningar. Polisbyråns arkiv innehåller ett betydande material från övervakningen som efter 1917 i huvudsak tycks vara inriktad på revolutionär och undergrävande verksamhet.

Här finns omfattande förteckningar över personer som kan misstänkas för revolutionära avsikter, från medlemmarna i den allryska centrala exekutivkommittén i Moskva – alltså sovjetregeringen – till svenska medborgare som rest till Ryssland samt kursdeltagare hos Komintern i Moskva som tros behärska engelska och franska. Förteckningarna rör politiska flyktingar från Ungern och Tyskland med anknytningar till revolutionsrörelserna i de båda länderna. Och i samarbete med norska och danska säkerhetstjänsten har listor upprättats över utvisade från Norge och Danmark ”som kunna tänkas hava politiskt intresse”; spartakister, kommunister och anarkister. En förteckning över personer som inte bör beviljas visering utan godkännande av utrikesdepartementet upptar 253 ledande namn från ett tjugotal nationer (samt ett antal ”nationaliteten oviss”) ur det europeiska – och amerikanska – radikala intellektuella galleriet, från Sylvia Pankhurst (”med dotter”) och H.G. Wells till Romain Rolland och Henri Barbusse, från Clara Zetkin och de ryska revolutionsledarna till den amerikanske socialistledaren Eugene W. Debs. Att ett stort antal av de angivna är judar framhålls inte i materialet. Det görs emellertid i engelskspråkiga rapporter från Reval över ”Counter espionage Bolshevik propaganda Agents Abroad” som till bolsjevikagenternas namn anger ”Russian Jew”, ”A Jew born i Shklov”, ”A Jewish doctor”, ”Jew aged 36” osv. I ett hemligstämplat PM från utrikesdepartementet till polisbyrån över sovjetagenter i några huvudstäder anges ”judinna” över agenterna i Paris och New York.

Det är i övervakningsmaterialet för utlänningar som lever och verkar i Sverige som rapporterna blir mer detaljerade, och kanske mindre distanserade. Här återfinns bland kontrollen av arbetslöshetsföreningar, socialistiska och vänstersocialistiska organisationer anteckningar i mycket repressivt tonläge, som över ”rödfinnar” i Norrbotten försedda med noteringar som ”f-hund” och liknande. En särskild dossier har också upprättats 1920 under rubriken ”Upplysningar om judar. Ryska judar misstänkta för bolsjevikpropaganda.” Dossieren innehåller ett PM över ett femtiotal judar i Stockholm som misstänks bedriva bolsjevikpropaganda eller ”stå bolsjevikerna nära”. Det rör sig i första hand om arbetare – här finns yrkesbeteckningar som målare, skräddare, skomakare, urmakare, pressare, styckmästare, skoarbetare, snickare och metallarbetare omväxlande med någon möbelhandlare, fotograf, körsnär och prokurist. De flesta bor på Södermalm eller i de södra förstäderna ”under små omständigheter”. PM:et kartlägger deras yrkes-, familje- och boendeförhållanden och innehåller många personliga uppgifter som uppenbarligen inhämtats från skvallriga grannar eller bekanta. Någon anses vara ”mycket oförskämd och pockande i sitt uppträdande”, någon ”spelar sjuk” och en annan spelar kort, någon har ”mycket liten umgängeskrets här och är ej tåld inom judekretsar” andra ”lär vara hyggliga judar”. En sägs ha misshandlat en person med yxa, en vara ”busaktig” och en annan ”lär förut hava bott hos en bagare i Aspudden, med vilkens son han underhållit någon otuktsförbindelse”. Nu ”lär” de båda försörja sig genom att pressa pengar av ”rika likasinnade män på nätterna”. Bland alla dessa ”lär” är det emellertid sympatierna för bolsjevismen som står i centrum. Rapportörerna kan ha uppsnappat att en skomakare ”lär vara ivrig bolsjevik”, en dekorationsmålare under samtal ”glatt sig åt nuvarande förhållanden i Ryssland” eller att någon har berömt dikter som kritiserat Branting och till och med de svenska arbetarna för att ”leva kapitalistiskt, hava pianon etc.”. Hos en skräddare ”lär” ha hållits ”mindre sammankomster, troligtvis i politiskt syfte” och en annan tar ofta emot besök av judar och har även tagit emot utvisade judar från England. En misstänkt rysk rabbin sägs inneha en tryckmaskin på vilken man endast kan trycka hebreiska, men det är ”okänt om han är bolsjevikiskt sinnad”. Rapportörerna försöker vaska fram en slags kärna av bolsjevikiska judar som ”håller synnerligen styft på bolsjevismen” och ”flitigt besöker bolsjevikmöten” – samt rör sig med pengar, i synnerhet från Fredrik Ström som vid tidpunkten fungerade både som redaktör på vänstersocialistiska Folkets Dagblad Politiken och som Sovjet-Rysslands konsul i Stockholm. Några av de kontrollerade anges medarbeta i Politiken, betecknas som ”partikamrat” eller stå i förbindelse med Ström. Ett par av dem framhålls som övertygade kommunister och bolsjevikkurirer som sänder artiklar och brev via Ströms konsulat till Ryssland eller låter trycka bolsjeviklitteratur på sitt tryckeri. Kärnan av bolsjevikiska judar anses ha sina hemliga sammankomster ”i huset närmast biografteatern i Enskede” eller hemma hos ryssen Mehr i Aspudden. Att Boris Mehr, senare far till den välkände stockholmspolitikern Hjalmar Mehr, ”i pressen bekämpat bolsjevikerna” tillhörde möjligen den mystik av dubbelspel som löper genom flera av rapporterna. En av de misstänkta ska ha yttrat vid något tillfälle ”att han ej vore så dum att agitera för bolsjevismen, innan han fått sitt svenska medborgareskap”. Andra kanske bara håller sig väl med bolsjevikerna av ”ren affär”. Någon låtsas möjligen bara vara sjuk för att få ekonomiskt understöd av bolsjevikerna. (Olyckligtvis råkade simulanten tydligen avlida då ordet ”Död” tillskrivits med blyerts). Samtidigt tycks några ha börjat ändra åsikt. Formuleringar som ”Lär numera ej få hjälp av bolsch. Talar emot dem”, har klottrats i efterhand liksom ”ej något att höra” eller ”skall ej höras” vid några namn. Det hela är knappast något PM över en skräckinjagande judisk revolutionskomplott som fått kriminalpoliserna att springa benen av sig till generalstaben. Men det visar att sambandet judiskt-bolsjevikiskt inte nonchalerades utan sågs som en betydelsefull realitet även inom de svenska polisiära myndigheterna under de första efterkrigsåren.

Att den föreställningen inte saknade livskraft framgår av en rapport från ett svenskt polisbesök hos tyska kollegor under november 1921. Syftet med resan var att i Berlin få del av den tyska polisens erfarenheter från övervakningen av utlänningar. Då flera polismän som svenskarna mötte höll fram Bayerns ”främlingskontroll” som ett mönster av effektivitet utsträcktes resan även till München. Där fick de svenska kriminalpoliserna en lektion som övertygade dem. Bayrarna ansåg, rapporterade de, att det var judarnas samhällsupplösande verksamhet som orsakade revolutionen 1919. Så gott som alla revolutionsledarna hade varit judar som utövat en oerhörd terror mot inte bara de borgerliga utan alla samhällsklasser i München. Judarna hade tagit några av ”de mera framstående borgerliga männen jämte en kvinna” som gisslan, utsatt dem för grym tortyr och sedan mördat dem. ”Det blev sedermera styrkt, att motivet för detta illdåd endast dikterats av judarnas gränslösa rashat. Nu som först insåg tyskarna, vad judarna i verkligheten åsyftat med revolutionen …” Som lärdom för övervakningen av utlänningar var erfarenheten mycket viktig. Det visade sig nämligen, rapporterade de svenska polismännen, att kort före revolutionen hade en ”formlig invasion” av judar skett i Bayern. Och redan under kriget hade ”ett ovanligt stort antal judar lyckats smyga sig in och därefter hålla sig kvar i landet”. Tillsammans med de ”naturaliserade judarna” och kommunisterna förfogade upprorsledarna därför över en tämligen stor styrka. Ja, judarna hade börjat tränga undan det egna folket som inte längre kunde få bostäder i München. Genom revolutionen fick emellertid myndigheterna till sist upp ögonen för judarnas samhällsupplösande verksamhet. För de hemkomna svenska kriminalpoliserna var kvintessensen av de iakttagelser och rön de gjort under sin tyska resa att uppmärksamheten ovillkorligen måste riktas ”i första hand på betydelsen av judarnas revolutionära verksamhet i Europa. Det torde näppeligen numera kunna bestridas, att det var judar som planlade och ledde revolutionen i Ryssland, Tyskland och Ungern. Detta såväl som det förhållandet, att judarna stå i spetsen för arbetet på en tilltänkt världsrevolution, är även bevisat”. Hur judarna hade planlagt världsrevolutionen var naturligtvis okänt för massan, och ”helt säkert känner endast ett fåtal av ledarna planen i detalj. Detta för att förebygga förräderi”. Men nu gällde det för polisen att få mer resurser och utnyttja alla till buds stående medel för att övervaka den revolutionära rörelsen.
Det var föreställningen om den judebolsjevikiska världskomplotten som funnit sin väg in i svenska säkerhetspolisers världsbild.

Håkan Blomqvist
Myten om jude­bolsjevismen
– Antisemitism och
kontrarevolution i
svenska ögon

Carlsson bokförlag 2013

Håkan Blomqvist presenterar boken på
Socialistiskt forum i Stockholm på lördag.

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.