Mot ett nytt samhällsprojekt – med mening

30 november 2013

Förstasidan, Krönika, Nyheter

johannesjensenVi bär alla på ett inre mörker, en känsla av fundamental meningslöshet som vi sväljer varje morgon, när vi tvingar oss upp i ottan för att arbeta. Vi har inte tid eller ork att reflektera över frågan om detta liv verkligen var poängen med att vi föddes eller om 5:2-livet (fem dagar arbete, två dagar ledigt) rimligen är det högsta stadiet av samhällelig utveckling.
Nina Björk kallar människan för ”djuret som drömmer”. Jag skulle vilja bygga ut hennes begrepp till ”djuret som drömmer om sin egen död”. Vi är ständigt och hopplöst medvetna om att varje dag som passerar tas från framtiden och läggs till balansräkningen över hur vi fått lov att leva våra liv. Varje morgon som vi släpar oss till jobbet, för att tjäna någon annans pengar – i någon annans samhällsprojekt – är en dag stulen ifrån oss. Det är sanningen; lönearbete är inte bara stöld av våra pengar, utan också av våra liv.

En nära vän gick för ett litet tag sedan bort i cancer. Ett öde som i sig är grymt nog och som visar på tillvarons fundamentala orättvisa. Cancer är emellertid inte bara en personlig tragedi idag, det betraktas i statens ögon också som en stöld av skattemedel och ett hot mot tillväxten. Därför försökte Försäkringskassan tvinga henne att lönearbeta parallellt med behandlingarna. Som tur var hade hon kraften att kämpa för sin sak där andra dukat under. Det finns en gräns där staten förlorat alla inslag av tillkämpade sociala framsteg och återgått helt till att vara ett borgerligt förtryckarmedel. Den gränsen känns obehagligt nära den här hösten.

”Sverige jobbar när Sverige är som bäst”, sjöng kampanjande moderater. Sverige vågar inte annat. Sverige pendlar allt mer till jobbet, eftersom arbetsplatserna ligger allt längre bort och rörligheten blir allt mindre. Sverige ser allt mindre av vännerna och barnen och Sverige ställer allt mindre krav på sina arbetsköpare. Sverige fruktar åtgärdsprogram och Fas 3. Sverige offrar alla andra värden för tillväxten ”när Sverige är som bäst”.
Det räcker emellertid inte att ”bara” ta tillbaka skattesänkningarna och skjuta fram positionerna till 1900-talets nivåer. Det progressiva projektet måste bli än mer genomgripande. Kanske är det först när vi accepterar och konfronterar det mörker och den meningslöshet som följer med den konturlösa, individualistiska, senkapitalistiska tillvaron som vi också inser nödvändigheten av att bryta igenom den och gå vidare, mot ett nytt samhällsprojekt vars meningsfullhet går bortom de skattekronor som genereras av i grunden meningslöst arbete.

Låt avfallet vi lämnar i våra fotspår vara slagget från ett meningsfullt och storartat projekt, inte resterna från självmedicinering genom ångestdämpande överkonsumtion.
Det är därför vi måste strida för att avskaffa lönearbetet och för socialism, för att tillvaron är jävlig nog ändå. För att morgonen skall vara vår, att läggas till raden av dagar i frihet och mening. Så att vi kan vara starka och svaga, friska och sjuka de få morgnar vi har. Det är faktiskt det minsta man kan begära.

 

Johannes Jensen

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.