Moskva: Rasistiska kravaller stärker polisens makt

02 november 2013

Förstasidan, Nyheter, Utrikes

Häromveckan skakades Moskvas södra förorter av nationalistiska kravaller, då tusentalet unga män slog sönder ett köpcenter under slagorden ”Ryssland åt ryssarna” och ”white power”. De hade samlats till en ”folkets marsch” i förorten i Birjuljovo, ett av Moskvas fattigaste områden, för att protestera mot vad de menade var polisens oförmåga att stoppa kriminella invandrare.
Den direkta orsaken till den nationalistiska protesten var ett mord på en etniskt rysk man, där en gästarbetare från Azerbajdzjan misstänktes vara gärningsmannen.

Ett hundratal män från ultrahögern lyckades hetsa upp stämningen i den till en början fredliga demonstrationen som urartade i fullt upplopp. Folkmassan gick till attack mot köpcentret där det påstods att huvudsakligen invandrare arbetade, bilar vältes omkull och sattes i brand, och flera personer från Kaukasus misshandlades.
Trots att släktingarna till den mördade mannen bad om lugn och beklagade att den tragiska händelsen skulle leda till etniska motsättningar, fortsatte våldet. Polisen förhöll sig länge avvaktande, men gick till sist in och skingrade folkmassan och grep 300 av de värsta ligisterna.

Upploppen toppade de ryska nyhetssändningarna och diskuterades i alla tidningar och tevekanaler. De stora medier som kontrolleras av regimen har hävdat två huvudsakliga slutsatser.
För det första säger man: ”Det är dags att göra upp med invandrarna” – ett främlingsfientligt utfall som blivit allt mer vanligt från regimen. Men nu säger man också: ”Det är nödvändigt att skydda samhället från extremister.”

Två dagar innan upploppet i Birjuljovo hade presidentens Människorättsråd presenterat ett förslag på en bred amnesti, genom vilket över 170 000 fängelsedömda skulle kunna bli frisläppta. I teorin kunde amnestin även omfatta politiska fångar, som oligarken Michail Chodorkovskij, Pussy Riot, och de drygt 30 aktivister som står åtalade för att ha demonstrerat mot Putin på Bolotnaja-torget 6 maj 2012.
Alla dessa omskrivna fall har lett till protester från det civila samhället både i Ryssland och i Väst, och de politiska fångarnas stöd från befolkningen är något som regimen inte kan bortse från. Därför hoppades många att Putin inför olympiska spelen i Sotji 2014 ska vilja visa sig för världen som mera human, och frige fångarna.

Den huvudsakliga måltavlan för den senaste tidens politiska repression i Ryssland har varit aktivister och ledare för vänstern och den antifascistiska rörelsen, eftersom vänstern var den starkaste kraften i proteströrelsen mot Putin 2011-2012.
Regimen är riktigt rädd för kritiken från vänster, eftersom det finns ett växande socialt missnöje i Ryssland, som Putins i övrigt socialpopulistiska propaganda inte klarar av att lösa. Därför fängslades Vänsterfrontens ledare Sergej Udaltsov och antifascisten Aleksej Gaskarov, tillsammans med andra betydelsefulla vänsteraktivister.

De antifascistiska rösterna har tystats genom de politiska rättegångarna. Samtidigt försöker regimen nu med all sin kraft styra över det sociala missnöjet till nationalism och religiös intolerans. Man har stiftat skandalösa lagar om ”skydd för troendes rättigheter” och ”förbud mot homosexuell propaganda”, medan regimens massmedia blir allt mer xenofobisk i sin retorik.
Vad detta kan leda till fick vi se en försmak av vid det våldsamma etniska upploppet i Europas största stad härom veckan. Men det som skedde i Birjuljovo är inte bara ett resultat av regimens underblåsta rasism.

Händelsen används också som ett kraftfyllt offentligt argument mot förslaget på amnesti för politiska fångar, och för behovet av en stark ledare. Många ryssar, som fram tills nu har haft medkänsla med de oppositionella i landets fängelser, är nu livrädda för vad politisk oro kan leda till när extremister härjar på gatorna.
Den statliga propagandan sätter likhetstecken mellan de högerextrema nationalister som härjade på gatorna i Birjuljovo, och de fredliga demokratiaktivister som sitter fängslade för Bolotnajademonstrationen.

Statliga media visar också ett välregisserat skådespel, där polisen till sist fångar den misstänkte mördaren från Azerbajdzjan, brottar ner honom i en skog och flyger iväg med honom i en helikopter. Budskapet är tydligt: Bara polisen kan garantera lag och ordning.
Fram tills nu var den ryska polisen en symbol för korruption och grymhet, men nu vill man försöka övertyga folket om att polisen kan skydda samhället från så väl kriminella främlingar, som våldsamma extremister.

Det politiska läget i landet gör dock den nationalistiska extremismen än farligare. Förtryckarregimen drar sig inte för att utnyttja främlingsfientligheten för att behålla makten och ventilera det sociala missnöjet.
Regimen formulerar och förpackar verkligheten som den vill, och plötsligt har rika och fattiga, unga och gamla, kvinnor och män, poliser och medborgare, förenklats till vi och de – ryssar och ”kaukasier”.

Det rasistiska upploppet i Birjuljovo innebar inte att ”samhället har vaknat” till någon nationalistisk revolution, som ultrahögern vill få det att se ut som. Tvärtom hjälper upploppen att skymma det samhälleliga sönderfall som hela tiden pågår runt om Kreml.
Upploppen utnyttjas av regimen för att kunna stärka polisstaten och öka förtrycket, kontrollen och repressionen av oliktänkande.

Aleksej Sachnin
Översättning Per Leander

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.