”Klimatmötet i Warszawa ett steg tillbaka från målet”

29 november 2013

Förstasidan, Intervju, Miljö, Nyheter

Rikard Warlenius

Rikard Warlenius

 

Nytt heltäckande klimatavtal ska arbetas fram till ett toppmöte i Paris 2015. Men besluten från Köpenhamn 2009 är ännu inte genomförda. Positivt att ansvarsfrågan och vem som ska betala för skadorna är tillbaka på dagordningen.

Ska man se något positivt från klimatmötet i Warsawa är det att den gamla frågan om historiskt ansvar för klimatförändringen har kommit tillbaka i förhandlingarna genom begreppet ”Loss and damage”. Förhandlingarna i denna del rör vem som ska betala för de skador som åstadkoms av klimatförändringar.
– Warszawamötet är ett av de sämsta i en lång rad av misslyckade möten. Medan världen desperat behöver stora steg mot en rättvis och ambitiös klimatuppgörelse, var det här förmodligen ett steg tillbaka, bort från det målet. Detta säger journalisten och humanekologen Rikard Warlenius angående Klimattoppmötet i Warszawa COP 19 som avslutades i förra veckan, då deltagare från nästan 200 länder återigen samlades för att enas kring åtgärder i klimatfrågan.

Mer än ett dygn in på övertid nådde FN:s klimatmöte i Warszawa till slut fram till mål, på lördagen i förra veckan, sedan förhandlingarna om en gemensam färdplan kring hanteringen och förhindrandet av kommande klimatförändringar färdiglagts. Men resultatet var lamt och långtifrån vad som verkligen behövs för att göra någon skillnad.
Flera miljöorganisationer på plats marscherade ut från mötet i protest för att visa sitt missnöje. ”Botten är nådd, vi har nått en gräns där vi var tvungna att reagera. Aldrig tidigare har kontrasten mellan den långsamma takten och den hastighet som krävs för att bekämpa den globala uppvärmningen varit större. Vårt beslut är en solidaritetsakt med världens fattiga som är de som drabbas hårdast. Vi accepterar inte att industriländernas regeringar överger sitt ansvar för att förhindra ett klimathaveri”, det sa Stefan Henningsson, klimatexpert från WWF på plats i Warszawa.

Det man ändå lyckades komma fram till under mötet var överenskommelser om de tre områden som prioriterats: att staka ut en färdplan till hur det framtida klimatavtalet i Paris 2015 ska förhandlas fram, att enas om den finansiella klimatpolicyn och till sist hur man ska ersätta de länder som redan drabbas av klimatförändringar.
Här ger Rikard Warlenius sin syn på mötet och dess resultat.

Vad blev resultatet av klimatmötet i Warszawa, lyckades man enas kring några viktiga frågor?
– Warszawamötet är ett av de sämsta i en lång rad av misslyckade möten. Medan världen desperat behöver stora steg mot en rättvis och ambitiös klimatuppgörelse var det här förmodligen ett steg tillbaka, bort från det målet. Det blev ännu tydligare att stora, råvarurika länder som Australien, Kanada, Ryssland och Polen tycks nöja sig med att leverera bränslet till världens undergång snarare än att ta ansvar för sitt och andra länders framtid, och att USA och EU hårdnackat fortsätter vägra leva upp till sina löften om att minska sina utsläpp och finansiera omställningar och anpassningar i fattigare länder.
– Ska man se något positivt i förhandlingarna är det att den gamla frågan om historiskt ansvar för klimatförändringen har kommit tillbaka i förhandlingarna genom begreppet ”Loss and damage”. Förhandlingarna i denna del rör vem som ska betala för de skador som åstadkoms av klimatförändringar.
Uppenbart har de tusentals fattiga filippinier som dödades av tyfonen Haiyan väldigt lite ansvar för klimatförändringarna, så frågan är vem som ska betala för förödelsen? USA har dock tills vidare lyckats blockera alla skrivningar som pekar mot någon form av skadestånd, det vill säga att industriländerna skulle ha ett särskilt ansvar för att betala för ”loss and damage” på grund av deras stora historiska utsläpp.

Vad var mötets viktigaste uppgift?
– UNFCCC (United Nations Framework Convention on Climate Change) arbetar nu efter den plan som fastslogs i Durban för två år sedan om att ta fram ett nytt heltäckande klimatavtal som ska förhandlas klart hösten 2015 på ett toppmöte i Paris, men som ska träda i kraft 2020.
Bara två år återstår men mycket få konkreta framsteg gjordes i de mycket omfattande förhandlingar som krävs innan ett avtal kan undertecknas i Paris, och om inga dramatiska förändringar sker i de globala styrkeförhållandena tyder allting på att Paris blir ytterligare ett nederlag. Faktum är att UNFCCC ännu inte lyckats genomföra de ytterst begränsade överenskommelser som gjordes i Köpenhamn 2009. Fortfarande saknas konkreta pengar och löften om tillräckliga utsläppsminskningar.

Vad tror du om resultatet av årets möte, finns det hopp?
– Det mest hoppfulla i förhandlingarna var utan tvekan att de fattiga länderna och miljörörelsen skärpte tonläget mot den hopplöshet och cynism som de rika länderna, inklusive Sverige och EU, står för. Jag hoppas att miljöorganisationernas uttåg från de sista dagarnas förhandlingar leder vidare till att de lägger större fokus på att aktivt mobilisera människor och rörelser i en kamp mot de ekonomiska och politiska makthavare som med öppna ögon har lett in mänskligheten på ett livsfarligt spår. Det är trots allt inte på klimattoppmötena som styrkeförhållandena bestäms, de kommer inte att kunna förändra någonting om det inte finns ett starkt tryck underifrån.

Liza Ahnland

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.