Kajsa Ekis Ekman: ”Greklands problem är inte krisen, det är åtgärderna mot den”

08 november 2013

Förstasidan, På plats, Politik, Reportage

Kajsa Ekis Ekman. Foto: Emma Lundström

Grekland just nu. Korruption. Generalstrejker. Fattigdom. Fritt fall från allt vad välfärd heter. Landet som fick bära skulden för den ekonomiska krisen 2009, går minst sagt på knäna. Om detta har Kajsa Ekis Ekman skrivit en bok: Skulden: Eurokrisen sedd från Aten. I veckan berättade hon om sina erfarenheter och tog Grekland till ett kök på Söder i Stockholm.

Ett kök på sjunde våningen. Fullt till sista stol. Pepparkakor på bordet. Bitande rå höstkyla utanför. Men i köket stiger värmen stadigt. Vi befinner oss på Södersocialisternas köksmöte. Möten med syfte att samla människor med hjärtat till vänster som vill diskutera samtiden. Den här gången är temat ”Grekland. Skuldkrisen och demokratin.” Historikern Håkan Blomqvist hälsar välkomna och gör lite reklam för en riskkapitalistsafari till Stureplan, som Folkkampanjen för Gemensam Välfärd ska hålla den 20 november. Sedan drar Kajsa Ekis Ekman igång.

Det började med att hon fick ett telefonsamtal från en grekisk vän som berättade om den så kallade Trojkans planerade sparpaket. Sade: ”Om det här går igenom har vi ingen framtid.”
Intresset var väckt och Kajsa Ekis Ekman for till Aten. Hamnade rakt in i de två mest turbulenta åren i Greklands historia sedan diktaturens fall 1974.
Då, 2011, kom hon till massprotestmötena på Syntagmatorget. Fick känslan av att krisen var något positivt, i det närmaste en social omvälvning. Människor från alla yrkeskategorier och politiska tillhörigheter höll tal, det fanns något triumfatoriskt i luften. Nu, två år senare, är det annorlunda:
– Torgmötena har slutat. Det är strejker istället. Men avtalet med Trojkan består.
Hon nämner den skyhöga arbetslösheten. 30 procent av befolkningen, 70 procent av de unga. Nämner lönerna som ofta inte betalas ut. Om de betalas ut har de halverats. Folk har inte pengar till mat och hyra. Även om de jobbar hela tiden.
Kajsa Ekis Ekman menar att situationen har gjort folk politiska, att det i början talades mycket om direktdemokrati, men att många inte orkar längre, bara vill ha en ordentlig lön. De utbildade emigrerar. Landet töms på människor och kunskap.

Samtidigt fortsätter samhället att vara politiserat. Sverige ter sig avpolitiserat i jämförelse, menar Kajsa Ekis Ekman:
– Vad krisen har gjort är att den har skapat ett slags kollektivt medvetande mellan människor. Det går att ta på stämningen inför till exempel en generalstrejk.
Hon berättar om hur en av landets två nationaldagar – den i oktober som innebär en militärparad till minne av att landet sade nej till fascism – 2011 istället blev en massiv protest mot Trojkan.
Det var den protesten som ledde till att premiärminister Giorgos Papandreou gick ut och sade att det behövdes en folkomröstning om sparpaketet. Något som ledde till att han omedelbart fick smäll på fingrarna av Tysklands förbundskansler, Angela Merkel, och Frankrikes dåvarande president, Nicolas Sarkozy.
Trojkan – som består av EU, Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF) – tyckte inte att Grekland kunde ha folkomröstning bara sådär. Papandreou avgick nästa dag. Istället tillsattes en koalition mellan högern och socialdemokraterna, med en icke folkvald bankchef som premiärminister.
– Det var som att luften gått ur folk. Demonstrationståget var som ett begravningståg, berättar Kajsa Ekis Ekman.

Men sedan vände det igen. När det till slut blev val, i maj 2012. Då gick vänsterparitet Syriza från fyra till tolv procent, eftersom folk röstade på partier som var emot Trojkan. Trots detta kunde ingen regering bildas och det utlystes nyval efter en månad. Men det fanns fortfarande hopp, säger Kajsa Ekis Ekman och beskriver stämningen på ett valmöte med Vänsterledaren Aleksis Tsipras där människor grät och sjöng medan ledaren sade att Trojkans avtal skulle vara historia efter valet.
Vänstern fick 27 procent. Men det hjälpte inte. En orsak tror Kajsa Ekis Ekman är att krisen inte märks lika mycket på landsbygden, rösterna där går till högern och socialdemokraterna. Dessutom hade tyska Financial Times skrivit artiklar på grekiska som uppmanade folk att rösta på högern, eftersom en röst på vänstern skulle göra att de stod pengalösa nästa dag. På en bank i Aten blev folk av med jobbet om de röstade vänster. De mäktiga ekonomiska krafterna visste vad de ville. Och folk var rädda för kaos.

Högern, socialdemokraterna och det tveksamma partiet, Demokratisk Vänster, bildade regering. Nynazistiska Gyllene gryning fick åtta procent. Kajsa Ekis Ekman ser det sistnämnda som ett krisfenomen. Hon hoppas att den senaste tidens arresteringar av medlemmar i partiet är början till slutet för fascisterna. Samtidigt tycker hon inte om bilden som många medier vill ge idag, den av ”den grekiska tragedin”. Dels för att det låter som att krisen skulle vara grekisk, dels för att det låter som att slutet kommer att vara sorgligt:
– Men det är en kamp som pågår. Det största med krisen är inte att Gyllene gryning har växt, utan att vänstern har växt. Den har 30 procent idag, jämfört med Gyllene grynings åtta.
Kajsa Ekis Ekman menar att eftersom socialdemokratin idag bara är ett tomt skal, går många över till vänstern, till Syriza. Något som inte bara är positivt för partiet, som börjar förknippas med socialdemokratins stelbenthet och förflutna.

Plötsligt kommer hon på sig med att inte ha gett själva bakgrunden till krisen. Snabbt rekapitulerar hon den amerikanska finanskrisen som eskalerade 2008 och spred sig till Europa. Talar om något som många glömmer att nämna: hur otroligt mycket pengar som Grekland använde för att stötta upp sina banker när krisen kom. Bankernas skulder överfördes till staten, till folket. Statsskulden gick från 100 till 143 procent. Dessutom hade högern mörkat budgetunderskottet vilket gjorde att det fattades en massa pengar när Papandreou fick makten 2009. I panik ringde premiärministern upp den dåvarande chefen för IMF, Dominique Strauss-Kahn och bad om ett nödlån. EU-ledarna kom på att de ville vara med och bestämma villkoren. Hur pengarna skulle användas, att det skulle vara fem procents ränta:
– Av de 219 miljarder de fått i lån har 211 gått tillbaka ut ur landet direkt för att betala räntan.

Trojkans krav på åtgärder har betytt att allt som kunde kallas välfärd i Grekland inte finns längre. Sjukhusen har inte mediciner. Lärarna inga löner. Budgeten för de psykiskt sjuka är i princip avskaffad, berättar Kajsa Ekis Ekman som också kan beskriva hur statliga byggnader säljs ut till högstbjudande. Allting reas ut, allt ska bort:
– Men det ingen pratar om när det gäller Grekland, är att EU lånar ut pengar med ränta, för att rädda de egna bankerna. Det handlar inte om att rädda Grekland. Det är oärligt.
Ett av kraven var att 150 000 offentligt anställda ska avskedas. Dessutom har Grekland tvingats skriva in i grundlagen att avbetalning på skulder ska gå före allt annat. Många av dem som Kajsa Ekis Ekman pratat med säger att allt som blir kvar av landet är en skuldkoloni.

Två dagar hade politikerna på sig att läsa igenom det omfattande avtalet innan det skulle röstas igenom i parlamentet. Kajsa Ekis Ekman berättar att en av de få socialdemokrater som verkligen läste varje rad, cyniskt nog var blind. Han insåg att avtalet inte skulle rädda landet och röstade nej. Tre minuter senare var han utesluten ur partiet. Strax efter beskedet om att Trojkans sparpaket var genomröstat började upploppen på gator och torg.

Något som Kajsa Ekis Ekman vill lyfta fram särskilt, är hur Grekland och grekerna framställts i medierna. Den allmänt accepterade bilden av lata människor som inte vill förändras och inte vill jobba:
– Västvärldens djupaste kris på åttio år skylldes på det grekiska folket. På att de grekiska trädgårdsmästarna arbetade för lite, på att de grekiska rörmokarna betalat för lite i skatt.
Det var en smutskastningskampanj med starka vibbar från 30-talet. Och Tysklands största dagstidning Bild drev på som allra hårdast. Kajsa Ekis Ekman ger exempel som skriker ren och skär rasism. Grekerna borde sälja sina öar. De festar bara loss med ouzo och vill inte jobba:
– Tidningen köpte till och med grekiska statsobligationer för att jävlas och inte gå med på skuldavskrivningen. De menade att allt var folkets och kulturens fel.
Och DN hakade på i samma anda. Grekerna levde lyxliv. Anders Borg fick uttala sig om att de pensionerar sig vid fyrtio års ålder.
– Det har aldrig varit så enkelt att vara grävande journalist. Det tog bara några minuter att kolla att det inte stämde, säger Kajsa Ekis Ekman som gick in på EU:s statistikbyrå, Eurostat, och fick uppgifter som gick stick i stäv med mediebilden.

Grekerna jobbar mest i Europa. I genomsnitt 42,2 timmar i veckan, att jämföra med medeleuropéns 37,4 timmar. Lönerna är bland de lägsta i området och grekerna pensionerar sig senare än till exempel svenskar.
Det blev kris. Europa ville ha en syndabock. Och skaffade sig en. Scenariot känns igen. Och det är vedervärdigt. Kajsa Ekis Ekman berättar att mediehetsen mot dem gjort många greker i det närmaste paranoida. De kan Eurostatsiffrorna på sina fem fingrar, för att kunna bemöta kritiken, och de frågar henne när hon kommer på besök, om svenskarna verkligen tror de här sakerna om dem. De upplever att de har fått skulden för krisen. En kris som de inte på något vis har ansvar för. Bankernas kris. Kapitalets kris.

Meningen med myten? Att lägga skulden någon annanstans än där den hör hemma. Lägga den hos rörmokare och taxichaufförer, istället för på banker, riskkapitalister och regeringar. Kajsa Ekis Ekman uppmanar oss att tänka femtio år framåt i tiden, att därifrån se tillbaka på en tid då Europa rasar ner i fattigdom, hemlöshet, svält. Och att då minnas att eliten svarade med att skylla allt på folket. Det bisarra i det. I att inte prata om euron som konstruktion, om att den inte ens verkar vara någon bra idé för det kapitalistiska systemet.

Om Trojkan vill kan den avskaffa fascismen i Grekland, menar Kajsa Ekis Ekman. När hon kom till landet 2011 talade ingen om Gyllene Gryning, de fanns inte. Efter valet fanns de plötsligt överallt. Hon tror att det handlar om att människor är så arga att de vill döda någon. Att det är då många börjar skylla på invandrarna:
– Problemet idag i Grekland är inte krisen, det är åtgärderna mot den. Det är bara en nedåtgående spiral. Grekerna kan inte hämta sig så länge det pågår.
Men Trojkans intresse är kortsiktigt. De vill rädda euron. Om Grekland går ur samarbetet rasar det.

Trots allt, mot alla odds, fortsätter folket att göra motstånd mot det som sker. Det sista som hänt är att folk börjar självorganisera sig och ta över sina arbetsplatser när ägarna sticker eftersom de inte kan betala sina skulder. Fabriker, sjukhus, tidningar och restauranger tas över av de anställda som inför lika lön för alla, även om inga löner finns att betala ut. Kajsa Ekis Ekman berättar om hur städer där pengarna tagit slut, istället infört egna valutor. Om hur solidariteten växer. Hur människor byter saker och tjänster med varandra:
– Större delen av samhället har övergått till en ekonomi som inte bygger på pengar.
Väldigt många betalar inte hyra men får bo kvar ändå.

Frågorna har börjat droppa fram i köket på Söder. Till exempel den om Grekland inte kan gå ur eurosamarbetet. Kajsa Ekis Ekman menar att de inte får, de andra länderna har för mycket att förlora. Tyskland och Frankrike tjänade på att införa euron, de sydeuropeiska länderna gjorde det inte. Ändå har till och med den grekiska vänstern gått på bilden av att de ska vara tacksamma för att de får vara med i projektet.
Någon frågar om fackföreningsrörelsen. Kajsa Ekis Ekman förklarar att den är väldigt politiserad, varit väldigt knuten till partier. Men att de två stora fackföreningarna, samt det kommunistiska facket, gått med i de två stora generalstrejkerna.
En annan frågar om sajten ”hradf.com” där de offentliga byggnaderna reas ut. Det handlar om att statliga byggnader säljs till privata företag som sedan hyr ut dem till staten igen.
– Det borde vara olagligt att sälja ut folkets egendom. På ”Blocket” skulle det klassas som häleri, säger Kajsa Ekis Ekman. Samtidigt menar hon att grekerna blir chockade när hon berättar att vem som helst kan äga en skola i Sverige. Det skulle aldrig kunna hända där, menar de.

Det är bara de åtgärder som är negativa för folket som har genomförts i Grekland. De sänkta lönerna och utförsäljningen av välfärden. De åtgärder som folket faktiskt var positiva till, som en reformering av skattesystemet, har inte skett. Eftersom eliten inte har lust att bli av med sina privilegier, sin nolltaxering.
Kajsa Ekis Ekman är noga med att understryka att Grekland hade problem med skatteflykt redan innan krisen, att det har gjort landet extra sårbart.

Vad finns det för hopp? Syriza? Kajsa Ekis Ekman förklarar att partiet vill ha bort avtalet med Trojkan, ställa in betalningarna men ha kvar euron. Att de ser den som ett medel för att utöva påtryckningar. Hon menar att partiet pratar om sina många gräsrötter men att de framstår som alldeles för toppstyrt för de människor som idag kämpar med att få vardagen att gå ihop överhuvudtaget. Självmobiliserarna tycker inte att de får hjälp från vänstern. De kallar sig snarare för anarkister:
– Anarkismen i Grekland är verkligen en stor kraft. Förtroendet för politiker och partier är så otroligt lågt.
När det gäller framtiden för Grekland är Kajsa Ekis Ekman pragmatisk. Hon ser att förändring krävs och hoppas att den kommer från något håll. Om vänstern väljer att dras ned av det gamla, eller lyckas stå för det nya, är avgörande. Oavsett så ser hon Grekland som ett radikaliserat land där mycket ännu kan hända:
– Jag kanske har fokuserat för mycket på det dåliga. Har ni grekiska vänner, åk dit och var med. Jag tror inte att motståndet kommer att dö ut. Jag anser att det är där slaget om Europas välfärdsstat står.

Kajsa Ekis Ekman signerar böcker och pratar med köksmötesdeltagarna. Hissen kämpar sig upp och ner i sjuvåningshuset för att ta folk tillbaka ut i den kalla, svenska novemberkvällen igen.
Och nästa dag är det återigen generalstrejk i Grekland.

Text och foto:
Emma Lundström

, , , , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.