Hur ska vi bekämpa Sverigedemokraterna?

30 november 2013

Förstasidan, Ledare, Nyheter

“Vi är Sveriges verkliga oppositionsparti.” Det temat löpte som en röd tråd genom Jimmie Åkessons tal under Sverigedemokraternas (SD) landsdagar i Västerås förra helgen. De andra riksdagspartierna liknades i sammanhanget vid ”olika falanger i samma socialliberala parti”. Endast Sd förespråkar, enligt Åkesson, ökade satsningar på försvaret, skärpta straff, EU-negativ politik och ett resolut motstånd gentemot ”massinvandringspolitiken”. Åkesson menar att den stora striden idag inte står mellan vänster och höger utan ”mellan internationalism och nationalism, mellan socialliberalism och socialkonservatism”. Så försöker han koka soppa på en uråldrig spik och torgföra SD som det konservativa alternativet i svensk politik – en konservatism där även den gamla hierarkiska kyrkan och den traditionella familjebildningen mamma, pappa, barn har en central roll att fylla.

Som huvudfiende utpekades  socialdemokratin. Med budskapet riktat till Stefan Löfven sa Åkesson:  ”Om några månader drar vi igång en särskild kampanj för att visa att vårt parti är bättre och tryggare än ditt för Sveriges vanliga löntagare. Vi tänker visa att du och ditt parti svikit de idéer som en gång byggde folkhemmet.”
Det är inte förvånande att SD utsett S till sin främste opponent inför det kommande valåret. Opinionsmätning efter mätning indikerar hur partiet allt mer skär in i svensk arbetarklass. I Novus senaste mätning från oktober är SD – med 16,8 procent – näst största parti bland LO-kollektivet. S har 54 procent, men Sd överflyglar klart V med dess 11,2 procent.

Hur ska vi då bekämpa SD? Ja, det handlar inte alls, som liberalerna hävdar, primärt om att ”upplysa” det svenska folket om vilka inhumana värderingar Sd står för. Det handlar inte heller om, som inte minst Henrik Arnstad gör i sin omtalade bok Älskade fascism, att fasciststämpla SD, en etikettering som genom att den rimmar illa med den faktiska verkligheten skjuter över målet. Självklart är det inte heller frågan om, som vissa autonoma grupper verkar mena, att på olika sätt attackera enskilda medlemmar i SD.

Nej, för att steg för steg tappa luften ur SD:s konservativa och främlingsfientliga projekt handlar det om att på såväl det organisatoriska som ideologiska planet vitalisera Arbetar- och folkrörelsesverige. LO:s medlemsras – från en gång i tiden 2,1 miljoner till dagens 1,5 miljoner – måste brytas och vända. LO måste bli en mer kämpande och demokratisk organisation, som inte heller bara i ord tar strid mot bemanningsföretag, tillfällighetsanställningar och bristen på till heltid. På varenda arbetsplats måste det finnas en facklig representation som direkt möter varje nyanställd och som ständigt påpekar att det här handlar om klassolidaritet oavsett nation eller hudfärg.
När det gäller folkrörelsearbete är det också idag inte minst viktigt, för att rida spärr mot den grumliga sörja som SD representerar, att kampen mot vinst i välfärden får ökad anslutning och genomslag – samt i sin förlängning konkret framgång!

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.