Erdoğan i Sverige – Bildt behöver Turkiet i samarbetet med nato

19 november 2013

Förstasidan, Nyheter

Erdogan

Den turkiske premiärministern Recep Tayyip Erdoğan gjorde ett officiellt besök i Sverige förra veckan.
Besöket handlade i stort om Turkiets medlemskap i EU och Turkiets ställningstagande gentemot Syrien och Mellanöstern. Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) välkomnade honom med öppna armar.
Inför Erdogans besök skrev Carl Bildt i Dagens Industri att ”…det är först under det senaste decenniet som den gamla militärstyrda statsapparaten transformerats mot ett mer genuint folkstyre, och ett öppnare samhällsklimat… Under Erdogans ledning har ett nytt Turkiet växt fram…”

Även statsministern Reinfeldt var positivt inställd till Erdogans besök och Turkiets eventuella medlemskap i EU.
Jag blir självklart inte förvånad över att Carl Bildts och Reinfeldts vinstintressen går före människan när de frivilligt blundar för alla mänskliga rättigheter som Erdogan och hans parti en efter en skövlar bort i Turkiet, även medan jag bokstaverar mina ord på tangentbordet i detta ögonblick.
Inte heller blir jag förvånad när Carl Bildt avslutar sin text i DI med att ”Turkiet är den knutpunkt EU behöver för en diversifierad energiförsörjning med bas inte minst i Centralasien och sydöstra Medelhavet. På det säkerhetspolitiska området behövs Turkiets bidrag till EU:s civila och militära krishanteringskapacitet och ett bättre fungerande samarbete mellan EU och Nato. Det kan inte ske utan turkisk medverkan.”

Det är exakt vad det handlar om. Vinst, profit, pengar, makt och död åt folket. Att gömma sig bakom fina ord som demokrati, utveckling och framsteg är väl inget nytt för dessa korrupta stora vita män där allt handlar om ett spel med vinnare och förlorare som gör de rätta eller felaktiga politiska dragen? Var i detta ska jag finna mig trygg och lycklig?
Erdogan har suttit vid makten i tio år i Turkiet. Han och Turkiets nuvarande president Abdullah Gül är grundarna till Rättvise- och utvecklingspartiet, AKP. Detta parti är ett islamiskt parti med djupt troende ledare och ledarinnor. Detta parti har regerat ensamt och fritt över landet ända sedan 2002. I valet 2011 fick partiet 49,8 procent av väljarrösterna.

I början av dess styre satsades det på infrastrukturen, vattenledningarna, statsskulderna, trafiken, luftföroreningarna med mera. Allt var fint uppmålat och de flesta väljarna köpte det hela. År in och år ut. Statsskulden har minskat, inflationen har sjunkit. Skulden till IMF har betalats av i år. Allt detta på bekostnad av folk som inte haft jobb, inte haft framtidstro eller en stimulerande tillvaro.
Under hela denna tid har samhället blivit mer och mer ett kontrollsamhälle där olika livsstilar har börjat ifrågasättas, slöjan kommit in i politiken, marknaden och hemmafrubjudningarna som ett attribut för regimpartiet AKP. Där femåringar börjat sin skolgång med en bild på Erdogan i sina små händer som den stora ledaren, och den obligatoriska religionskunskapen om den allsmäktige som ser allt, som straffar allt och alla som inte lyder honom.

Dessutom: sedan när har Pinocchio börjat be fem gånger om dagen? Det gjorde han i alla fall i de böcker som delades ut till skolbarn på skolgårdarna utan att skolledningarna grep in under de senaste åren. Terrorlagarna har fängslat flest journalister, flest ”tänkande” människor? Hur kan man döma en tanke som inte ens formats till ord eller handling? Motståndet har kämpats ner med censur, brutalt polisvåld, fängslanden, tortyr och orättvisa domar. Men IMF mår bra, likaså storkapitalisterna i Turkiet, och Bildt ler och Reinfeldt är nöjd.

Först nu på senare år verkar AKP ha börjat visa tänderna öppet. Sitt sanna jag som inte vill annat än despotiskt bestämma över folks olika sätt att leva, vad de tänker, vad de drömmer om… ”Jag har fått flest röster, jag bestämmer!” Tänket är inte demokrati! Konstruktiv kritik, fredliga motaktioner, sånger, filmer, internet, tjejernas korta kjolar, fåglarnas kvittranden i parkerna i Istanbul, till och med om att universitetsmatsalarna fylls av killar och tjejer som äter tillsammans, för att inte tala om studenter av olika kön som bor under ett och samma tak… Allt verkar ha börjat störa despoten Erdogan och hans parti.

Yttrandefriheten består enbart i att hans anhängare får tala. Annars kommer straffet! Enligt De Tillfångatagna Journalisternas Plattform (Tutuklu Gazetecilerle Dayanisma Platformu) i Turkiet visar den senaste räkningen gjord 24 oktober 2013 totalt 65 journalister i turkiska fängelsen. Deras namn, tidning, geografiska härkomst och fängelsetyp varierar. För att inte tala om journalister utanför fängelsemurarna som systematiskt hotas, skadas och trakasseras när de skriver samhällskritiska texter. Såsom jag gör nu.
När ungdomar demonstrerat plockas de i polisbussar, inte för att föras till häktet eller polishuset.. nej, till ett öde och tomt parkeringshus för att misshandlas med batonger och järnrör under hela natten eller nätterna så att de lär sig en läxa de inte kommer att glömma. Ty Erdogan, honom säger vi inte emot, honom lyssnar vi på och lyder. Vilket rättsväsende är detta?

Nu verkar han också vara bron över till Mellanöstern, där målet egentligen är makt och mera makt åt honom och hans anhängare. Syrien och dess folk… ja, dem välkomnar Erdogan, med ett tält och en brödlimpa (inget däröver). Det ser fint ut i internationella medier. Sedan bygger någon i landet två meter höga murar längs med hela gränsen mellan Turkiet och Syrien. Ingen verkar vilja prata om när och hur det beslutet togs.
Och på ett officiellt besök i Sverige talar vi om för journalister vilken nyckelroll Turkiet tillhandahåller i relationerna mellan Europa och Mellanöstern. Hjälp lite, gråt ett par tårar, bygg en mur.. få det se ut som du nu har nått en gräns och har rätt att ingripa.. och sen? Vi väntar och ser…

Parlamentsvalet väntar 2015. Jag hoppas djupt att inte återse vare sig Erdogan eller AKP i styret i framtiden. Enda lösningen är att tänka planetiskt, agera ekosocialistiskt och ekofeministiskt. Vi har rätt och det vet makthavarna, och därför måste de hota oss, tortera oss, döda oss och utrota oss. Om det inte vore för sådana som vi skulle livet stanna och härskarna dansa över våra trötta slavsjälar. Avbryt förföljelsen av författare, journalister, oliktänkande politiker och representanter för etniska minoriteter i Turkiet! Frige alla 10 000 politiska fångar i Turkiet och avbryt byggandet av skammens mur vid den syrisk-turkiska gränsen! Och det nu!
Eilem Dal

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.