Syriendebatten: Inse tragiken! Nog med fantasier! Se verkligheten!

18 oktober 2013

Debatt, Förstasidan

I Internationalen nr 41 om konflikten i Syrien och hur socialister skall förhålla sig till denna säger sig Ronny Åkerberg (RÅ) ”leta förgäves efter opponenternas ’principer’”.
Det är en märkligt närsynt läsning eftersom vår artikel uttryckligen sade: ”I detta krig som nu pågår ökas genom våldet splittringen mellan arbetare, bönder och fattiga som i själva verket borde kämpa tillsammans mot överhet och imperialism.”
Vad är det annat än en övergripande principdeklaration om att vi vill se Syriens arbetare, bönder och fattiga i förenad kamp mot överhet och imperialism?
Låt oss därför övergå till att diskutera den konkreta situationen i Syrien och hur vi bidrar till att få slut på inbördeskriget på ett sådant sätt att det leder till bestående framgångar för Syriens arbetare, bönder och fattiga.

Enligt RÅ pågår en revolution där ett ”folk reser sig för att störta en diktatur”. Så ser inte vi saken. För oss är inte begreppet folket särskilt relevant i sammanhanget. Ett folk består av olika klasser och i Syrien finns även ett stort antal etniska, nationella, religiösa grupper. Och det är inte sant att hela folket står mot Assad. Verkligheten är komplexare än så.
Vi vill stödja de ”socialistiska krafterna”, vilket RÅ menar är fel eftersom det ”förskjuter perspektivet bort från kampen för demokrati till en socialistisk kamp som inte står på dagordningen”. RÅ uttrycker här en klassisk stadieteori: Först demokratisk revolution, sedan kamp för socialism. Vi däremot ansluter oss till idén om en permanent revolution som inte upprättar en kinesisk mur mellan olika revolutionsstadier. Vi är för stöd till socialister även under nuvarande upprorsfas, bland annat därför att vi vet att i länder som Syrien är till och med upprättandet av en borgerlig demokrati vanskligt och i alla fall kan inte landets problem lösas den vägen. Utvecklingen i Egypten och Libyen illustrerar detta.

Vi har pekat på att allt fler civila förvandlas till offer i ond spiral av våld och materiell förstörelse: 5-7 miljoner syrier är på flykt (utomlands eller i Syrien) och många har blivit dödade, lemlästade, torterade, våldtagna… Men RÅ undviker att diskutera vart kampen är på väg, dödläget i den väpnade kampen, det ökande sekteristiska våldet (till exempel mordet på minst 185 civila alawiter i Latakia nyligen) osv.
RÅ lämnar dock en öppning när han skriver ”vem önskar inte fred och vapenvila”. Bra, låt oss då diskutera hur det kan åstadkommas.

Oppositionen är en mycket heterogen samling, där progressiva och socialistiska krafter är mycket svaga. Det är bland annat detta som övertygat oss om att vapenstödet bör avföras från vår dagordning. Vi har varken distributionskanaler eller vapen. De som har sådant är USA/Nato (+ omgivande stater) och Ryssland/Iran och deras vapen går till deras förtrogna. Vapenstöd till oppositionen har för övrigt funnits länge, även om den inte fått avancerade vapen såsom luftvärnsrobotar – man vill inte riskera att de hamnar i ”fel” händer. 1
I stället för att ansluta oss till vapenlobbyn borde vi förespråka färre vapen (detta gäller i synnerhet vapenstödet till Assad). Om vapentillförseln stryps ökar pressen på de inblandade att sluta vapenvila, vilket i sin tur skulle göra det möjligt för massorna att aktivt delta i kampen.

RÅ skriver: ”Ska folket sluta försvara sig och bli slaktade av diktaturregimen?” Vem har sagt något sådant? Vi har pekat på en möjlig utväg ur slaktandet, inget annat. RÅ inser att det finns vacklande ”borgerliga krafter” i oppositionen. Vi tolkar detta som att allt fler börjat inse att en militär seger är avlägsen. Men RÅ drar den märkliga slutsatsen att vi borde ”stödja dem som slåss ännu mer”. Och lägg märke till: De enda krafter som vi vet inte är intresserade av ett slut på krigandet, det är fanatiska islamister.
När vi säger att det enda vettiga är att verka för att sätta stopp för dödandet, då ser RÅ det som en ”omoralisk ståndpunkt”!! Så fortsatt dödande är moraliskt?

Under rådande förhållanden får den masskamp som skulle kunna engagera såväl unga som gamla, både män och kvinnor en undanskymd roll, om den över huvud taget är möjlig – det är vapnen som styr.
RÅ anser att förespråkande av vapenstöd kan spela en positiv roll. Det tror vi inte alls. Det blir bara tomma ord, vi låter radikala utan att kunna påverka någonting. I praktiken sprider vi illusioner och bidrar till att försvåra diskussioner om andra vägval.
Väpnad kamp är inte liktydigt med revolutionär kamp, utan en av flera kampformer, en kampform som dessutom har många negativa sidor och konsekvenser, särskilt när den drar ut på tiden, vilket utvecklingen i Syrien illustrerar på ett mycket tydligt sätt.

Stig Eriksson, Martin Fahlgren,  Anders Hagström, Peter Widén  samt Tomas Widén
(Medlemmar i Socialistiska Partiet)

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.