Svenskarnas Parti växer i opinionen

19 oktober 2013

Förstasidan, Nyheter

Förra lördagen höll Svenskarnas Parti sin höststämma. Det är en rörelse med vind i seglen som mobiliserar inför nästa års val.
I valet 2010 fick Svenskarnas parti ett mandat i Grästorps kommun, det första nazistiska parti sedan 40-talet att representeras i någon vald församling i Sverige. Under mandatperioden har de genom avhoppade national- och sverigedemokrater nått fyra fullmäktigestolar till. Även om partiet har rensat ut all uttalad raslära ur partiprogrammet och därmed lagt sig närmare de i sammanhanget mer rumsrena Sverigedemokraterna så är det tydligt att Svenskarnas parti är ett fascistiskt parti.

Svenskarnas Parti grundades 1994 under namnet Nationalsocialistisk Front, en organisation som utmärkte sig med sin uniformerade medlemskår och sin uttalade nazism. Som kamporganisation kunde Nationalsocialistisk Front sätta sin stämpel på otaliga misshandelsdomar, hatbrott och en direkt koppling till gärningsmännen vid Malexandermorden 1999, men något större samhälleligt genomslag blev det aldrig.

2008 bytte Nationalsocialistisk Front kostym och övergick i Folkfronten, som ett år senare på grund av namnregistreringsproblem döpte om sig till Svenskarnas Parti. I samma vända rensades den uttalade nazistiska ideologin, tillsammans med annat gammalt ”Blut und Boden”-gods, ut och combatkepsarna byttes mot slipsar.

Partiet har i propagandan lagt sig närmare Sverigedemokraterna, men vad gäller det underliggande politiska budskapet är det fortfarande programmatiskt rasistiskt och fascistiskt. Betydelsen bakom paroller som ”svenskheten sitter inte bara i kulturen” kan man inte ta miste på. Om debatten idag böljar fram och tillbaka om huruvida Sverigedemokraterna bör beskrivas som fascister eller ej råder det ingen tvekan vad gäller  Svenskarnas Parti. Bara förra veckan arrangerade partiet en manifestation utanför grekiska ambassaden i Stockholm, i protest mot grekiska rättsstatens nedslag mot det fascistiska Gyllene gryning.

För den som organiserat sig inom motståndet mot Svenskarnas Partis försök att kuppa Första maj, i år i Jönköping och förra året i Eskilstuna, är det uppenbart att partiet inte bara omfattar korporativistiska samhällsprinciper utan också gatuvåld som politisk kampmetod. Flera av partiets medlemmar deltog också i det ”medborgar­garde” som utsatte Husbybor för misshandel i samband med sommarens upplopp.
Att de trots detta förmår växa i opinionen pekar på att motsättningen mellan våldsutövande och parlamentariska framgångar inte nödvändigtvis är sann idag, inte bara i Grekland och Ungern, utan även i Sverige. Vad vi nu ser är ett Svenskarnas Parti som växer, inte bara på Nationaldemokraternas sönderfall, utan också på missnöjda sverigedemokrater som lämnat i protest mot partiets opportunism, fraktionsbildningar och privilegierade elit.

Det var en allt mer enad ”nationell” rörelse som höll sin höststämma i lördags och detta i en tid av medvind och normalisering av högerextrema åsikter. Skulle dagens politiska utveckling fortsätta står vi inför möjligheten att Svenskarnas Parti om några år befinner sig där Sverigedemokraterna befann sig i opinionen för femton år sedan. Det är ett parti att se upp för.

Johannes Jensen

 

Punkt 1 i Svenskarnas Partis parti­program
”Sverige skall även i framtiden vara svenskt: Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare.
Sverige behöver vara svenskt för att svenskarna skall kunna skapa sin egen kultur, sina egna seder och bruk samt fritt kunna välja vilka influenser som skall påverka eller berika Sverige från andra delar av världen.”

Blut und Boden  Ett  nazistiskt uttryck för att upphöja rasen till avgörande faktor för en nation.

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.