Djävulens advokat

19 oktober 2013

Böcker, Förstasidan, Kultur

Geir Lippestad Det vi kan stå för (Modernista 2013)

Det var med stor motvilja som Geir Lippestad tog uppdraget som Breiviks försvarsadvokat, men han övertalades av sin fru som är sjuksköterska och sa att om Anders Behring Breivik hade kommit skottskadad till sjukhus, skulle hon göra allt i sin makt för att försöka rädda terroristen.
Första mötet med massmördaren från Utöya är lika makabert som man kan vänta sig: ”I grund och botten hade Breivik bara ett bekymmer, och det var ett mycket litet sår på ett finger. Han förmodade att det kunde vara en liten benflisa från ett exploderat kranium som borrat in sig i fingret när han hade skjutit på nära avstånd utan att ha handskar på sig. Han befarade att såret höll på att bli inflammerat, och påpekade gång på gång att såret behövde steriliseras”, skriver Lippestad.

Att en rättstat måste erbjuda en försvarsadvokat även för en massmördare och terrorist är en självklarhet. Men Lippestad ställs inför dilemmat att balansera mellan att försvara Breivik rent juridiskt, samtidigt som han inte vill bli förknippad med det som Breivik står för. Som när Breivik kommer in i rättssalen första dagen och inför kamerablixtarna lyfter sin hand i en fascistisk hälsning. ”Vi försvarare hade lust att sjunka ner genom golvet och försvinna. Nu satt vi där runt honom, som om han var en av oss, eller som om vi var hans meningsfränder. Jag försökte ge honom en hård blick för att markera ett avstånd, men den rann av fullständigt. Han hade ett nöjt leende på läpparna. Flera anhöriga grät.”
Men huvudpersonen i Geir Lippestads bok är inte Breivik, utan Lippestad själv. Han vill berätta sin historia, om sin familj och om hur privatlivet drabbades under rättegången. Det kan man förstå. Men som läsare är man ändå mer intresserad av Breivik, det är därför man läser Lippestads bok, och tyvärr blir det för mycket familjeliv istället.

Och är det över nu när Breivik sitter bakom lås och bom? Nej, menar Lippestad: ”Självklart finns det en risk. I Breiviks huvud fortsätter kriget mot det multikulturella Norge. Han ser fortfarande sig själv som kommendör med licence to kill. Visserligen kommer hans handlingsutrymme vara begränsat till isoleringscellen på Ila. Men så länge som han håller kriget vid liv i sitt huvud, bidrar han till att inspirera likasinnade i Norge och världen över.”
Trots det, menar Lippestad, får samhället inte censurera och förbjuda Breivik från att ha kontakter med omvärlden och skicka sina brev till meningsfränder. Lippestad går här möjligen för långt i sin liberala naivitet, och tror att samhället med de rätta argumenten och ren godhet kan bemöta och avvärja fascismen. Det tror inte jag.

Per Leander

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.