“Störta borgarna och ersätt dem med socialister!”

27 september 2013

Förstasidan, Inrikes, Nyheter, På plats

Kall luft och varm sol. Lördagen den 21 september. Mer och mer och mer folk till Medborgarplatsen i Stockholm. Ett par hundra fötter blir till fler än tusen par. Det är en viktig dag. Det är ett avstamp. En tydligt nedsatt fot inför valet om ganska precis ett år. Det är samling runt hela landet. Det är brandtal och talkörer och skratt och ilska. Och så var den igång. Folkkampanjen för Gemensam Välfärd. Folkkampanjen för demokrati och värdighet.

Solen lyser bara över halva Medborgarplatsen. Framme vid trappan där talarna står, är det riktigt höstkyligt. Men det gör ingenting. För talen är desto mer brinnande. Och människorna runt omkring verkar fyllda av energi. Det här är ingen slentriandemonstration. Det är en upptakt. Hälsningarna strömmar in från andra delar av landet. Det manifesteras i tio andra städer. Slagorden ekar från tusen röster på Rådhustorget i Umeå, från tusen röster på Gustaf Adolfs torg i Göteborg. Från Malmö och Uppsala.
Elise Borderline Trio spelar starkt medan platsen fylls. Sedan ropar konferenciererna, läkaren Theo Bodin, och Linda Tillybs från GS-facket:
– Vi är här för att vi vill stoppa vinsterna! Är vi här för att försvara och utveckla den gemensamma välfärden?!
”JA!”, kommer svaret enhälligt från publiken och dagens första talare kliver fram till mikrofonen, sjuksköterskan Gunilla Wettersjö:
– Det är dags för svenska folket att ta ut bettskenan och börja skrika, vi måste sluta vara så behärskade.
Hon berättar om hur vården tappar fokus på de sjuka, om de ökande hälsoskillnaderna hos befolkningen, om den skadade yreksstolheten:
– Vad är demokrati? Att i handling hjälpa de svaga, de sjuka, de som är utanför. Vi måste riva bort byråkratin och återskapa en behovsstyrd vård. Vi ser inifrån vad som behövs, det är vi som ska styra vården, inte byråkratin. Upp till kamp!
Gymnasieläraren Freddy Grip ger exempel på hur vinstintressen i skolan är skadligt för eleverna, lärarna och demokratin. Han har en vän som arbetar på ett privat gymnasium där arbetsbelastningen är 30 procent högre än på Södra Latin, där han själv arbetar:
– Det är hög omsättning på lärarna, för att lönerna ska hållas nere, och för att lärarna inte orkar. Bolagsvinst går före undervisningen. De säger att vinstintressena krävs för den så kallade valfriheten. Men det gör mångfald till enfald.
För honom är frihet att kunna gå kvar i sin skola, att skolan inte läggs ned för att vinstintressena drar vidare, som skedde med Idrottsgymnasiet i Karlstad, och John Bauerskolorna. Han talar också om friskolor som väljer bort elever med särskilda behov, för att de inte vill lägga pengar på särskild undervisning:
– Det är inte värdigt en demokrati. Idag står vi här tillsammans och säger tydligt nej till vinster i välfärden.

Sanna Tefke, vårdbiträde i hemtjänsten och en av initiativtagarna till Folkkampanjen, menar att hon först tänkte att det var omöjligt att säga allt hon ville på de tre minuter talarnas tilldelats, sedan tänkte hon på allt hon måste hinna med under betydligt mer tidspress när hon arbetar:
– Tre minuter är tre minuter mer än vad vi i hemtjänsten får på oss att ta oss från en brukare till en annan. Tre minuter mer än vi har för att gå på toaletten, eller för att vila mellan de femton-tjugo besök vi ska åstadkomma under en dag, säger hon och fortsätter:
– Men vad blir priset? Nedmonteringen av välfärden har under de senaste åren skett med en takt som bara kan matchas med Chile, efter militärkuppen. Vården och omsorgen har blivit nyliberalernas experimentverkstad och riskkapitalisternas kassako. Idag finns det inget utrymme för behovsstyrd vård eller bra villkor för de vårdanställda i Sverige. Resultatet har vi kunnat se: vanvård och usla villkor. Men oppositionen växer varje dag. Det här är startskottet för den förändring som vi behöver få. För det räcker nu, vi vill inte ha mer skandaler, vi vill inte ha mer vanvård och vi vill inte ha mer vinsthets i vår värlfärd!

Satirikern och ordföranden för Artister för Fred, Olof Buckard ser dagens samling även som en freds- och ickevåldsmanifestation. Han skräder inte orden:
– En ekonomiskt ojämlik värld, klyftornas värld, är den farligaste tänkbara värld att leva i. Om basbehoven inte blir tillgodosedda är det helt i sin ordning att medmänniskan blir en motmänniska, medborgaren en motborgare.
Han citerar Heidenstam: ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.”
Det får starka applåder.
Han citerar också Martin Luther: ”De som vet att sko sig på andras bekostnad, de är aktiva mördare […] de bryr sig inte om världen går under, bara de får sina pengar”.”
– Mördare brukar man spärra in, hos oss har den kategorin mördare ständig permission och hög status: riskkapitalister och liknande anhang som det kryllar av inom den oheliga Alliansen. Titta på vår avgående biståndsminister, Gunilla Carlsson, som kallt beräknade att hon får sitta kvar så länge att hon kan roffa åt sig elva miljoner i pension efter en uppenbart misslyckad karriär.
Han får rungande applåder och hurrarop när han talar om de kriminella dimensionerna och avsaknaden av etik i nedmonteringen av välfärden.

”Carema, Attendo, riskkapital, ut ur vården, lämna det ni stal!”, ljuder över Medborgarplatsen. Sedan är det Kajsa Heinberg från tvärfackliga ”Nu bryter vi tystnaden” – ett nätverk som bildades för att bryta tystnaden om villkoren som präglar det sociala arbetet och socialtjänstens verksamhet:
– Vi ser det som vår uppgift att påtala de strukturella problemen som vi ser, där utsatta grupper i samhället får det svårare, samtidigt som vi som arbetar med socialt arbete får en tyngre arbetsbörda och en sämre arbetsmiljö. Vi konstaterar att socialtjänsten idag inte lever upp till socialtjänstlagens intentioner.
Hon beskriver en socialtjänst med resursbrist, strukturproblem och hög personalomsättning. Om svårigheterna att bedriva ett socialt arbete som är förebyggande, kontinuerligt och långsiktigt:
– Nu bryter vi tystnaden vill se ett välfärdssamhälle värt namnet och vi försvarar ettt mänskligt samhälle där alla här rätt till en andra chans. Strukturella problem kan inte lösas genom individuellt socialt arbete.
Hon nämner förändringarna inom a-kassan och sjukförsäkringarna, den eskalerande bostadsbristen, de stora barngrupperna på förskolorna, indragningen av förebyggande skolhälsovård, besparingarna inom fritidssektorn, segregationen och massarbetslösheten som strukturella faktorer, och säger att socialtjänstlagen måste gå före att hålla budget. Applåderna ljuder.

Det pågår demonstrationer över hela Europa just den här dagen. För fängslade arbetaraktivister i Iran. Vi applåderar för det och sedan talar pendeltågsföraren Martha Agirem, SEKO-facket, om den undermåliga bransch hon jobbar i, om otrygga anställningar och dålig arbetsmiljö:
– Min och mina arbetskamrater verklighet är eftersatt underhåll och nästintill ickeexisterande upprustning. Det är er verklighet också.
Återigen är det fråga om skattepengar som hamnar i privata fickor. Och att samhällsservice måste ingå i välfärdsbegreppet, att kunna ha telefonuppkoppling, skicka brev och ta ett tåg som kommer fram i tid.
– Nästa år är det val. Byt för fasiken regering! Men se också till att den regering som sitter värnar om välfärden.

En av initiativtagarna, Håkan Blomqvist meddelar att det inte bara är en protest, utan också världens största tipspromenad för välfärd. Jan Hammarlund spelar ett par låtar. Vi får också lyssna till Evelyn Cornejo från Chile – det andra landet i världen där fria vinster i skolsystemet tillåts.
Sedan är det är dags att gå mot Mynttorget.
Solen lyser på plakat efter plakat. Slagorden avlöser varandra. Tåget är massivt. En stor vit ballong med orden ”Jalla, jalla, välfärd åt alla”. Studsar mellan händer, blir föremål för en polisreprimand.
Stämningen är hög. För den stora uppslutningens skull. För känslan av att ett folkuppror faktiskt är på gång. Rrriot Sambas rytmer ekar mot fasaderna längs Götgatan, samsas om luften med slagorden som avlöser varandra, inte tystnar en enda gång under hela vandringen till Mynttorget. Röster skriker sig hesa med ramsor som: ”Vi vill ha barn, vi vill ha barn, vi vill ha barnomsorgen kvar!”, ”Ropen skalla, bostad åt alla!” och ”Stoppa regeringen i sophanteringen! Stoppa Alliansen i en bur på Skansen!”
Människorna vid sidan av ser glada och upprymda ut. Somliga kliver in i den vandrande massan och går med.

På Mynttorget lyser solen varm. Jazztrion Brus spelar när tåget anländer och fyller platsen. Lärarstudenten Lina Westerlund berättar om lärare hon talat med under sin praktik och som inte längre ser tillstymmelsen till det yrke de en gång kom ut till. Idag vittnar många lärare om sömnlösa nätter, så tajta scheman att det inte finns utrymme för rast, travar av pappersarbete, och kontroll. Kreativiteten och arbetsglädjen dödas. Samtidigt som skolan misslyckas med sitt uppdrag att ge varje elev möjlighet att uppnå sin fulla potential, eftersom föräldrars utbildningsbakgrund idag avgör hur en elev klarar sig:
– Men politikerna pratar inte om det utan om att alla ska få godkänt, och att alla ska ha rätten att välja. Istället för en rättighet har skola och utbildning blivit en marknad. En marknad där pengarna går till marknadsföring istället för till nya skolböcker, där eleverna är kunder och lärarna ska göra karriär.
Hon avslutar med att kräva att riskkapitalisterna kastas ut ur vård, skola och omsorg, och vill att vi applåderar föräldrarna till de elever som är i behov av extraresurser, som med sin kamp fått politikerna i Stockholms stad att backa när det gäller nedskärningarna.

Näste talare är Daniel Suhonen, chef på tankesmedjan Katalys. Han hoppar upp på scenen och meddelar att han slänger sitt manus eftersom tiden är så kort:
– Vi har en högerregering som har greppet om makten, men ännu inte greppet om de svenska själarna.
Han översköljs av applåder innan han fortsätter:
– Alla siffor visar att svenska folket motsätter sig fritt vinstuttag, 90 procent motsätter sig den fria vinsten ur välfärden. 76 procent vill hellre avstå 250 kronor varje månad i sänkt jobbskatt, om de vet att pengarna går till skolan.
Mer applåder.
– Kamrater, de har inte greppet om själarna, men, som jag skrev i Dagens Nyheter idag: de håller på att skaffa sig ett grepp om själarna. Det högergänget som vi har vid makten just nu gör, är att de riggar ett system som gör egenintresset till en naturnödvändighet, för alla som är goda människor. De som bryr sig sina egna barn måste rigga en friskoleplats, de som bryr sig om sina föräldrar måste planera och placera morsan och farsan på ett riskkapitalägt ställe där man kan skjuta till en slant, så att man inte får liggsår eller får äta sina grannar till middag.
Applåder och skratt.

– I Stockholm har man på ett fräckt sätt gett bort allmännyttan i delar till de boende, så att till och med dem som inte ville köpa, inte kunde låta bli, säger han och vill få med två betraktelser till:
– Jag tror inte att det är en slump att det var i samma ögonblick som Wallenbergsfären och de stora företagen insåg att välfärden var en femtioprocentig BNP-andels vinstmarknad där de kunde tränga in, som Investor skaffade sig några socialdemokratiska kollaboratörer och murbräckor, som uttalade sig för deras vägnar. Jag tror inte att det var en slump att det var när det var strömhopp från socialdemokratiska kansliet till Wallenbergsfären, som Moderaterna slutade drömma om att montera ner den gemensamma välfärden, för att istället ge bort den som förläningar till sina MUF-kompisar.
Hurraropen slår upp mot den blå skyn.
– Så kamrater, jag ska hålla mig kort. Vårt land har tagits över av kapitalet. De styr tidningarna. De äger dem. De sitter i regeringen. Och som Marcus Wallenberg, 1962, sade till Tage Erlander, ganska fräckt, mitt i en TV-debatt: ”Du är VD för den offentliga sektorn.” Nu vill de där jävlarna ta över den posten också, och tillsätta den med en av sina egna. Och det är det nästa val ska handla om. Störta borgarna, och ersätt dem med socialister!
Jubel utbryter.

Fred Lane har tonsatt politiskt starka dagsverser av poeten Viktor Estby och ger oss några av dem. Som: ”Vår Gud är oss en Anders Borg som kräver ro när han utanförskapar.”
Han sjunger också en text som Viktor Estby skrivit till dem som protesterade i Ojnareskogen. Gruvboomen handlar också om vinstintressena:
– Gruvföretagen vill gärna plundra så mycket som de kan, och de har ingenting emot att förorena medan de gör det. Man undrar om det kommer att finnas någonting kvar i jorden för kommande generationer.
Anita Fredegård, utförsäkrad socionom, har hälsningar med sig från de cirka 85 000 som har blivit utförsäkrade:
– Det har drabbat oss, våra barn, våra närstående, anhöriga. Det har spridit sig som ett gift i samhället. Den rådande arbetslinjen är ett djävulens bländverk. I dagens Sverige behövs inga arbetsläger, det räcker med att du blir utförsäkrad eller arbetslös.

– Det här är startskottet på en folklig kampanj över hela Sverige där vi tillsammans, med all vår kraft, ska göra de här frågorna till de viktigaste valfrågorna i valet 2014! Vinster, nedskärningar och nedmonteringen av den offentliga välfärden kommer att fortsätta om inte vi tillsammans gör någonting, eller hur?, säger Theo Bodin och får ett klart JA till svar.
Han berättar att det kommer att bli aktion, en gång i månaden fram till valet.
Det blir lite mer musik och sedan en talare till: tidningens ETC:s chefredaktör, Johan Ehrenberg som börjar med att citera Peps Persson: ”Ett plus ett är två, två plus två är fyra, lönerna är låga, barna är dyra. Ska det va så svårt att fatta att det är falsk matematik, som gör den fattige så fattig och den rike så förbannat rik”.
– Det är Sveriges viktigaste politiska låt någonsin. 981 miljarder har Anders Borg sänkt skatterna med, och flyttat från det gemensamma till det privata. 981 miljarder, det är naturligtvis gratis sjukvård, det skulle betala höjda sjukersättningar, få bort arbetslösheten, vad ni vill. Och då säger han att han gör det för att rädda välfärdens kärna. Det betyder att det inte är barnen, inte de sjuka, inte de gamla, utan kompisarna på det moderata partikansliet som vill köpa välfärdsföretagen och ta vinsterna, det är välfärdens kärna enligt dem.
Johan Ehrenberg kommer in på massmediernas roll i sammanhanget:
– 90 procent av medierna i Sverige är blåa, de gillar Anders Borg. 90 procent är till för att föra ut en falsk matematik, säger han och slår ett slag för den röda morgontidning som ETC planerar att börja ge ut den 14 januari nästa år.
– Vi har en enkel slogan: ”Byt tidning, byt el, byt bank, byt regering!” Och eftersom jag gick i skolan när den var statlig, så lärde jag mig en annan slogan på grusplanen nämligen: ”Byttbytt, kommer aldrig igen.”

Upptakten är över. Men kampanjen har bara börjat. Vi är några tusen som har trampat Stockholms gator för välfärden. Flera tusen i hela landet. Talen har varit vittnesmål från ett samhälle som den nyliberala politiken gjort alldeles iskallt. Men under den iskalla ytan har ilskan sjudit, nu bubblar den fram. En kraftfull ilska som blandas med en hoppfullhet: att kanske, kanske är det nu som den över tjugo år långa nyliberala härdsmältan tar slut. De politiska partier som siktar på att vinna nästa val rekommenderas därför att inte köra på samma linje som Alliansen utan klart och tydligt slå in på en annan väg, en väg där den gemensamma välfärden inte är till salu, inte till något pris.

Text och foto:
Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.