Unik omröstning i Västerbottens landsting

06 september 2013

Förstasidan, Inrikes, Kommentar

Doroteaupproret foto: Doroteaupproret

Det ska bli folkomröstning i Västerbotten. På söndag.
Det gäller välfärden. Det gäller nedskärningarna. Det gäller vården. Det gäller hela landet.
I februari 2012 ockuperades sjukstugan i Dorotea i Västerbottens inland. Det politiska kravet: att landstingets beslut om nedläggning av de fyra akutvårdplatserna revs upp.

För boende i kommunen innebär nedläggningen av akutvårdsplatserna att den som blir akut sjuk efter klockan 17.00 på vardagar eller under helger, inte kan få vård annat än i grannkommunerna Åsele eller Vilhelmina. För dem som bor i fjällvärlden i de avlånga kommunerna kan det innebära en sträcka på sjutton mil för att nå en akutmottagning. Dessutom innebar landstingsbeslutet att ambulansen i Åsele kommun drogs in, och ersattes med en så kallad akutbil – en bil som inte får frakta de sjuka, bara vårda på plats – vilket gjorde att Doroteas ambulans skulle täcka ett mycket större område.
Ockupationen fick snabbt stort stöd i landet, många kände igen sig i ilskan över nedläggningen av välfärden i landsbygden.
En av ockupanterna, Margareta Dahlqvist talade då, i februari 2012, om vikten av att få folk att förstå att det inte bara handlade om fyra vårdplatser i en liten kommun i södra Lappland utan om hela Sverige, såväl glesbygd som stad: ”Det dras ner överallt. Folk märker det och kan relatera den här frågan till sig själva. Neddragningarna har pågått under en lång tid men nu börjar människor att reflektera och protestera.”

Det som föregick ockupationen av sjukstugan var ett förslag från Socialdemokraterna och Miljöpartiet i Västerbottens läns landsting. Ett förslag som gick ut på att hellre göra neddragningar i välfärden än höja skatterna. Nedskärningarna i inlandssjukvården var det mest kontroversiella i förslaget; akutplatserna i Dorotea och ambulansen i Åsele dropparna som fick bägarna att rinna över för lokalbefolkningen.
Vänsterpartiet vägrade gå med på förslaget. Det rödgröna samarbetet sprack och landstingsrådet Maria Grip (V) lämnade sin post i protest mot neddragningarna. Något som knappt uppmärksammades i medierna.

Doroteaupproret och namninsamlingen kopplat till det, resulterade i beslutet om den folkomröstning som nu äger rum. En omröstning som är unik eftersom det är första gången som en folklig opinion tvingat fram en folkomröstning i ett landsting.

Att sossarna och Miljöpartiet ligger bakom neddragningarna har gjort att de borgerliga partierna kunnat dra nytta av de folkliga protesterna i Dorotea, Åsele och övriga länet. De har lånat en vänsterretorik och skriver inför omröstningen uttalanden med rubriker som ”Västerbotten förtjänar en rättvis, jämlik och trygg sjukvård”. Rubriker som de inte kan ha särskilt stort stöd för bland de sina i regering och riksdag.
Desto större stöd har Vänsterpartiet. Partiledaren, Jonas Sjöstedt, kommer att vara på plats i Västerbotten under helgen, och partiet har konstaterat att det här kan bli startskottet för en kritik mot nedskärningarna i offentlig sektor, startskottet för en kritik mot utarmningen av välfärden och sveket mot glesbygden.

Folkomröstningen kan helt enkelt bli en brytningspunkt. Ett avstamp som ger ännu mer luft under vingarna till Folkkampanjen för Gemensam Välfärd så här lagom till uppstartmötet den 21 september.
För det är ju så att vikten oftast läggs vid vad marknaden tycker om den förda politiken. I och med folkomröstningen får istället medborgarna i Västerbotten säga vad de tycker om det som sker.
Och även om Socialdemokraterna i länet nästan verkar motverka valdeltagandet – och det därför finns en överhängande risk för att valdeltagandet inte når över de 50 procent som partiet har satt som gräns för att de ska ta resultatet på allvar – tyder mycket på att det blir ett ganska så tydligt JA till att återställa akutplatser och ambulans. Ett JA till en fungerande, gemensam välfärd där alla, på allvar, ska ha samma rätt till vård och omsorg.

Med tanke på det unika i omröstningen är det relevant att fundera kring varför den får så pass lite uppmärksamhet i de stora riksmedierna, och även hyfsat lite i lokalpressen. Borgerligheten vill inte kännas vid det som sker.
Men tystnaden i medierna kan inte lägga locket på det som håller på att hända.
Att det finns en ilska och en absolut gräns för hur mycket nedskärningar och privatiseringar folket tål, det går det inte att tiga ihjäl. Lika lite som det går att tiga ihjäl statens realisation på mark och vatten i gruvboomens namn. Nedläggningen av sjukvården, utan en tanke på lokalbefolkningen, utförsäljningen av framtiden, utan en tanke på lokalbefolkningen, är bara två sidor av samma mynt. Det är det rådande systemet. Det är nyliberalismen som visar sitt oberörda stenansikte. Det är något som går att förändra.

Emma Lundström

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.