Socialistiskt Forum Umeå 2013: ”Så länge tillväxt är ordet, är vi körda”

En aning av höst i luften. Parkera cykeln på baksidan av vad som fortfarande är Umeå stadsbibliotek. Ett sus genom björkarna. Bondens Egen Marknad pågår för fullt någon gata bort. Doften av vedeldning och nybakat bröd. Vid dörren till Folkets Hus: en röd affisch.
Det är lördag 31 augusti 2013 och Socialistiskt Forum Umeå har återuppstått. På tapeten: gruvboomen, bostadspolitiken och nedmonteringen av välfärden. Det är bara att spetsa öronen och kliva in.

Umeå Folkets Hus. Klassisk mark för ett socialistiskt forum. Här hölls det för allra första gången i Sverige, 1999. Sedan spred sig konceptet över landet. Men i Umeå tog det slut. Eller uppstod en paus. Tills nu.
Hamna mitt i ett kritiskt panelsamtal om gruvnäringen med rubriken: ”Ni får väl svälta ihjäl då.”
Passande ämne.
Regeringen har precis gett tillstånd för nickelgruvsprojektet som bolaget Nickel Mountain/IGE Resourcesplanerar i Rönnbäck, Tärnaby. I Umeälven. Trots aktiva protester från lokalbefolkningen. Miljöriskerna är stora. Samma sak i Kallak utanför Jokkmokk där brittiska Beowulf Minings dotterbolag Jokkmokk Iron Mines genomfört brytningar trots att aktivister och lokalbefolkning försökt och fortfarande försöker stoppa projektet med sina kroppar och ord.
Också vid Vättern kämpar man mot de vinstdrivna gruvjättarna.
Och på Öland.
Kampen om Ojnareskogen på norra Gotland har satt frågan på dagordningen. Nu talas det äntligen om regeringens mineralstrategi, realisationen på Sveriges mark och vatten.
Någon i panelen säger: ”Gruvor behövs, men vi måste vara noga med var vi lägger dem. Det borde finnas ett moratorium på farliga, miljöförorenande verksamheter.”
Det talas om de styrandes tillbedjande av ett ord allena: tillväxt.
Madeleine Eriksson, lektor i kulturgeografi – som skrivit en doktorsavhandling om bilden av Norrland i medier och populärkultur – menar att ordet har blivit lag, att tillväxt ses som en naturkraft som vi inte kan välja om vi vill ha eller inte.
– Det är ju självklart att vi borde sluta prata om Norrland som en koloni. Det som händer idag har väldigt mycket likheter med 1600-talet när skogarna plockades ur utan en tanke på lokalbefolkningen. Det finns hur mycket pengar som helst i bolagen, men hur mycket går tillbaka till lokalbefolkningen? Många känner att de måste vara för gruvorna, att de måste ta chansen. Det är tankar från ett folk som är koloniserat. Det krävs otroligt mycket kraft att ändra tillväxtpolitiken, att få den att bli något annat. Vi skulle behöva förändra debatten helt.

– Det handlar om politisk vilja, säger Oscar Sedholm, ledamot i Sametinget för Jakt- och fiskesamerna. Han fortsätter:
– Det är uppenbart att hela den moderna politiska arenan ägs av tillväxttanken, av företagsintressena. Vi förväntas hålla koll på hur bra det går för julhandeln, i procent. Idag anses Keynes vara omodern, den nyliberala tillväxttanken modern. Men det är ingen naturkraft, det är något vi kan förändra.
Han menar att den politiska arenan helt har spårat ur. Påpekar det absurda i att Socialdemokraterna inte ens vågar säga att de skulle kunna tänka sig att sänka skatterna: ”Vad ska man då göra?!”
– Det handlar om att förändra det politiska Sverige.

Moderatorn, Sametingsledamoten Sara Larsson, menar att det måste vara en stor befrielse för regeringen att se de norra delarna av landet som en koloni:
– Det gör att de slipper ta itu med de samiska rättigheterna, med avfolkningen, med skolorna som läggs ned.
Madeleine Eriksson håller med en kvinna i publiken om att vi alla måste konsumera mindre, men hon menar att problemet är mycket större än så. Att det inte ligger på individnivå. Att det måste lösas politiskt. Att det behövs en systemförändring. Att de med mest makt också har störst ansvar att förändra.
– Så länge tillväxt är ordet kommer ingenting att förändras. Så länge tillväxt är ordet så tror jag att vi är körda, för att uttrycka det diplomatiskt, säger Oskar Sedholm.

Arne Müller som skrivit boken Smutsiga miljarder – den svenska gruvboomens baksida menar att om den rådande gruvboomen ska klaras av så måste mer av ett helhetsperspektiv till, synen att ett gruvprojekt måste ge mer av en samhällelig utveckling, inte som nu: internationella bolag som kommer, tar mineralerna ur marken och försvinner, utan en tanke på miljökonsekvenser eller utlovade långsiktiga arbetstillfällen.
Johanna Paulsson från Jordens Vänner påminner om Ojnareupproret. Hon har hört Fältbiologernas Alva Snis Sigtryggsson berätta om hur människor med olika politiska färger, olika bakgrunder, träffades i kampen för skogen, och hur det ständigt pågående samtalet kom att handla om de större frågorna. Om det ekonomiska systemet. Om vad det innebär, och vad det borde innebära, att leva i en demokrati. Känslan av att samhällets förändringspotential finns i det samtalet.
Oskar Sedholm säger att han har med sig ett huvudfokus från arbetarrörelsen: ”Organisera, organisera, organisera.” Från Sametinget har han med sig ett krav: fullständigt stopp på prospekteringar inom samiska områden innan de samiska rättighetsfrågorna är lösta: vilka rättigheter bör den samiska befolkningen ha, och vilka samer bör ha dessa rättigheter.
– Min samiska släkt jojkar, fiskar och jagar, men vi är icke renägande. Vi har tappat rennäringen för att staten konfiskerade den rätten för oss. Vi anses inte ens vara sakägare när ett bolag kommer och ska spränga bort stora delar av de områden vi vistas i. Innan vi har löst de frågorna i samarbete med internationella organ som FN och EU, bör det inte prospekteras i sameland. Men i Sverige gör man sitt bästa för att fiffla undan de här frågorna i skuggan av de statliga intressena.

En trappa upp håller Folkkampanjen för Gemensam Välfärd i ett samtal om konsekvenserna av vinster i välfärden.
Kommer alldeles för sent eftersom seminarierna tyvärr krockar lite. Hinner ändå höra en del. Om att alla kritiska röster måste gå samman för att få stopp på det som sker. Om problemet att politik inte längre är ideologisk utan drivs utifrån det politikerna uppfattar att folk har vant sig vid. Som ett femte jobbskatteavdrag.
Frågorna är stora under frågestunden. Till exempel: Vad är politisk ideologi idag? Och: vad händer om politik inte handlar om ideologi längre?
– Vad händer?! Jo, Sverigedemokraterna händer. Det har vi kunnat förutse länge. Och saken är den att de bedriver politik. De har ideologi, säger stats- och genusvetaren Malin Rönnblom.

En annan frågeställare tar upp att offentlig sjukvård vill ha så friska patienter som möjligt, medan privat sjukvård inte är intresserad av hälsa, den vill ha sjuka kunder. Han menar att de politiska yttrandena kommer från molnfri höjd, att de som rör sig i verkligheten inte har någon talan.
Nils Lindholm, sjuksköterska och aktivist, tror att återförstatligande och återkommunalisering är ett bra och radikalt steg att ta:
– Det känns som science fiction, men det borde inte göra det.

Hinner höra en liten bit av en debatt om jämställdhetens öppningar och gränser. En mening som fastnar: att feminismen i viss grad institutionaliserats för att den uteslutit klassperspektivet.
Det talas om misstänkliggörandet av feminismen. Om vikten av att backa upp varandra. Om vikten av olika feminismer. Om att vänsterns stora utmaning är att förändra invanda mönster. Och om avideologiseringen av samhället.

Sedan lockar ”Bostaden som vara – bostadspolitikens nyliberalisering och makten över boendet”. Det verkar vara ett hett ämne. Knappt en stol ledig. Gamla och unga. De så kallade gentrifieringsprocesserna pågår över hela landet: nyrenoveringar, chockhöjningar av hyror, omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter, människor som tvingas lämna sina områden för att de inte har råd att bo kvar, som inte längre är önskvärda som hyresgäster. Inte längre önskvärda som kunder i det nyliberala, marknadifierade samhället.
Motståndet mot processerna pågår också. Lokalt baserade nätverk som Alby är inte till salu och Nätverket Järvas Framtid organiserar sig för en annan bostadspolitik, en annan samhällssyn.

Clara Lindblom sitter inte bara i exploateringsnämnden i Stockholms stadshus, hon är också förbundsstyrelseledamot i Hyresgästföreningen, verksam vid Institutet för framtidsstudier och en av dem som driver podcasten Vreden.
Hon ger oss en bild av övergången från en social bostadspolitik till en av västvärldens mest avreglerade. Hon har själv aldrig haft ett förstahandskontrakt. Nu bor hon i studentlägenhet och försöker skrapa ihop tillräckligt många poäng varje termin för att få ha den kvar.
Hon talar om den bostadssociala utredningen från 1934. Om den sociala bostadspolitiken. Modellen som i princip höll fram till 90-talet, Carl Bildt och nyliberalismens absoluta intåg.
En modell vars grundstomme var att bostadspolitiken skulle ha tydliga sociala målsättningar: alla skulle bo bra till rimlig kostnad. Alla skulle ha tillgång till bostad. Trångboddheten skulle byggas bort. Det skulle finnas investeringsbidrag, allmännytta och en neutral beskattning.
– Den var bra. Den levererade, säger Clara Lindblom och kommer sedan in på det mörka kapitlet: den stora bostadspolitiska reformen.

Nästan allt hände 1991 till 1994:
– Bostadspolitiken var det politiska område där omsvängningen märktes allra tydligast. Bostadsdepartementet lades ned. De statliga investeringsstöden sänktes kraftigt. Kraven minskade på kommunerna att tillgodose bostadsbehov. Det kanske kan låta futtigt. Men hela systemet bröts.
Fram till 1991 hade bostadspolitiken varit en statlig utgift på 30 miljarder per år. Nu blev den istället en intäkt på samma summa. Samtidigt sänktes bostadsproduktionen betydligt.
Den nyliberala reformen har också lett till kraftigt höjda boendekostnader för dem som bor i hyresrätt. Från 1986 till 2005 höjdes de med 122 procent.
Alliansen har fixat så att stoppregeln för utförsäljning av allmännyttan inte längre gäller och gjort fastighetsskatten till en plattskatt.

2009 kom den nya lagen om allmännyttiga bostadsbolag. Att de ska drivas med affärsmässiga principer.
– Nu finns det risk för ett andra skifte. Förhandlingssystemet är hotat. Renoveringarna av miljonprogrammen tvingar människor att flytta. Det finns risk för att allmännyttan säljs ut till slumvärdar. Det kan bli social housing, säger Clara Lindblom som ändå inte vill lämna oss alltför deppiga:
– Det finns två saker att göra. För det första: gör bostadspolitiken till en valfråga. Etablera bilden av det som saknas. Att hyresrätterna är för få och för dyra. För det andra: koppla ihop det lokala med det nationella. Skiftet påverkar allt, genomsyrar allt. Det är inte fråga om enskilda fastighetsägare, det gäller den förda politiken.

Ett annat panelsamtal handlar om vänstermedia. Om vilken roll vänstertidningar spelar idag. Vilken roll de bör spela. Hur de borde arbeta för att vara en verkligt alternativ röst till det rådande, en röst som i största möjliga mån försöker lyfta fram det som döljs under det allmänna, Stockholmscentrerade mediebruset. Vara ett forum där det skrivs om dem som inte hörs. Där det finns utrymme för att likt droppen som urholkar stenen nöta in deras budskap från nedskärnings- och privatiseringssverige. Nöta tills alla hör, tills det når fram.

Sista seminariet för dagen ger en tydlig och sorgesam bild av vad Umeås satsning inför Kulturhuvudstad 2014 får för negativa effekter på stadens omtalade fria och levande kulturliv. Om hur det stora, stadigt framväxande byggnadskomplexet Kulturväven, dit Stadsbiblioteket kommer att flytta, slukar pengar samtidigt som kommunen uttalat går med osthyvel över de etablerade fria scenerna för att få ihop pengar till vad som verkar vara ett gapande hål. Enligt uppgift saknar kommunen 150 miljoner när det gäller kulturhuvudstadsåret.
Hela situationen verkar smått absurd. Internationalen kommer att återkomma till den.

I Umeå har det blivit kväll. Forumet är över, för i år. Förhoppningen bland deltagarna är att det ska komma tillbaka. Bli en tradition och en politisk knytpunkt igen.
Folk dröjer sig kvar i samtal. Ute är det gyllengul kvällssol över cykelsadeln. Tankarna läggar sig tillrätta. Klar luft sveper kring kroppen när vi trampar iväg. Det är lagom varmt och stilla.

Text och foto:
Emma Lundström

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.