Kulturhuvudstad Umeå 2014: När kulturen bara är till för tillväxten

Lyftkranar, hål i marken, byggställningar utefter halvfärdiga väggar, presenningar över ännu öppna våningsplan i nybyggda hus. Att komma till Umeå nu är som att komma till en enda stor byggarbetsplats. Överallt pågår ombyggnationer, rivningar och nybyggnationer. Det satsas. I allmänhet. Men också i synnerhet. Umeå ska vara Europas Kulturhuvudstad 2014 och fasaden ska fräschas upp. Men vad händer under ytan? Hur ser de fria kulturaktörerna på det som sker, på sin roll i det stora projektet? Och hur ser de på Väven, det nya kulturhuset som växer fram mitt i stan? Emma Lundström har träffat Viktor Hariz från den fria musikscenen Verket.

Sagateatern, Verket, Scharinska. Humorgruppen Klungan. En internationellt uppmärksammad punkscen. Bokcafé Pilgatan med sitt otroliga utbud av författarsamtal.
Umeå är en stad känd för sitt levande, rika och fria kulturliv. En stad människor väljer att flytta till av den anledningen.
Just det omfattande och dynamiska kulturlivet, i kombination med framhållandet av samerna, som den exotiska krydda de får utgöra för staten när det passar, verkar ha varit huvudorsakerna till att Umeå fick bli Europas Kulturhuvudstad 2014.
Det låter ju fint. Och är kanske inget särskilt negativt i sig. Om det inte vore så att kulturhuvudstadssatsningen verkar dra undan stolen för mycket av just den fria kultur de säger sig vilja värna.
Det handlar om tillväxt.

Som en introduktion: när representanter från Sagateatern, Pilgatan, Allt åt alla, Verket och Folkets Bio möttes i ett panelsamtal under Socialistiskt Forum Umeå, sista helgen i augusti, talades det mycket om känslan av att kulturen inte räknas som värdefull i sig, utan endast som medel för den tillväxt som Umeå kommun verkar ha som mantra från morgon till kväll. Kulturen ska attrahera, locka, tilltala – speciellt nu i samband med kulturhuvudstadssatsningen – samtidigt som kommunen har tagit sig vatten över huvudet ekonomiskt och skär ner på just det som året förväntas lyfta: det rika kulturlivet. För det är svårt att fokusera när lokaler och bidrag försvinner.
Medan den mycket uppskattade, icke vinstdrivna musikscenen Verket försöker få ny lokal eftersom det ska bli höghus där de hittills hållit till, får gästspelsscenen Sagateatern – förvaltad av Umeå teaterförening – vara kvar på nåder ett år till:
– De har tagit bort vårt verksamhetsbidrag efter 2014 och vi får troligen bara vara kvar för att 2014 ska fungera, för att det nya kulturhuset inte kommer att bli färdigt, sade Jonas Nimrodsson under panelsamtalet, samtidigt som han ville dementera ryktet att Sagateatern skulle ha fått erbjudande om att flytta in i Väven.
David Svedbacken från Allt åt alla talade om hur alla pengar satsas på det stora kulturhuset, på att centralisera kulturen, likrikta rummet. Han talade om Väven som ett prestigeprojekt för turister, inte för Umeborna. Jonas Nimrodsson menade att risken är stor att det blir ett konferenscenter av det hela:
– ”Vi måste osthyvla föreningslivet”, säger kommunen. Känner ni er osthyvlade, Verket?! Det känns snarare som en stor jävla hammare!
Han var inte orolig för teaterföreningen i sig, utan för alla de organisationer och grupper som använt sig av Sagateatern för sitt uttryck.
Alla fem upplevde att kommunen tar gräsrotskulturen för given. Använder sig av den som PR men inte är beredd att betala för att den ska finnas kvar.

En av de drivande i det fria och brukarstyrda kulturhuset Verket, Viktor Hariz, satt i publiken under panelsamtalet. Några dagar senare sitter han på Umeå Bibliotekscafé mitt i stan. Också här ska det snart byggas om.
Viktor Hariz berättar att Verkets flytt inte har direkt samband med kulturhuvudstadsåret utan beror på byggboomen i stort:
– Det har med tillväxt att göra. Verkets nuvarande lokaler ligger mitt i det hetaste området. Den gjorde inte det 2006, när vi flyttade dit, även om de vi hyrde av skulle bygga nytt där tidigare än så här. Den ekonomiska krisen räddade oss. Vi fick tid att bygga upp en scen. Nu har läget förbättrats och de ska gå vidare med byggplanerna.
Verket ligger attraktivt. Vid älven. Det ska byggas höga hus. Kontor:
– En fri kulturförening är ju inte attraktiv på det sättet. Det är ingenting som drar in mycket pengar, eller status. Så vi får akta på oss.

På ett sätt förstår han det eftersom han ser att majoriteten i stan inte är en del av Sagateatern, Folkets Bio eller Verket:
– Vi är ju en liten minoritet. Rent demokratiskt sett så är ju det viktigaste i en stad sånt som hotell, shoppinggallerior och MacDonald’s… jag har inget problem med att erkänna det. Problemet är när vi som kulturförening, eller när samerna ska användas som alibi för en kulturell satsning vars syfte inte är kulturell mångfald, utan tillväxt och europeiskt enande. Det är oärligheten som jag stör mig på mest. Att den här staden, från politiskt håll, motverkade veganrörelsen och kallade oss terrorister när vi protesterade mot MacDonald’s, och nu lyfter fram att Refused [hardcorebandet] får pris från regeringen för sin goda inverkan på tillväxten. Nu passar det. Bristen på konsekvens stör mig. Det är okej att de slänger ut oss från stan, men då får de stå för det.
Samtidigt vill Viktor Hariz framhålla att det finns bra folk inom kommunen. Verket har fått bra hjälp från kulturnämnden.

Enligt Viktor Hariz har kommunen gjort sig av med all förmåga att påverka stadsbilden eftersom de har sålt ut alla sina lokaler. De lokaler som Verket nu kan komma att hamna i ligger i gamla I 20-området som kommunen ägde fram till för ett par år sedan då det såldes till det privata bolaget Lerstenen för en spottstyver.
– Jag har inte sett beslutet själv, men alla pratar om ett beslut som kommunen fattat och som innebär att de ska sälja ut alla lokaler som inte har med deras kärnverksamhet att göra. Genom att göra det förlorar man också makten att påverka staden. Den makten ligger nu hos de privata intressena. Därför måste man stimulera dem först, för att sedan i andra led kunna plocka upp lite smulor av kultur och sånt, förklarar Viktor Hariz som tycker att det är störande, men att Lennart Holmlund [kommunalråd (S)] ändå faktiskt har varit ärlig och gått ut med att nummer ett för kommunen är tillväxt:
– Vi ska spara 300 miljoner nästa år. Och 200 miljoner året efter det. Och det som ska skäras ned på är det som inte genererar tillväxt. Så han är ju väldigt öppen med att det som ska premieras inte är kultur för kulturens skull. Den enda kultur som ska tillåtas existera är kultur för tillväxtens skull.

Han tycker att det är bra att kommunen är ärliga med hur de tänker, men att de då inte bör använda sig av till exempel samernas kultur, samtidigt som existensmöjligheterna för samerna i Rönnbäck, Tärnaby dras undan i och med gruvplanerna där:
– Det är ett tvådelat svärd: Vi måste pusha för samisk kultur med ena handen, och vi måste förstöra deras kultur med andra för att båda grejerna skapar tillväxt. Det är som Reinfeldt sa när han menade att han aldrig kommer att darra på manschetten när det gäller att skapa nya jobb. Så är mentaliteten lite överallt: Vi kommer gå över lik, vi kommer göra precis vad som helst, vi kommer att vara så oärliga som vi bara kan vara, för att det genererar tillväxt. Och så litar vi på att alla i slutändan kommer att vara nöjda ändå, för att det finns ytterligare en affär att handla i.

Verket drivs direktdemokratiskt av medlemmarna. Just nu får de bidrag av kommunen för att upprätthålla verksamheten: att erbjuda en kulturskjuts till nya band och nya arrangörer:
– Vi har lokalen, vi har utrustningen, vi har ljudtekniker. Det enda du behöver göra är att ta med några band du tycker om och köra en spelning.
Bidraget gör att Viktor Hariz kan vara anställd på deltid och jobba med Verket. Men föreningen har också sett till så att de inte är beroende av kommunpengarna. Scenen kommer att fortsätta existera även om pengarna dras in:
– Vi vill vara en politisk kraft framför allt. Vi vill visa att kultur inte ska kosta pengar, och inte heller ska gå att tjäna pengar på. Du ska inte kunna hyra Verket för att stoppa pengar i egen ficka. Du ska kunna göra det för att betala bensinpengar och gage till ett band. Du ska inte dra in pengar på andras arbete. Och att vi är den mest använda scenen i hela Umeå visar ju att den här modellen funkar och är någonting som folk gillar.

När vi talar om tillväxt påminner sig Viktor Hariz ett föredrag om gruvexploateringen i Kallak, Jokkmokk, som han var på under festivalen Urkult i Näsåker i somras. Beskrivningen av hur de sammanlagda intäkterna från järnmalm, skog och andra naturresurser i Sverige aldrig överstiger intäkterna som staten får av turism:
– Så även om du tänker bara med dollartecken, eller kronortecken för ögonen, så är det helt idiotiskt att satsa på någonting som ändå kommer att drivas i utländsk regi, som inte lämnar några skatteintäkter till staten, och som kommer att ta slut; och på samma gång förstöra det som gynnar turismen här.

För att sätta Verket i relation till samtalet om tillväxt säger Viktor Hariz att han tror att en kultur som ska locka människor måste vara trovärdig:
– Folk gillar autenticitet. Alla guideböcker till platser handlar om det som är äkta. Om de ska våldföra sig på vår kultur så borde de göra det på ett smart sätt som inte blir för genomskinligt, för det kommer slå tillbaka på dem. Om folk kommer hit för att de attraheras av den samiska kulturen och sedan får reda på vad som händer i Tärnaby och i Kallak, då kommer de ju tycka att det är förjävligt, att det är nån jävla minstrelshow.

För några dagar sedan fick Verket besök av några journalister från italienska utgåvan av musikmagasinet The Rolling Stone. De var här på grund av kulturhuvudstadsåret och blev chockade över att Verket skulle flyttas ut från stan samtidigt som de från lokalens ingång kunde se det nya kulturhuset växa fram alldeles i närheten.
– Det växer upp där och vi trycks bort här. Inte som en direkt konsekvens men ändå som en del av samma trend av stadsutveckling.
I Italien skulle Verket i och för sig ha varit tvungna att ockupera sina lokaler. Men Viktor Hariz tror att den framtiden väntar även här:
– Den väg som politikerna idag, i Sverige och i Umeå, vill ta, leder till ett samhälle där det är mer klassmotsättningar, mer ockupationer, mer konflikt. Och på något sätt så är det bra, för det här samförståndet funkar ju bara så länge alla tjänar på det. Som någon sade angående Husby: om man skapar ett Thatchersamhälle, då kommer man FÅ ett Thatchersamhälle. På samma sätt: om man puttar ut kulturen och utnyttjar kulturen, då kommer kulturen att slå tillbaka.

Han vet att det redan finns planer på att göra en tydlig markering mot det upplevda hyckleriet under kulturhuvudstadsåret:
– Inte att sabotera, men att sätta ner foten och visa att man inte kan vara så hänsynslös mot de små kulturgrupperna som driver gräsrotskulturen. Det hade man kunnat vara om man inte i ansökningarna till kulturhuvudstadsåret hade lyft fram dem som medskapande. Likadant med den samiska kulturen. Den här stan är så brydd om sin image. Kulturhuset handlar om att sätta Umeå på kartan. Det är imagen som är viktig, inte verkligheten. Och en image är lätt att förstöra. Vi skulle kunna förstöra den. Det är en makt vi måste förvalta väl, för de kan inte bygga sin image utan vårt samtycke. Det finns helt enkelt ett sjudande missnöje. Det hörde du ju inte minst på det där samtalet på Socialistiskt forum.

Det finns också en konflikt mellan den vanliga kulturnämnden, som vill arbeta långsiktigt, och den som är tillsatt för att driva kulturhuvudstadsåret. Kulturnämnden tycker inte om att den långsiktiga kulturen skärs ner för ett kortsiktigt ”sätta-på-kartan-jippo”, berättar Viktor Hariz.
– Det är vår plikt som kulturutövare att visa att om vi drabbas av kulturhuvudstadsåret, då är det något som är fel, säger han och vill samtidigt poängtera att han inte är emot kulturhuvudstadsåret i sig. Han tycker att idén är ganska fin:
– Jag är inte någon som slentrianmässigt tycker att det suger. Men det suger när det sköts som det sköts, när biblioteket måste flytta, när hyran på Väven blir så dyr som den kommer att bli, och att kommunen bygger kulturhuset tillsammans med Balticgruppen och har en ägarstruktur på Väven AB som är 50/50 och hindrar all insyn i en så pass stor angelägenhet för stan.
För att offentlighetsprincipen ska gälla måste kommunen äga 51 andelar. Det är kringgått. Det finns ingen insyn. Och det verkar, enligt Viktor Hariz, som att det är det privata bolaget som styr.
– Det här ska skötas och drivas i tjugo år, med konsensus. Det sitter fyra personer i styrelsen. Två från kommunen och två från Balticgruppen. Hur kan man måla in sig i en sån sits när det handlar om Umeå stads kulturhus? Att vi har en kommunledning som inte ser problemet i att blanda ihop kommersiella och samhälleliga intressen på det sättet, det är skrämmande. Och det är där missnöjet ligger, det är inte att folk är emot kulturhuvudstadsåret. Det är kul med jippon, men som det har skötts nu, det är skandal. Det är så mycket som är ruttet i det här.

Vänsterpartiet, som var emot det nya kulturhuset, gick till slut med på det i utbyte mot ett kvinnohistoriskt museum, nu verkar det inte helt säkert att museet blir av. Och Balettakademin, den enda förening som verkligen ville flytta in i Väven, har fått nobben.
– Vilken tråd man än nystar i, i det här, så hittar man något som inte stämmer. Det enda positiva jag kan komma på är stödet på 20 014 kronor som man kan söka för projekt. Det är ju en möjlighet för kulturutövare. För oss skulle det vara jättemycket pengar. Annars har det varit en skandal efter en annan, säger Viktor Hariz innan han går och tar en tredje påtår te.

Samtalet har stundtals överröstats av borrljud och slammer från byggandet runtomkring. För Verket är framtiden fortfarande en aning oviss när det gäller lokal:
– Vi sitter fortfarande och väntar på kontrakt och nyckel från en lite motsträvig hyresvärd. Det är en lite spänd situation. Förhoppningsvis får vi det i nästa vecka. Vi tror att det kommer att bli svinbra. Vi är ju en fri kulturförening, vi förväntar oss inte stöd från kommunen, även om vi nu får det. Vi är tacksamma för att kulturnämnden visar att de värderar oss högt och det är viktigt att det kommer fram. Det är inte de som har slängt ut oss. Jag förstår ju att man som politiker i kulturnämnden inte kan sätta ner foten, man får väl spela med i det som sker och hoppas på det bästa. Men vi behöver inte spela med. Vi kan sätta ned foten och visa att nu räcker det. Vi vill ha en långsiktig levande kultur i den här staden. Vi vill inte att man sätter allt på ett kort som när som helst kan brinna upp. Det är naivt och omoget. Som att en gymnasieklass har fått ett socialt experiment att utföra på kulturen.

Nästa dag har Verket en stödspelning för gömda flyktingar och spelar in 10 000 kronor till nätverket Ingen människa är illegal. Samma dag gör nynazistiska Svenska motståndsrörelsen sitt misslyckade försök att demonstrera i staden.
Ännu har Verket kvar sin lokal. Någon vecka till. Innan tillväxten kräver utrymmet.

Text och foto:
Emma Lundström

, , , , , , , , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.