Är kommunalpolitik viktigare än franska revolutionen?

02 september 2013

Förstasidan, Krönika

En nära vän föreslog nyligen att jag borde börja engagera mig lokalpolitiskt i kommunen där jag bor utanför Stockholm. Vi satt och drack öl en kväll vid Canal Saint-Martin i Paris och tanken på svensk kommunalpolitik kändes fjärran.
Jag svarade direkt att om det är någonting jag inte är intresserad av så är det lokala kommunfrågor.

Tanken på att lägga en massa tid som fritidspolitiker på att sitta i någon liten nämnd och ägna sig åt småfrågor kändes inte lockande, och jag har varken barn på dagis eller i skolan så såna frågor är ärligt talat inte heller superviktiga för mig.
Min vän insisterade på att småfrågorna visst kunde vara viktiga och att man måste börja nånstans om man vill förändra världen. Kan man inte ställa upp direkt till riksdagsvalet så kan man visst göra nytta i kommunalfullmäktige och sen söka sig vidare till större frågor.

Jag tog en klunk av det franska ölet Pelforth och sa att jag hellre ville fortsätta prata om stora världspolitiska frågor, än hur man ska dra ett övergångställe över nån skitgata.
Men min vän avbröt mig: ”Att få dra det där övergångstället på rätt sätt kan vara den viktigaste frågan i världen”, sa han.

”Tänk om du lyckas driva igenom ett beslut om ett nytt övergångställe någonstans där det verkligen behövs men där det inte fanns. Fatta vilken enorm seger över nyliberalismen det skulle vara!”
Jag frågade vad han menade och han sa att enligt liberalerna ska ju marknaden lösa alla frågor. Ifall det behövs ett övergångställe någonstans så ska det uppstå automatiskt på grund av efterfrågan.

”Finns det inget övergångställe så behövs det inte enligt de nyliberala fundamentalisterna”, påpekade min vän, och fortsatte: ”Men genom att sätta sig ner och fatta ett politiskt beslut om att här ska det dras ett övergångställe och det ska finansieras av skattemedel, så visar du att marknaden inte alls löser alla frågor utan om ett samhälle ska fungera behövs det faktiskt planering.”

Solen började sänka sig över Paris hustak. Jag log åt hans idé och sa att han så klart hade rätt, men att jag nog ändå inte ville engagera mig i kommunalpolitik.
Vi drack upp våra flaskor öl, reste oss från kajkanten och började gå bort mot Rue la Fayette där vi bytte samtalsämne.

Vi pratade om franska revolutionen och jag funderade på om Robespierre handlade rätt när han lät giljotinera Danton, eller om det hade varit ett fruktansvärt misstag.
Det kändes som en betydligt viktigare fråga att diskutera, än tråkiga övergångställen i min hemkommun.

Men jag ska erkänna att det finns en, ja till och med två gator i närheten av mitt hus som jag måste gå över varje dag, varpå jag alltid svär över hur dumt och opraktiskt övergångställena är dragna.
Jag önskar att någon vettig person kunde ta tag i det där och se till så att vi fick bättre planerade övergångställen.

Per Leander

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.