När det finns pengar till kultur

23 augusti 2013

Förstasidan, Kultur, Politik

Det är intressant det här med när finns pengar till kultur, och när det INTE finns pengar till kultur. Förra veckan sköljde Stockholms Kulturfestival över huvudstaden; dans, musik, film och mat i en påkostad soppa. Entré: gratis.
Och det är ju inte som att det inte är härligt att komma längs Drottninggatan, se en folksamling, gå in i den och hamna framför ett dansstycke med tre äldre dansare från Frankrike. Det är strålande. Det är strålande att centrum fylls av kulturevenemang under några intensiva dagar.

Men ändå. Stora scenen på Gustav Adolfs torg. Hur mycket pengar som helst. Stora namn. Plötsligt ett UFO som sveper över publikmassorna: en kamerahelikopter som känns alldeles tokigt mycket science fiction. Fast det är klart, vi har ju redan hamnat i framtiden.
Här finns alltså pengar. Var kommer de ifrån? Förmodligen mestadels sponsorer. Men skattepengar? Och i så fall hur mycket?

Även om den är stadigt återkommande känns festivalen lite som ett enormt PR-jippo inför kommande valår. Liksom: kolla vad vi kan! Kolla vilken folkfest! Kolla vad bra vi har det tillsammans ändå, trots de gapande klyftorna.
Men det kan vara väldigt svårt att hänge sig åt viss kultur när annan kultur stryps.
Till ett sjuhelvetes kulturjippo i innerstaden finns det pengar. Till ungdomsgårdar i Husby, Hagsätra, Fisksätra finns det inte.
Till de fria kulturgrupperna finns det inte.

Att stå framför den där enorma scenen som skriker pengar, och samtidigt tänka på det här med det ökande så kallade ”utanförskapet”: alla människor som slås ut i Alliansens Sverige. Det som högern vill få oss att tro att det går att råda bot på med obligatorisk a-kassa. Vill få oss att tro det, därför att de vill ha ihjäl fackföreningarna.

Det är som vanligt. Det finns alltid en massa paralleller. Det finns alltid mönster att följa till utgångspunkten.
Det går egentligen ganska bra att bara stå och lyssna på en hyllningskonsert till Velvet Underground och höra en av de medverkande säga tack till Stockholms Stad, alltså Alliansen, utan att reflektera särskilt mycket över det.
Det går också att reflektera. När det känns som att det faktiskt behövs.

Text och foto:
Emma Lundström

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.