Kallak: kampen om framtiden

Återigen har svensk polis skyddat ett internationellt företags intressen mot medborgarnas demonstrationsrätt. Förra sommaren skedde det i Ojnareskogen på Gotland. Just nu sker det i Kallak/Gállok utanför Jokkmokk i Norrbotten.
I flera månader har det pågått en kamp i det naturkänsliga området som ligger tio mil från Sareks nationalpark och alldeles intill världsarvet Laponia. En kamp mellan ett storföretags vinstintresse och de som anser att exploateringen är ohållbar, att vi inte har råd att ge bort mark och vatten för några enstaka, kortsiktiga arbetstillfällen.

Och så, i måndags, kom en polisstyrka och grävde upp demonstranter som kedjat fast sig i cementfundament i marken och rev de torn som aktivister och ortsbefolkning har byggt upp för att hindra det brittiska gruvbolaget Beowulf Minings dotterbolag Jokkmokk Iron Mines AB från att provspränga i området. Ambulans fick tillkallas eftersom aktivister både föll och kom i kläm under ställningarna. Enligt uppgift är ingen allvarligt skadad. Sex personer greps men är nu fria.
Insatsen fick skarp kritik från många håll, bland annat från Sametingets ungdomsråd som menade att ”de ansvariga politikerna inte vill se oss i ögonen och förklara varför de samiska markerna, och därigenom de samiska ungdomarnas framtid ges bort till utländska riskkapitalister”.
Aktivisten Tor Lundberg Tuorda skriver i ett filmklipp från måndagens händelser: ”allt för att ett utländskt högriskbolag ska kunna spekulera med vår natur.”

Gruvbolaget, som tidigare sagt att arbetet skulle skjutas upp till hösten, började provspränga redan på måndagseftermiddagen.
Men de fick sluta.
Enligt gällande arbetsplan ska de informera de berörda samebyarna Jåhkågasska och Sirges om sprängningar tio dagar i förväg. Jåhkågasska sameby, som har renar i området, fick informationen först i söndags. Jokkmokk Iron Mines VD, Fred Boman har meddelat att arbetet inte kommer att störas nämnvärt utan bara skjuts upp i tio dagar, alltså till den 21 augusti. Då ska, enligt bolaget – som anlitat Securitas för att skydda vad VD:n kallar för ”vårt industriområde” – en mänsklig ring hindra gruvmotståndarna från att komma nära. Sedan är det meningen att 400 ton malm ska brytas och forslas till Finland för analysering. Rättigheterna kan sedan säljas och om fem år kan gruvan vara ett faktum. Om inte det folkliga motståndet växer sig så stort att det blir omöjligt för bolaget att genomföra planerna.

Det går att skriva så här. Det går att skriva väldigt sakligt om det hela. Det går också att skriva att byn Björkholmen skulle upphöra att existera om gruvan blir verklighet. Att samebyarna skulle drabbas och förutsättningarna för rennäringen förstöras. Och att ett område med fortfarande orörda skogspartier, rikt på färskvatten och med väldigt god luftkvalité, skulle förvandlas till ett trasigt, giftigt industriområde utan framtid. Allt för högst fjorton års utvinning, fjorton år av väldigt få lokala arbetstillfällen, fjorton år av kortsiktigt tänkande, fjorton år av ohållbarhet.
Det går att skriva om plumpa uttalanden från VD:n, Fred Boman, som bland annat avfärdar de protesterande aktivisterna och lokalbefolkningen som att det inte rör sig om Jokkmokksbor utan om ”tillresta sådana här udda individer, karaktärer som tycker sånt här är roligt”. Han anser också att det är bra att polisen ”rensar upp”.

Och samtidigt som striden pågår i Kallak/Gállok rapporterar SVD Näringsliv om att prisraset för metaller leder till ett allt mer minskat intresse för att satsa på nya gruvprojekt. Kanske en av anledningarna till att Jokkmokk Iron Mines vill skynda på brytningen. Medan tid är, så att säga.
Men bolaget kan vänta sig fortsatt motstånd. Det ryktas om bilar och bokande av tågbiljetter, om att fler tänker försöka ansluta sig till aktivisterna på plats. I skrivande stund, onsdag, rapporteras att SVT:s Uppdrag Granskning har för avsikt att vara i Kallak/Gallók under torsdagen.

Och folkligt motstånd mot de stora multinationella företagen och deras vinstintresse utan miljö- och människohänsyn, är inte att förakta. Det kan vara värt att än en gång påpeka att det massiva motståndet mot det finska storföretaget Nordkalks kalkbrottsplaner i Ojnareskogen på norra Gotland fick till följd att Högsta domstolen i början av sommaren gav mark- och miljödomstolen i uppgift att pröva hela målet på nytt. I februari kommer huvudförhandlingarna kring det brytningstillståndet. I april en dom. I väntan på utfallet, som kommer att sätta riktlinjen för alla andra liknande mål, fortsätter kampen för en hållbar framtid, för det som gruvmotståndarna upprepar som ett mantra, det som vi inte kan vara utan: fast mark och rent vatten.

Text: Emma Lundström
Foto: Henrik Blind

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.