Kallak: allt skarpare läge

I Kallak fortsätter människor att agera mot Jokkmokk Iron Mines provbrytningsplaner.
Och motståndet tar sig många uttryck.
I måndags kväll kom fem samiska konstnärer och slöjdare och bidrog med sina alster till den nya blockad som byggts upp inför onsdagens planerade brytning.
En av konstnärerna bakom projektet, Anna-Stina Svakko, säger till Ođđasat just det som har blivit tydligt för allt fler i Alliansens gruvboomssverige: ”engagerar man sig inte nu så får man inte hjälp själv när det är på ens egen bakgård”.
Konstverket ”Everything is Connected” växte fram utifrån konstnärernas grundtanke att allting sitter ihop. Att om någonting rubbas så rubbas allt.
Anna-Stina Svakko till Ođđasat: ”Vi måste göra nånting där uppe, dels för dem som orkar vara där hela tiden och också för världen, så att de ser att vi också bryr oss, vi som inte sover över. Att samiska konstnärer också engagerar sig, för vi är ju inte vana att stå på barrikaderna, det är nånting vi måste lära oss. Vi måste kämpa för vårat land”.

Förutom konstnärerna har nu också Sametingspartiet Mijá Gäjnno bestämt sig för att delta i protesterna i Gállok/Kallak.
Den 24 augusti kommer partiets ledning och medlemmar att samlas vid blockaden, både för att hålla sitt möte inför Sametingets öppnande, och för att visa sitt stöd. De vill lära sig mer om vad som sker på plats, och uppmanar även fler människor att ansluta sig till gruvmotståndet.
Mijá Gäjnno skriver i ett pressmeddelande att de också vill att Sametinget visar sitt engagemang genom ett beslut i plenum angående gruvplanerna i Kallak/Gállok: ”Det är mycket viktigt att alla samer hjälper varandra oavsett var exploateringsplanerna uppkommer. Nästa gång är det i ett annat område och då behövs en solidarisk insats där”.
Den första augusti skrev partiet ett öppet brev till statsminister Fredrik Reinfeldt, regering och riksdag, där de kräver att ”svenska staten omedelbart stoppar alla prospekteringar och pågående nyetableringar av gruvor i Sápmi, däribland provborrningar och den påbörjade provbrytningen i Gállok/Kallak i Jokkmokk”.
Regeringen ska ännu inte ha svarat.

Det händer ännu mer. Styrelsen i Jåhkågasska sameby skriver bland annat i ett debattinlägg i SVD Brännpunkt, att en gruva i Kallak är en nationell fråga eftersom den, förutom att hota världsarvet Laponia, också skulle påverka Lule älv och därmed säkerheten för vattenkraften. Älven står i genomsnitt för cirka 10 procent av landets totala elproduktion.
Samebyns styrelse skriver: ”en stor naivitet präglar för närvarande Sveriges gruvpolitik”. De understryker att Jokkmokk hittills varit en gruvfri kommun och att Jokkmokk Iron Mines har planer på betydligt fler gruvor än den som det nu är frågan om, att det skulle vara förödande för andra näringar, och för samebyarnas existens.
De påpekar också att Mark- och miljödomstolen hanterar ärendet först i slutet av tillståndsprocessen och att det då är osannolikt att domstolen kommer att godkänna gruvdriften. Domstolens beslut kommer inte att ha att göra med ”att man avverkar gammelskog, evakuerar byar, eller farliga utsläpp till dricksvatten”, menar de, utan med risken för vattenkraftsdammarna.

Samtidigt fortsätter motsättningarna mellan gruvmotståndare och gruvförespråkare i Jokkmokk. Socialdemokraterna bjöd in till ett öppet medlemsmöte på Folkets hus på tisdagskvällen, dagen före det nya datumet för provsprängningarna.
Kommunalrådet Stefan Andersson (S), själv för gruvan, hoppades på ett bra samtal. Men ”dialogens” fokus var satt på förhand: de positiva effekterna av en gruvetablering.

Gruvboomen får helt enkelt inte ske i tysthet. Alltfler röster höjs. Debatten blir allt hetare. Gruvor eller inte gruvor har hamnat på dagordning permanent, det spelar ingen roll att Alliansen vill låtsas som att vi alla borde tycka att det är glädjande att vara Europas mineralbod, att sälja ut mark, vatten och framtid för ingenting.

Nu har dessutom gruvföretagens branschförening, Svemin, fått en kallsup som de ställer sig väldigt kritiska till. Nämligen Jonas Sjöstedts sommartal på Gammlia i Umeå, där vänsterpartiledaren gick ut med ett förslag om att totalförbjuda gruvdrift i naturreservat.
Svemins VD, Per Ahl, verkar inte kunna ta till sig att det faktiskt finns platser som måste vara skyddade från ALLA sorters ingrepp, framförallt de ingrepp som skulle förstöra platsen för all framtid. Vinsthungern lyser igenom i neonfärger när han intervjuas av Sveriges Radio: ”Det kan ju finnas värdefulla saker som vi vill kunna ta upp ur marken. Då skulle vi inte kunna leta efter dem och det är en restriktion som skulle kunna vara väldigt olycklig för landet.”
För landet? Eller för de multinationella gruvföretagen?

Idag, onsdag, kan provbrytningen i Kallak/Gállok komma att påbörjas återigen. Men det kan också vara så att den skjuts upp ytterligare. Motståndet har inte gett upp och Sverige hänger på skärningspunkten i en brytningstid. Människor börjar i allt högre grad ställa sig frågan: ska vinstintressena verkligen få bestämma allt, eller ska vågskålen nu äntligen väga över för hållbarhet, solidaritet och medmänsklighet?
Frågan ställs både när det gäller gruvexploateringar och när det kommer an på vinster inom vård, skola och omsorg.
Kanske leder det, till slut, till det nyliberala, kapitalistiska systemets slutgiltiga dödsryckningar.

Emma Lundström

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.