Till fots för en mänsklig asylpolitik

Det pågår en stafett i Sverige. En stafett där människor tänker gå långt. Från Malmö till Stockholm. Men det handlar inte om sport. Det handlar om en månadslång manifestation mot den alltmer kritiserade svenska migrationspolitiken. Det handlar om att försöka få de ansvariga politikerna att förstå att de inte kan ha gränskontroller i tunnelbanan, inte kan deportera människor till livsfarliga platser, inte kan jaga människor som flytt för sina liv.
Asylstafetten för en human asylpolitik har hunnit vandra en och en halv dag när Internationalen når dem per telefon. De har matpaus i lilla Kävlinge. Fortfarande i Skåne län.
Vi får prata med en av dem som varit med och organiserat stafetten, en av dem som ska gå hela vägen, Masoud Zaher. Han berättar att han är flykting från Afghanistan och att han deltar därför att han vill att deportationerna till Afghanistan upphör. Själv kom han hit 2006 men hans asylprocess pågår fortfarande.
– Jag levde fyra år gömd. Jag har fått avslag två gånger. Nu väntar jag ett tredje besked från asylöverdomstolen, säger han och förklarar att han har starka skäl till att få stanna i Sverige, men att de inte tror på honom.

Masoud Zaher menar att det var en härlig känsla när stafetten avgick från Malmö på söndagen. Många var det som samlades på Möllevångstorget och trampade den första etappen, till Lund. Nu är gänget ungefär fyrtio stycken. De ska äta och besöka kyrkan och sedan gå vidare till Landskrona där de ska övernatta. Det blir ungefär två mil till. På stafettens hemsida finns rutten planlagd i detalj så att alla som på något vis vill visa sitt stöd eller själva gå med en bit ska kunna ansluta sig längs vägen. En kärntrupp går hela sträckan. I ryggen har de stöd från många organisationer, många gillningar och hejarop på sociala medier.
– Det känns jättebra. Jag hoppas att vi kan ändra asylpolitiken, att de som sitter i riksdag och regering förstår vad som händer om vi skickas tillbaka, säger Masoud Zaher och påpekar att han har gått en liknande stafett en gång förut, 2007, från Norrköping till Stockholm.

Två till tre mil per dag. Den som vill delta uppmanas att ta på sig ordentliga skor och vara mentalt förberedd. Tält, sovsäck och liggunderlag gäller. Väder och vind och andra oväntade händelser kan ändra resvägen något. Under hela vandringen kommer deltagarna att prata med människor, informera om asylpolitiken, prata om Reva, berätta om Dublinförordningen som gör att flyktingar skickas tillbaka till det EU-land de först kom till – oftast Italien och Malta, dela ut flygblad, och beskriva det Sverige de vill se: ”en fristad för människor som söker skydd från krig och förföljelse”. På hemsidan står det att stafetten handlar om att ”lyssna på dem som drabbas av den nuvarande flyktingpolitiken – och att ta deras berättelser på allvar”.
– Hittills har reaktionerna varit väldigt positiva, folk är jätteglada att vi gör det här, berättar Masoud Zaher medan sorlet från samtalen som pågår i bakgrunden bryter in i hans ord.

Den 16 augusti är det meningen att vandrarna ska ha tagit sig hela vägen till centrala Stockholm. Då hoppas Masoud Zaher att många kommer att ha slutit upp så att de många trampande fötterna för en human flyktingpolitik, för papperslösas rättigheter, verkligen ger eko i samhällsdebatten.
– Jag hoppas att det här kan hjälpa afghanska asylsökande. Att det kan få politikerna att sluta jaga papperslösa och ensamkommande flyktingbarn. Att det kan leda till att de slutar med deportationerna. Att de ändrar sin politik, säger han innan han återgår till matpausen och en stunds välbehövlig vila för trötta fötter. Det är lång väg kvar.

Emma Lundström

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.