Socialism på dagordningen!

12 juli 2013

Ledare

I det som ofta brukar benämnas som ”det första socialistiska talet på svensk mark” – i Malmö 6 november 1881 – betonade den legendariske skräddarmästaren August Palm att arbetarna borde erhålla hela frukten av sitt arbete, och inte dela det med några kapitalister. Palm knöt därmed an till en uråldrig jämlikhetstradition, en dröm om allas absolut lika värde i en värld utan herrar – en dröm som exempelvis i 1300-talets engelska bondeuppror artikulerades i uttrycket ”när Adam grävde och Eva spann vem var då adelsman?”. När Palm höll sitt tal i Malmö ljöd redan fabriksvisslorna över staden, industrialismen var på väg att erövra Sverige och en värld utan herrar blev synonymt med en värld utan kapitalister.

Visionen om en värld utan kapitalister uttrycktes också tydligt i det första partiprogram som de svenska socialdemokraterna antog vid sin kongress 1897. Snart nog kom dock det levande perspektivet på ett socialistiskt samhälle att reduceras till pliktskyldiga formuleringar i partiprogrammet och till slut försvann det även därifrån. Sveriges Kommunistiska Partiet (SKP) höll i och för sig de röda fanorna högt men dess ideologi, metod och trovärdighet kom att grovt perverteras av uppslutningen bakom Östeuropas stalinistdiktaturer. Den viktigaste kraften i den nya vänster som växte fram i samband med 68-vågen, maoisterna, hämtade sin förebild från diktaturens Kina och med det ofantliga liket i lasten kom man snart att sköljas bort av historiens flodvågor.

Dagens Sverige kännetecknas främst av att man får gå på spaning efter den socialism som flytt. Vänsterpartiet kallar sig för socialister, men i sin politiska praktik anpassar man sig i hög grad till det rådande tillståndet, exempelvis kräver man inteatt storbankerna och gruvnäringen ska övergå i samhällets ägo och när man talar om ekonomiska resurser inkluderar man inte de enorma tillgångar som går rakt ner i aktieägarnas fickor.
Om man inte artikulerar och drivs av en tydlig socialistisk vision har också de reformförslag som läggs en tendens att över tiden bli allt tamare och praktiken anpassas alltmer till den borgerliga demokratins parlamentariska lunk – till delar är spaningen efter den socialism som flytt och exempelvis den historiskt sett låga strejkaktiviteten i dagens Sverige två sidor av samma mynt.

Dagens Sverige formligen skriker efter ett arbetarparti som lyfter fram nödvändigheten av att förstatliga avgörande ekonomiska tillgångar som basala naturresurser, storföretag och kreditväsende , att dagens marknadsekonomi omgestaltas till en planekonomi samt att den utomparlamentariska kampen placeras i högsätet. Det måste helt enkelt till ett parti med massförankring som utgår från en tydlig socialistisk grund, inte minst klimatfrågan illustrerar hur bråttom det är. Vi i Socialistiska Partiet ser som vår huvuduppgift att bidra till uppbygget av denna typ av arbetarparti.

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.