En ny kanin ur marknadshatten

23 juli 2013

Ledare

”Kvalitetsvård ska löna sig i ny modell.” Det är det glada budskapet från regeringens så kallade vårdvalssamordnare, Roger Molin (16 juli) efter de senaste månadernas storm mot marknadsmekanismerna inom vården. Maciej Zarembas omtalade artikelserie om effekterna av NPM – New Public Management – inom den svenska sjukvården, uttryckte vad vårdpersonal och brukare länge upplevt in på bara skinnet. När varenda ingrepp och vårdmoment ska prissättas och redovisas enligt marknadsmodeller har en brutal ekonomisk kalkylering pressats in i vårdens vardag. Följden har blivit oetiska prioriteringar, konkurrens mellan vårdgivare om lönsamma patienter och en växande elefantiasis av administration för redan hårt pressad personal. Protester från vårdanställda och läkaruppropets åttatusen underskrifter tycks till sist ha stört semesterstiltjen på socialdepartementet.

Allt ska ställas till rätta kvittrar vårdvalssamordnare Molin som nyss (DN 7 april) med en klackspark raljerade bort Zarembas kritik som oseriös och ”anekdotisk” byggd på författarens ”förkärlek för berättelser och detaljer tagna ur sitt sammanhang”. I själva verket hade svensk sjukvård under de senaste åren, menade samordnaren, bara blivit bättre och bättre, ja världsbäst. Att antalet sjukhusbäddar rasat till en av de lägsta nivåerna i Europa, var inget krissymptom utan själva beviset på succén. Då hade ju folk blivit friskare! En åsikt han delade med husse, socialminister Göran Hägglund (KD), som lika nonchalant avfärdade kritiken.

Efter protestvågen är det annat ljud i skällan. Systemet har inte alltid belönat en ”välskött patient”, harklar sig Molin för att glatt dra upp en ny kanin ur hatten. Nu ska inte enskilda patientbesök belönas, utan långsiktighet. Det lönsamma ska bli, sägs det, att hålla koll på patienten under hela vårdkedjan, upp till två år. ”Precis som försäkringsbolag kan kontakta kund för att försäkra sig om att de har brandvarnare kan vårdpersonal själva oftare aktivt behöva söka upp patienter”, hoppas Molin. Medlet ska bli att införa en ”patientpeng” vars belopp beslutas av landstinget…
Hm… tänker Inge Axelsson, professor i medicinsk vetenskap och överläkare vid barnkliniken i Östersund. ”Alla patienter har inte samma behov av återbesök och uppföljning. ”
Nej, semestertricket från socialdepartementet bara flyttar runt systemets buggar. Jättebra förstås, att inte belöna femtonminutersbesök på bekostnad av svårare vårdbehov. Men en vårdmaskin som styrs av belöningssystem kommer istället att lotsas om till förslösande och tjatig uppföljning av även ickevårdbehövande på behövandes bekostnad – och vad händer när pengen är slut?
Grunden för kritiken och protesterna handlar om själva ”incitamenten”, drivkrafterna, i den vårdapparat som styrs av marknadskalkyler där allt prissätts.

”Svenska läkare spenderar minst tid i Europa på sina patienter”, larmade Vårduppropet och kritiserade NPM-systemet för att vara uppbyggt på ekonomi och produktion istället för på patientens behov. ”För att redovisa vår produktivitet åläggs vi en enorm administrativ börda som tar tid från våra patienter.” Men patienten är inte, fortsatte kritikerna, en produkt som vilken som helst på en marknad och sammanfattade: Enligt läkaretiken ska behovs- och människovärdesprincipen alltid gå först men i dagens system styr kostnadseffektivitetsprincipen.
Kritiken mot den galopperande marknadskalkyleringen handlar alltså om något större än själva prislappen – eller ens bara om sjukvården. Systemet har trängt in i alla delar av den offentliga verksamheten, från äldreomsorgen till skolan, där konkurrens och lönsamhetsprinciper ersatt samarbete och behovsstyrning. Socialdepartementets piruett handlar ytterst om ett kosmetiskt försök att rädda modellen från den växande kritiken på alla områden.

Ett samhälles resurser för vård, omsorg och utbildning är förstås inte oändligt. Men det är de aktiva i verksamheterna som bäst kan bedöma behoven – och själva besluta om rimliga prioriteringar. Det skapar visserligen ett hårt tryck på politiken att ta ställning till resursfördelning och svåra samhällsval, till skillnad från en självstrypande marknadskonkurrens.
Men hörde inte det till själva meningen med demokrati?

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.