Turkiet vaknar

03 juni 2013

Förstasidan, Nyheter, Utrikes

Demonstranter samlas vid monumentet över Atatürk på Taksimtorget

Demonstranter samlas vid monumentet över Atatürk på Taksimtorget

 

Efter tio år med det styrande partiet AKP har många turkar fått nog av premiärminister Recep Erdogans korruption. Hans försök att återupprätta religionen i det sedan länge sekulära Turkiet samtidigt som landsfadern Atatürk och andra nationalsymboler attackeras av de styrande, väcker ont blod hos både nationalister och socialister. Striden om en liten park i Istanbul, men också en ny lag om alkoholförbud, blev droppen som fick missnöjesbägaren att rinna över.

Det finns flera faktorer bakom de massiva protesterna som nu skakar Istanbul och flera andra turkiska städer. I princip alla oppositionella krafter: de kemalistiska nationalisterna, kommunisterna, socialisterna, liberalerna, feministerna, enas i sitt missnöje mot premiärminister Recep Erdogan, vars konservativa och proislamistiska parti AKP har styrt Turkiet de senaste tio åren.
– Alla är där nu. Turkiet har vaknat, säger Deniz Demir, en turkisk kurd bosatt i Sverige, som följer protesterna och menar att folk nu framför allt är trötta på korruptionen.

Under denna period har Erdogan långsamt men målmedvetet försvagat den sekulära turkiska staten, som föddes i och med Kemal Atatürks republikanska revolution 1923, som störtade sultanen, avskaffade religionen och stoppade britternas försök att kolonisera Turkiet.
Sedan dess har den nationalistiska kemalismen, som Atatürks lära brukar kallas, på gott och ont varit rådande politisk ideologi i Turkiet och försvarats av framför allt militären. Men Recep Erdogan har arbetat för att försvaga kemalisternas makt, bland annat genom att fängsla många av generalerna.

Ett förskalv till de nu pågående protesterna märktes redan i våras, när republiken skulle fira sin 90-årsdag den 20 januari. Men Erdogan ville inte hålla något officiellt jubileum, och förbjöd dessutom att denna nationaldag skulle uppmärksammas med demonstrationer. Trots det trotsade hundratusentals turkar demonstrationsförbudet och kom ut i städerna för att fira med flaggor och porträtt av Atatürk, och möttes av kravallpolis.
Också 2007 hölls enorma protester runt om i Turkiet mot regeringens politik.

Recep Erdogan och hans konservativa parti AKP har istället fört en promuslimsk politik i det tidigare så sekulära Turkiet.
– Och det är inte bara islam, utan hans egen sekt av islam, som han gynnar genom att se till så att alla viktiga poster som tillsätts i Turkiet går till hans egen klan, säger Deniz Demir.
AKP:s politik har också upprört många feminister som ser nyislamiseringen av staten som ett hot mot kvinnors rättigheter, och Erdogan har också upphävt det slöjförbud som tidigare rådde i Turkiet och uppmanar istället kvinnor att täcka sitt hår.

Droppen kan dock ha varit när Erdogan nu antog en lag som förbjuder alkoholförsäljning efter klockan 20 på kvällen, både i butiker och på krogen.
– När ska man då få dricka? På dagen? På jobbet? Hur tänker han? säger Deniz Demir.
Alkoholförbudet påverkar inte bara folks privatliv, utan också affärs- och restaurangägare som får minskade intäkter.
– Fast det värsta var att han i samband med detta kallade Atatürk för alkoholist, säger Deniz Demir.

Atatürk är för många turkar något av ett nationalhelgon som man inte får vanhedra. Det kanske inte är så konstigt att protesterna och sammandrabbningarna mellan demonstranter och kravallpolis därför äger rum på Taksimtorget, där Atatürk står staty.

Men startskottet för våldsamheterna blev som vanligt polisens övervåld. Det var vid en mycket mindre demonstration i Geziparken i närheten, där en grupp människor hade samlats i protest mot planerna på att bygga en affärsgalleria där. De ville försvara parken eftersom det är ett av de sista grönområdena i Istanbul.
– Men då kom polisen som psykon och sköt med tårgas och misshandlade och jagade bort dem, säger Deniz Demir.

Polisens våld mot de fredliga demonstranterna gjorde många upprörda, och tiotusentals demonstranter slöt upp i Geziparken och protesterna spred sig till det näraliggande Taksimtorget, där nu också annat socialt missnöje väger in i den stora uppslutningen.
– Det är mycket studenter och ungdomar som protesterar, säger Deniz Demir.
– Dessutom har många kändisar, skådespelare och författare, gått med i protesterna och lockat flera människor att komma.
Demonstranterna har ockuperat torget och försvarat det mot polisens brutala attacker, trots att flera demonstranter har dödats. Och fler och fler sluter upp, av alla oppositionsgrupper, även om nationalisterna och vänstern är starkast.

Internationella protester mot Recep Erdogan och den turkiska polisens våld har också framförts från bland annat Human Rights Watch och Amnesty International.
Sedan tidigare har Turkiet fått kritik för hur man behandlar politiska fångar och de senaste åren har många journalister även fängslats. Just nu sitter runt 70 journalister fängslade för att ha skrivit regimkritiska texter.
– Erdogan har blivit som en diktator, menar Deniz Demir.

Samtidigt berättar den turkiska statliga teven, som kontrolleras av AKP, nästan ingenting om vad som händer i Istanbul.
– Erdogan försöker spela som att ingenting har hänt, säger Deniz Demir.
– På landsbygden är det frid och fröjd, bönderna och byborna vet inte vad som händer i städerna, säger han.

Det är också på landsbygden där Erdogans starkaste stöd finns. Erdogan har nu själv hotat med att han ska samla sina anhängare till motdemonstrationer till stöd för regeringen och hävdar att de är många fler än oppositionen.
– Men han kommer att falla, förr eller senare, säger Deniz Demir.

Per Leander

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.