Syriska revolutionen slåss för livet

16 juni 2013

Förstasidan, Kommentar, Utrikes

▶Assadregimen har återtagit den strategiska staden Qusayr
▶Krigsherrar och väpnade rövarband härjar där revolutionen inte kunnat upprätta en ny ordning ▶Men den demokratiska revolutionen kämpar än, och försöker få samhällen att leva

 

Den demokratiska revolutionsrörelsen i Syrien tvingas nu slåss för livet på alla fronter. Med hjälp av strömmar av nya ryska och iranska vapen och uppbackad av några tusen libanesiska Hezbollahkämpar har Assadregimen återtagit den strategiska staden Qusayr och inlett uppmarschen mot Aleppo. En seger över motståndet i de delar av staden som inte kontrolleras av regimen riskerar att öppna vägen för ett angrepp mot hela den befriade regionen.
De stora delar av Syrien som inte längre styrs av Assaddiktaturen är inga militära befästningar som kan mäta sig med attackflyg, missiler och pansarförband. Det handlade i det tidigare skedet om förhållandevis små väpnade förband, mer eller mindre löst formerade i den fria syriska armén, som drev bort regimens trupper. Även om det på flera håll rörde sig om viktiga militära nederlag för regeringstrupperna – har det också handlat om att evakuera och omgruppera dem till några centrala stödjepunkter.

Regimens snabba och massiva tillskott av militär slagkraft kommer efter det senaste årets utmattande och söndertrasande strider i ett låst läge där vare sig de revolutionära styrkorna eller regimen vunnit några avgörande segrar.
Det blodiga dödläget har inte bara kostat tusentals människoliv och en samhällsförstörelse utan motstycke. Det har ytterligare brutaliserat en redan barbarisk mördarregim, men också demoraliserat och barbariserat grupper bland regimens motståndare. Fanatiska gudskrigare, både i form av internationella jihadister och radikaliserade syriska sekterister, sprider idag skräck i både regimens och motståndets områden. Slakten häromdagen av den fjortonårige pojken Mohammad Qataa i Aleppo, för ”hädelse” vittnar om denna barbarisering, liksom exempel på plundringar, kidnappningar och mord. Exempel finns på hur krigsherrar och väpnade rövarband härjar där revolutionen inte har kunnat upprätta en ny ordning och den militära övermakten föröder samhället.

Från revolutionens demokratiska och ickesekteristiska krafter ljuder larmsignalerna. Den Fria Syriska Armén fördömer jihadistisk terrorism. De Lokala Koordinationskommittéerna, LCC, uttrycker sin avsky över bestialiska mord, som det i Aleppo, och manar alla lokala kommittéer att undersöka brott av denna typ. Men LCC håller också den samlande syriska nationella oppositionskoalitionen SNC, skyldig för att den inte tar ansvar för uppbygget och säkerheten i de befriade områdena. För att inte tala om LCC:s förbittring mot den värld som låter diktaturens massmord fortsätta och de befriade områdena leva i armod.
Jaber Zaien, LCC:s representant i Sverige, berättade nyligen vid ett möte i Stockholm om koordinationskommittéernas och befolkningens försök att återuppbygga de befriade områden men hur de led brist på allt, från livsmedel till byggnadsmateriel och allt som krävs för ett fungerande samhälle. Han var just hemkommen från Istanbul där den nationella koalitionen då höll sitt möte och förklarade: När jag jobbade med folket från kommittéerna fick jag hopp, men när jag mötte politikerna i koalitionen känns allt hopplöst.

Till denna hopplöshet hör också erfarenheten av att stormakterna USA, EU och Ryssland liksom regionala makter, från Saudiarabien och Quatar till Israel och Iran, förvandlat Syrien till ett schackbräde för egna intressen med det syriska folket som offer. Att Ryssland och Iran liksom en rörelse som Hezbollah, stöttar Assadregimen som sin syriska bundsförvant, har inte varit oväntat. Inte heller att oljeschejkerna i Saudi och Quatar beväpnar och backar upp sina egna ombud. Men att väst, USA och EU trots alla vackra ord om ”demokrati”, låtit Assad förvandla Syrien till kyrkogård för att inte äventyra regionens ”stabilitet” – läs Israels säkerhet – fyller syriska demokratikämpar med förakt.
Revolutionens demokratiska och ickesekteristiska karaktär angrips idag från alla håll; från diktaturen och dess internationella bundsförvanter, från fanatiska jihadister och samhälleligt sönderfall, från det regionala och internationella stormaktsspel som låter Syrien ödeläggas för att kunna ingå överenskommelser över det syriska folkets huvuden.

Men den demokratiska revolutionen kämpar än, dess aktivister sliter i bostadskvarter och på förbandsplatser, försöker få samhällen att åter leva, skolor, elektricitet och renhållning att fungera, försvarar sig mot regimens terrorgrupper, tar skydd mot flyganfall, motstår jihadister och sekterister som sprider folkhat och religionskrig – ”när jihadister grep en demokratiaktivist gick hela staden ut i protest och tvingade dem att släppa honom”, berättar Jaber Zaien. Demonstrerar mot diktaturen, protesterar mot stormaktsspelet och kräver att demokrater och humanister världen runt stöder deras kamp med allt vad vi har på alla sätt vi kan. Till seger eller nederlag – eller kanske bara till att hålla hoppet och möjligheten vid liv för morgondagen – om mäktigare krafter gör upp om nuet.

Håkan Blomqvist

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.