Sverigedemokraterna försöker att skära pipor i vassen

14 juni 2013

Ledare

Upplopp och revolter uppstår med väldokumenterad och slående regelbundenhet i kölvattnet av vidgade sociala klyftor, inhuman bostadspolitik och avregleringar. Det är inget att förundras eller moralisera över. Ingenting har heller någonsin förändrats till det bättre av att människor ”tagit avstånd”. Ändå är det just detta som debatten kring den senaste tidens förortsupplopp bestått av; moralism och moralismens tvilling, ropet på hårdare tag. I SVT:s Debatt kunde en bilhandlare som fått egendom uppbränd kräva stridsvagnar och vattenkanoner för att sätta de ”efterblivna ligisterna” på plats. Bredvid honom satt snusförnuftiga allianspolitiker och förklarade att det bara var att ta sig i kragen, som om det skulle förändra faktum.

Om man nu vill mena allvar med uppmaningen att unga människor borde välja en annan väg än den destruktiva förstörelsens kan man undra varför media och politiker gemensamt misstänkliggör just de grupper som försöker mobilisera för långsiktigt motstånd mot nedskärningarna och dessutom gör allt för att inskränka folkligt inflytande. När organisationen Alby inte till Salu samlade in över 6500 namnunderskrifter i protest mot utförsäljningen av deras hem ignorerades det systematiskt av maktens företrädare, som inte ens drog sig för att kalla in polis när de boende försökte få till stånd debatt.
Denna typen av källor till desperation i förorterna ignoreras flitigt av stora media och ansvariga politiker får ogranskat göra situationen till en fråga om etnicitet. Debattklimatet är som klippt och skuret för högerdemagoger i olika skalor av blått och brunt.
Våra riksdagsrasister i Sverigedemokraterna försitter inte chansen och propagerar för undantagstillstånd och stenhård repression. På Twitter har deras partifunktionärer exalterat proklamerat raskrig, inte alltid ens förklätt i termer av islamisering och kulturella motsättningar. Även om undersökningar visar att majoriteten av svenskarna är klarsynta nog att förkasta sådana förslag och istället förespråka social upprustning och långsiktiga satsningar så finns det en minoritet för hårdare tag som är större än SD:s nuvarande väljarbas. Dessa grupper kan ge partiet en ansenlig ökning vid framtida riksdagsval. Frågan är hur länge den allt svagare Alliansen kan motstå frestelsen att ingå samarbete, eller om de likt de danska socialdemokraterna kommer att försöka leta efter stöd inom samma opinioner. Det är ett väl beprövat knep som aldrig lett till något annat än att främlingsfientliga partiers ståndpunkter normaliserats och att de vunnit ökat stöd.

För SD är ropen på hårdare tag ingen ny politik. Vi har tidigare sett förslag om transitläger för nyanlända vid Sveriges gränser och permanent utvisning för utlandsfödda tiggare. Det stora hotet idag är inte dessa befängda förslag i sig, men bristen på alternativ – även en dålig lösning är bättre än ingen lösning alls. Det var så det tyska nazistpartiet en gång kom till makten och det är så SD kan komma att släppas in i högervärmen.

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.