Ödestimmar för Ojnareskogen

18 juni 2013

Förstasidan, Nyheter, På plats

När den här texten når dina ögon så kommer Högsta domstolens beslut i målet gällande Ojnareskogens framtid att vara känt. Då vet vi om domstolen klarar av att bortse från alla varnande ord från kritiska experter, en orolig ortsbefolkning och en miljörörelse som vägrar gå med på att den långsiktiga hållbarheten får stryka på foten för de kortsiktiga vinstintressena. Då vet vi om Nordkalk tillåts öppna det planerade 170 hektar stora dagbrottet i Ojnareskogen på norra Gotland. Då vet vi också om det blir ännu en sommar av motstånd.

Det kan ändå vara intressant att veta att det dagarna innan den 18 juni, då Högsta Domstolen meddelat att de ska gå ut med sitt beslut, bland annat skrivs ett brev till justitieminister Beatrice Ask. Brevet innehåller en fråga. Frågans kärna är den, att eftersom dagbrottet ska anläggas i tillrinningsområdet till sjön Bästeträsk – Gotland största insjö och numer också dricksvattentäkt för norra delen av ön – och både sjö och tillrinningsområde ska vara skyddat mot alla verksamheter som kan innebära utsläpp av avloppsvatten enligt ett regeringsbeslut från 1973, hur kan det vara lagligt att anlägga ett kalkbrott i samma område; ett brott som med största sannolikhet kommer att förorena både vatten och miljö i området?
Om beskedet blir positivt för skogen kanske vi kan anta att att även Högsta domstolen har läst och tagit fasta på regeringsbeslutet från 1973. Om det blir negativt, borde inte beslutet då vara olagligt?

Brevskrivarna, självfallet Ojnareaktivister, har också, i väntan på svar från regeringen genomfört en slags aktion, som de kallar för en installation, och som går under namnet ”Allas vårt vatten”.
Inspirerade av en kampanj som miljöorganisationer genomförde i Brasilien i slutet av 1980-talet för att uppmärksamma hoten mot de sista Atlantskogarna, har aktivisterna velat belysa ”hotet mot våra gemensamma vattentillgångar”, skriver de i ett pressmeddelande.
I Brasilien var det ett bortrivet hörn av landets flagga som fick symbolisera de förstörda skogarna. I Ojnareskogen har en svensk flagga placerats ut på platsen där den massiva polisinsatsen genomfördes i slutet av förra sommaren. Genom att ”gräva bort” en blå bit av flaggan visar aktivisterna symboliskt på den förstörelse av dricksvattentillgångarna på norra ön som ett dagbrott i den känsliga alvarmarken kan kan innebära.

Även om alltså Högsta domstolens beslut redan med allra största sannolikhet har nått dina öron när du läser den här texten kan det vara intressant att veta att domen i målet Ojnare/Norkalk är avgörande inte bara för Ojnareskogen utan också för hur utslagen kommer att bli i alla framtida miljömål som handlar om exploatering av känsliga naturområden. Den talar om för oss – i dessa Alliansens gruvboomstider – ifall det blir möjligt att i framtiden skydda några områden överhuvudtaget mot de stora bolagens exploateringsiver, eller inte.
Om beskedet blir negativt för skogen hoppas många på att EU ska träda in, eftersom det från det hållet kommit en hel del kritik som handlar om att Sverige bryter mot sina miljöförpliktelser.

Men EU:s maskineri är trögt. Så det största hoppet måste sättas till alla de människor som inte tänker låta ett negativt besked – för skogen, vattnet, marken och framtida generationer – stå fast utan motstånd och gemensam kamp, från plats till plats som idag hotas på samma sätt som Ojnareskogen.
Eftersom den som nu skriver det ovanstående, själv kommer att befinna sig i skogen när beskedet kommer och alltså inte kan avsluta med varken tårar eller glädjetjut får avslutningen bli att det bara är att hoppas att vi alla, för vår framtids skull, redan har kunnat dra en lättnadens suck. Att Högsta domstolen fann det lämpligt att lyssna på alla varningsklockor och fattade RÄTT beslut.

Text: Emma Lundström
Foto: Gunnar Britse

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.