Obama och de spruckna förhoppningarna i Berlin

27 juni 2013

Förstasidan, Nyheter, Utrikes

Obamas ”historiska” tal framför Brandenburger Tor, 60 år efter Kennedy. Gömde sig bakom skottsäkert glas när han talade inför specialbjudna gäster. En krigspresident som förändrat krigets villkor

När USA:s president Barack Obama i förra veckan höll tal framför Brandenburger Tor i Berlin, var det många, inte minst Obama själv, som ville jämföra det med Kennedys och Reagans historiska tal på samma plats 1963 respektive 1987. Men jag vill hellre jämföra det med ett annat tal som Obama höll i Berlin fem år tidigare.
Det var inför det amerikanska presidentvalet 2008, som presidentkandidaten Obama talade i Berlins stora park Tiergarten inför 200 000 åhörare, fulla av förhoppning om att en seger för Obama skulle medföra verklig förändring efter George W Bushs år av krig och inskränkningar av demokratin.

Vid Obamas återkomst till Berlin 2013 är det bara en liten skara inbjudna gäster som lyssnar på hans ”offentliga” tal. För säkerhets skull står Obama dessutom bakom ett skottsäkert glas i talarstolen, något som varken Kennedy eller Reagan behövde på deras tid. Det säger en hel del om besvikelsen över Obamas förda politik världen över.
Han är visserligen en karismatisk talare, men ibland blir det larvigt, som när han säger: ”Tack för det varma mottagandet här i Berlin, det är nästan för varmt”, och den lilla utvalda publiken applåderar och jublar som om han vore en filmstjärna när han tar av sig kavajen och kavlar upp armarna. Ännu löjligare blir det när Berlins borgmästare Klaus Wowereit då också tar av sig sin kavaj.

Obamas ohistoriska tal är fullt med historiska referenser till Kennedys: ”Ich bin ein Berliner” och Reagans: ”Mr Gorbatjov, riv den här muren!”
Det är nästan som att Obama själv vill ta åt sig äran av att Berlinmuren revs, och framför allt försöker han överdriva USA:s roll bakom Sovjetunionens upplösning. Något som respektlöst förringar de sovjetiska och östeuropeiska folkens egen kamp mot den stalinistiska diktaturen, samt det faktum att östtyskarna själva rev den hatade Berlinmuren, inte västtyskarna.

”Demokratin och friheten har segrat i Europa”, menar Obama, och säger att Tyskland är beviset på det. Att fördöma DDR som en förtryckarstat som massövervakade sina medborgare är i och för sig helt rätt. Men det blir ironiskt att Obama gör det just nu, samtidigt som USA:s egen spionorganisation NSA precis har avslöjats. Stasi skulle aldrig ens ha kunnat drömma om de resurser som NSA har att övervaka vanliga medborgare utan att de ens är misstänkta för nått.
Samtidigt är den avhoppade NSA-agenten Edward Snowden på flykt undan USA, inte olikt en östtysk dissident som lyckats ta sig över Berlinmuren på sin tid. Men likt hjälten i Graham Greenes kalla kriget-roman Den mänskliga faktorn, tvingas Snowden faktiskt fly från Väst till Öst för att finna säkerhet, och i skrivande stund befinner han sig i Ryssland.

En del tycker kanske att Snowden är en hycklare, som efter att han avslöjat spioneri och ofrihet i USA, söker skydd i Ryssland, som inte direkt är världens friaste land utan också spionerar på och förföljer oppositionella. Men det visar snarare att det är demokratierna i Väst som hycklar med sin frihet när de tvingar Snowden att fly till ett sådant land.
Minns hur Trotskij tacksamt tog emot hjälp från Turkiet och Mexico när han var på flykt från Stalins Sovjet, utan att för den sakens skull sympatisera med dessa länders regimer. Trotskij gav också löfte om att inte lägga sig i värdländernas inrikespolitik för att få asyl, och om Snowden går med på ett liknande avtal med Ryssland eller Ecuador, så gör det inte honom till en sämre människa eller hycklare.

Vidare påstod Obama att han har avslutat två krig: ”Irakkriget är över, kriget i Afghanistan närmar sig sitt slut.” Ett påstående som framför allt irakier och afghaner nog vill ifrågasätta.
För krigen fortsätter, och Obama har dessutom förändrat krigets villkor genom sina drönarflygplan som kan flyga in i vilket land som helst och mörda vem som helst, utan rättslig grund. Ja, utan ens en krigsförklaring.

Barack Obama förklarade i samma veva av fejkad fredsentusiasm att han vill minska USA:s arsenal av strategiska kärnvapen med en tredjedel. Det låter fint, men även om han gör det kommer USA ändå ha tillräckligt med kärnvapen för att kunna förinta jorden flera gånger om.
Till och med Carl Bildt kommenterade på twitter att målet var för lågt satt: ”Jag välkomnar president Obamas önskan om att minska antalet strategiska kärnvapen, men saknar förslag på att minska antalet taktiska kärnvapen.”

Dessutom återupptog Obama sitt fem år gamla löfte om att stänga fånglägret Guantanamo, och lovade att ”fördubbla sina ansträngningar”. Vad nu en fördubbling av ett brutet löfte är värt?
Och samtidigt fortsätter hungerstrejkerna på Guantanamo, där fångarna protesterar mot att de varken fått rättegång eller dom, men ändå hålls inspärrade i detta amerikanska koncentrationsläger.

Det enda egentligen radikala Barack Obama framförde i sitt Brandenburger Tor-tal, var att han erkände att det pågår en klimatförändring genom människans överanvändning av fossila bränslen, och att klimathotet måste tas på allvar.
Han lovade därför att driva en klimatvänligare politik och minska USA:s utsläpp av fossila växthusgaser. Det är bra, men frågan är om han är beredd att gå tillräckligt långt i denna för mänsklighetens överlevnad nödvändiga omställning, eller om det som vanligt mest blir prat.

Barack Obamas tal vid Brandenburger Tor kommer inte att gå till historien. Kanske kommer han själv inte ens att gå till historien, annat än som den första afroamerikanen som blev vald till president och för allt för många brutna löften. Men det säger mer om hans folk och deras förhoppningar, än om Obama själv.
”Vielen dank! God bless you. God bless the peoples of Germany. And God bless the United States of America. ”
Applåder. Ridå. På med kavajen igen.

Per Leander

 

, , , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.